Mobbning och kändisskap

Hur tänker du när du är så noga med att se till att dina döttrar ska undgå mobbning men själv mobbar fritt? Det finns flera exempel men jag kommer närmast att tänka på Ranelid, Perrelli och Graaf. Jag vet att du behärskar ordet och antagligen kommer att vända allt så det blir tillintetgjort. Men min fråga är uppriktig, jag gillar dig och tycker du skriver mycket klokt och skarpt men denna bit har jag aldrig förstått. Sluta. Snälla.

Men det finns en viktig skillnad här! Det finns människor som själva väljer att leva i offentligheten, de är författare, artister, skådisar m fl. Och är man en kändis så måste man följa spelreglerna som finns där ute och det är att man blir bedömd, man blir recenserad, folk har åsikter om en, folk sprider en massa rykten och falska saker om en, tidningar och bloggar skriver vad de vill om en, man får leva med att kunna bli plåtad av vem som helst och när som helst. Så är det! Det ingår i spelet. Allt annat är bara naivt.
Dvs står man inte ut med att få en dålig recension så kan man inte vara författare. Klarar man inte av att man plåtas hela tiden så kan man sluta att vara kändis – det tar en sekund att kliva av från rampljuset. Det är bara att skaffa ett vanligt jobb och ett vanligt liv så slutar media och alla andra att bry sig. Så att det är synd om kändisar är ren bull shit. Kändisar behöver media för utan media är de inga kändisar och då får de inga kändisjobb.
Genom åren har jag skrivit en del hårda saker ja, men det är om ”kändisen”, aldrig om någon privatperson. Jag har bara skrivit om imaginära seriefigurer, jag har inte skrivit om Perrelli som privatperson, för om henne vet jag ingenting.
Så jag håller inte med om att jag är en mobbare. Jag ingår i kändisspelet och det vet dessa personer mycket väl om.