Läsarfråga: Hans släkt struntade i vår son

De hade alltid firat födelsedagar och högtider ihop, och även efter skilsmässan fortsatte vår läsare att höra av sig till ex-mannens släktingar. När hon uttryckte sin besvikelse för att ingen på pappans sida kommit på sonens student tvärdog kontakten.

Hans släkt struntade i vår son

Jag var under 23 år gift med en man tills vi skilde oss i hyfsat samförstånd för sex år sedan. Under alla år umgicks vi – om än inte flitigt – med min mans släkt i samma stad.
Umgänget skedde oftast på mitt initiativ genom att vi bjöd hem hans föräldrar och syskon med familjer till midsommar, födelsedagar, studentmottagningar och jul. Framför allt blev jul hemma hos oss med runt 20 personer, en tradition jag fortsatte att bjuda in till också efter skilsmässan.
Fram till för tre år sedan då jag, barnen och min ex-man beslutade att fira jul utomlands. Sedan liksom dog den traditionen eftersom resten av släkten började fira hemma hos en syster till min ex-man, men det är inte sårande eller störande på något sätt. Men vi fortsatte att ha, vad jag tycker, en normal kontakt i telefon samt när exempelvis min ex-svärmor fyllde jämnt häromåret. På försommaren tog ett av mina yngre barn studenten och jag ringde förstås i god tid och berättade när han skulle firas och hur välkomna de alla var.
Döm om min bestörtning när inte en enda av min ex-mans släktingar dök upp.
Dagen efter mejlade jag ett antal bilder av den nybakade studenten, men skrev också att dagen blivit något av en besvikelse, eftersom ingen från pappans sida kommit för att gratulera. Nu är det tvärdött och jag anar nog att det beror på vad jag skrev. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra.
Å ena sidan är det mina barns näst intill enda släktingar och jag vill ju att de ska ha åtminstone någon kontakt. Å andra sidan kan jag inte förlåta att de gjorde min son så väldigt besviken på hans studentdag.
Har du något förslag?

Släkten är värst?

 

Svar:

Ja, kanske, jag menar att släkten är värst, men den kan också vara bäst, precis som alla nära relationer som vi tar för givna. “The relatives in law”, som svärsläkt heter på engelska, ska ju vara och uppföra sig som “riktiga” släktingar och med den sortens förväntningar kan det förstås bli pannkaka av alltihopa.
Den svåraste av alla rela-
tioner, i alla kulturer, lär vara den mellan svärdotter och svär-
mor. Förklaringen skulle vara att ingen är god nog åt hennes son. Det får vara hur det vill med det, svärsläkten kan bli komplicerad eftersom man ju inte känner dem så väl. Efter en skilsmässa blir det förstås ännu svårare när själva länken mellan släkterna brustit. Men för de flesta föräldrar känns det viktigt att barnen ska ha en levande kontakt med mor- och farföräldrar oavsett om äktenskapet lever eller inte.
Jag tycker du är beundransvärd som ansträngt dig så mycket och på så sätt lyckats upprätthålla kontakten, trots att din ex-man verkar ha abdikerat från den sysslan.
Man brukar säga att ord och kulor är omöjliga att ta tillbaka och det ligger en hel del sanning i det. Släktingarna känner sig förstås kritiserade och kanske extra mycket just för att de svek på student-dagen. Vad ditt nästa steg blir beror på hur angelägen du är att upprätta en relation igen.
Å ena sidan kan du tänka att du under alla de här åren gjort vad som stått i din makt för att barnen ska veta vilka deras farföräldrar är. Nu är dina barn nästan vuxna och får själva hålla i kontakten med farssidan. Den andra möjlig-heten är att börja traggla med svärmor, resten av den släkten och försöka ta reda på vad som egentligen har hänt.
Vilket beslut du tar handlar mycket om hur angelägen du är av att fortsätta ha en relation med de som faktiskt inte längre är dina “relatives in law”.
Vad som verkligen hände efter ditt brev vet bara de. De dök inte upp på studentdagen och mejlet kanske inte förändrade ett dugg – de hade glömt er redan innan? Det känns som om det är någon i din svärsläkt som behöver ta nästa steg, åtminstone ge ifrån sig ett livstecken. Du kan vädja på dina bara knän, men om de trots det väljer att fortsätta sin tystnad är det ingenting du kan göra något åt.

Ingemar Gens

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top