Annons:

 
Stäng X
 













































































 
 
 

Jag saknar min mamma

Jag har ett stort problem som tär enormt på mig. Jag har en sambo som jag älskar mycket, vi har varit tillsammans i tre år. Han är min första kärlek och även min första riktiga pojkvän. Han ställer upp för mig och med min bakgrund av ångestattacker, ätstörningsproblem och dåligt självförtroende har han varit en klippa och en stor trygghet då han har mött mina problem med varken rädsla eller avsky.
Jag har även en mamma som alltid har ställt upp, hon är min stora trygghet och den person jag älskar mest. Hon är minst sagt världens bästa människa. Jag har alltid fått tröst eller råd 24 timmar om dygnet och hon ställer alltid upp oavsett. Jag är oerhört ”mammig” trots mina 23 år och saknar henne och behöver henne enormt mycket i mitt liv.
Därav mitt problem; jag och min pojkvän bor 30 mil ifrån mina föräldrar, jag älskar staden där jag bor, umgänget jag och min pojkvän har. Jag har ett bra jobb och allt vore perfekt om det inte vore att jag öppet sörjer avståndet från min kära mamma. Det går inte en dag då jag inte får stor ångest över att vara så långt ifrån henne, detta ställer till det i min relation till min sambo som inte förstår min extrema saknad efter min mamma, och påtalar att min relation till henne är sjuk och skrämmande.
Vi har tidigare försökt att bo närmare mina föräldrar, men min sambo trivdes inte där. På senaste tiden har jag inte kunnat underkuva min stora saknad och detta går ut över mitt arbete och mitt förhållande. Han pratar om att jag borde ”klippa navelsträngen” och lära mig att klara mig utan henne.
Jag har lekt med tanken att lämna min kära sambo för att hitta någon barndomskamrat att bli tillsammans med, men jag kan egentligen inte tänka mig att leva med någon ”nolla” hemmavid. Mina föräldrar har inga tankar på att flytta då min far har sitt barndomshus och det finns inte i hans värld att flytta.
Hur ska jag bära mig åt? Finns ingen lösning alls på detta känns det som och jag kan inte tänka mig att jag ska känna på detta viset hela livet – måste jag välja mellan min pojkvän och mamma? Kan mitt förhållande till min mamma vara sjukligt?

Svar:

Kära Kakan, Det låter som om det redan har hunnit bli alldeles för många och svåra problem i ditt unga liv. Men du har tur som har kärleksfulla personer i din närhet som ger dig så mycket stöd. Lite snurrigt låter det nog, för man ska inte behöva välja mellan mamma och pojkvännen. Jag måste erkänna att jag faktiskt beundrar din sambo som står ut med allt du räknar upp och som trots det alltid blir brädad av svärmor.
När du skriver att ditt problem tär på dig, tolkar jag det så att det är omgivningens oförstående inställning som bekymrar dig mest – att den inte ser det du ser. Men, jag kan trots det läsa in en sorts oro om att ditt förhållande till mamma inte skulle vara alldeles friskt.
Så frågan är vilken förändring du egentligen vill ha och kan tänka dig? Vad är du beredd att göra? Kan du föreställa dig att faktiskt bli avnavlad, och i framtiden inte vara lika mammig?
Flickor knyts för det mesta hårdare till mamma än pojkar och du och din mamma verkar fortfarande ha ett nästan symbiotiskt förhållande. Det är nog dags för er båda att bli lite mer självständiga.
Jag tror att ditt liv kommer att bli ytterst svårhanterligt om varje relation måste vägas mot den du har till mamma. Du måste nog skaffa dig någon form av självständighet för att kunna leva ett liv utifrån din vilja och dina alldeles unika behov. Jag vet inte om du redan har professionell hjälp med dina problem – om inte så är det absolut dags nu. Jag tycker du ska satsa hårt och mycket för att inte bara få en enklare relation till din mamma, utan också bli kvitt dina ätstörningar. Se till att ha en bra coach/terapeut som kan vara din handledare in i ett nytt och självständigare liv, där dagarna inte är lika fyllda av mammatankar.
Det kommer säkert att bli jobbigt, ja kanske till och med plågsamt, men jag är säker på att det kommer att vara värt mödan. Ska jag vara alldeles ärlig kan jag inte se att du har något val, ifall du verkligen vill få rätsida på ditt liv.