Mamma bråkar med sin syster
Min mor, som är nästan 90 år, har bara kvar ett av sina två syskon. Det äldre har gått bort, men hennes tre år yngre syster lever fortfarande. Medan min pappa och min mosters man levde umgicks de mycket, nu pratar de knappt med varandra, och så fort de träffas börjar de bråka om sådant som hände när de var barn, dom kan till exempel säga till varandra: “Du skulle ju jämt sitta i mammas knä!” eller “Så fort jag skulle gå någonstans skulle du med!” Jag har frågat min mamma varför hon inte ringer sin syster och då svarar hon: “Inte vill jag tala med den där”.
Det känns så sorgligt. Finns det något jag kan göra?
Margit
Svar:
Margit, tyvärr tror jag inte att du kan göra så mycket åt situationen. Nu när din mamma och moster är mer än vuxna har de uppenbarligen valt att inte umgås mer. Kanske har de tidigare umgåtts av plikt, men nu, på ålderns höst, är nog inte sådana hänsyn lika tvingande.
Jag tror att de allra flesta människor tänker sig att syskon automatiskt ska tycka om varandra och om de inte gör det så har något blivit fel.
Men alla människor vet också att så är det inte. Syskon är konkurrenter om samma knappa resurs – föräldrarna – och nyligen presenterades också forskning som visar att i stort sett alla föräldrar har ett av barnen som favorit. Det tas ofta mer hänsyn till det yngsta barnet och är det en pojke kan han lätt bli regerande. Familjesituationen brukar också skilja sig ganska mycket vid första barnets födelse. Har något av barnen en sjukdom som gör att det ständigt behöver extra tillsyn kommer det förstås också ha inflytande över hur “rättvist” omvårdnaden fördelas.
Som utomstående känns det förstås sorgligt och svårt att förstå varför din mamma och moster inte kan lägga barndomsupplevelserna ba-kom sig. Men de har rätt att göra det här valet, för uppenbarligenen är det plågsamt att träffas och deras möten river upp så många sår.
Du kan kanske välja att träffa dem var och en för sig och på så sätt visa att deras ovilja för varandra inte är något du delar.
Ingemar Gens
