Min nyfrälsta man är som förbytt

Gunnels man följde med en bekant till en gudstjänst och sedan dess går han i kyrkan flera gånger i veckan. Han har blivit så annorlunda att hon och resten av familjen knappt orkar med honom.

Min nyfrälsta man är som förbytt

Min man har blivit frälst. Pingstkyrkan har slagit klorna i honom och han är som förbytt. Som alla nyfräls­ta är han bara för mycket och vår familj orkar snart inte med honom mer. Vi hade varit gifta i mer än 20 år när någon på hans jobb fick med honom på en gudstjänst och sedan dess är Guds ord det enda som riktigt räknas.
Han går i kyrkan flera gånger i veckan och jag misstänker att det också kan finnas en kvinna med i bilden, även om min man upprört förnekar det. Plötsligt har det blivit massor av saker som är “synd” och från en icke­troendes perspektiv framstår alltihopa som otroligt larvigt och det är omöjligt att förstå hur en medelålders lärare kan trilla dit på sådant trams. Men han lyssnar inte på mig.
Jag skulle ha rest mig upp och gått om det inte varit så att två av våra barn fortfarande bor hemma och att jag faktiskt älskar min man. Bakom den där nyfrälsta fasaden finns en alldeles underbar kille som gjorde mitt liv till något fantastiskt.
Först trodde jag att det hela bara var någon sorts livskris, men nu är vi inne på det tredje året med Pingstkyrkan och jag har svårt att se något slut.
Vad ska jag ta mig till?
Gunnel

Svar:

Jag tror att din situation inte är alldeles unik. Det händer ganska ofta att ena parten i ett äktenskap går och blir frälst på något sätt. Det är kanske inte alltid något religiöst, utan kan även vara andra “sanningar” om livet, miljön, djurens rätt eller något annat där engagemanget kan bli litet väl starkt för att den/de andra ska känna sig bekväma.
De flesta gudstroende gifter sig förmodligen inom kyrkan. Det är känt att i äktenskap där bara den ena parten börjar studera ökar skilsmässorisken dramatiskt. Det är olustigt när förhållandet blir obalanserat eller ojämlikt.
Vill man ha ett tryggt äktenskap är det nog säkrast att göra avgörande förändringar i samråd och helst tillsammans. Bara den ena partens frälsning blir nog en alldeles för dramatisk förändring för ett vanligt, konventionellt, förhållande.
I ditt fall, precis som för alla, gäller att man kan inte förändra andra, bara sig själv. Det betyder att din mans nyfunna gudstro med tillhörande gemenskap är ingenting du rår på. Bara han kan ta de beslut som krävs för att du ska kunna fortsätta leva med honom. Men du kan förstås vädja, ja till och med hota, för att få till en förändring.
Nu är det ju tre år sedan din man fann Gud och än har du inte packat och gått. Du säger att det beror på barnen och att han innanför sin frälsning trots allt är någon du älskar.  Om det finns en annan kvinna måste det finnas något sätt att få reda på det. Är hans “otro” både andlig och köttslig kommer situationen, som jag ser det, i ett annat läge. 
Så till slut, du har stått ut i tre år redan – du nämner inte att något dramatiskt har inträffat just nu – och då kan man väl tänka sig att du och han fortsätter några år till? När barnen sedan flyttat hem­ifrån kanske du kan ta ett nytt beslut? Om du inte kan tänka dig det blir du nog tvungen att bryta upp och börja ett eget liv.

Ingemar Gens

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top