Fredrik Kullberg

"Barnsligt språk ett hot mot magin"

Fredrik Kullberg

Att vara språkpolis är förbaskat otacksamt. Så fort man anmärker en smula på språkliga missförhållanden, är det genast någon som placerar en i facket “överspänd bakåtsträvare som borde, typ, chilla lite”.
I ett läge där även utbildningsminister Gustav Fridolin hörs säga EGENKLIEN, slår jag mig ändå ner vid tangentbordet med en suck, för att motvilligt leverera en harang om det jag kallar förbarnsligandet av det offentliga språket. Ett tufft jobb, men någon måste göra det. Så nu kör vi.
Låt oss till en början dra oss till minnes hur det lät, för inte så förskräckligt länge sedan, när det var något tjall på telefonlinjen.
“Numret kan inte nås för närvarande. Var god försök senare.”
Kristallklart. Befriande korrekt. Och oerhört kort, bara tio ord.
Studera nu den ordalydelse som gäller i dag:
“Just nu kan du inte nå det önskade numret. Var vänlig försök igen om en liten stund.”
Någon, eller förmodligen en hel stab generöst avlönade kommunikationschefer på Telia, har i sin strävan att ge budskapet en varmare, mer inkännande och personlig touche lyckats ludda till det ganska rejält. Plötsligt tas hela 17 ord i anspråk, med det falskt inställsamma “om en liten stund” som en blekare ersättning för “senare”.
Förbarnsligandet och en allt kladdigare intimisering av det offentliga språket är naturligtvis en process som pågått under mycket lång tid, åtminstone sedan 60-talet, då högtravande kanslisvenska var ett verkligt hinder i kommunikationen mellan makten och medborgarna. Numera är problemet snarast det motsatta, med politiker som uttrycker sig så nyansfattigt och vardagligt att de blivit svårbegripliga av den anledningen. Gustav Fridolins – han igen! – oavsiktliga idiotförklaring av lärarkåren på YouTube är ett uppmärksammat exempel på vad jag menar.

Det kan verka märkligt, men jag känner mig fortfarande inte helt bekväm med att bli tilltalad med förnamn av Skatteverket och i reklam från min lokala Ica-handlare. Är de verkligen mina kompisar, på riktigt? Jag är säker på att min inkallelseorder om nu kriget kommer skulle inledas med ett klämkäckt “Hej!”.
I ett nyhetsinslag på ungdomskanalen P 3 hör jag en av de snart medelålders medarbetarna berätta om en “kille” som nekar till brott. Varför just “kille” och inte det mer neutrala “man”? Anses till och med det vara fullständigt omöjligt att relatera till för yngre lyssnare? När upphör man förresten att vara “kille”?
Utvecklingen mot ett i alla sammanhang vardagligt, jämngrått och barnsligt språk lär nog tillta i takt med den blixtsnabba övergången från text- till bildsamhälle. Tyvärr. För när man rensar bort alla daterade, “svåra” och högtravande uttryck försvinner klangen, vidunderligheten och magin.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top