Med privilegiet att förfoga över ett krönikeutrymme i en stor tidning följer kravet att behandla tidens ämnen på ett insiktsfullt sätt. Jag borde följaktligen skriva något smart om valutgången, oron i omvärlden, klimatförändringar eller nackdelarna med vita medelålders heterosexuella män, men finner det omöjligt att uppbåda någon entusiasm så länge en betydligt mer angelägen fråga pockar på uppmärksamhet: mina böcker.
De har legat nerpackade i lådor en tid, en påfrestande situation. Som alla bok-älskare vet vill man titta på dem, lukta på dem, smeka dem lätt om ryggen. Drömmen om ett eget bibliotek, med platsbyggd bokhylla som sträcker sig över en hel vägg, har förföljt mig i åratal. Så efter en lättare renovering på över-våningen gjorde jag det enda rätta och ringde en snickare.
Fast det blev fel ändå, eftersom prislappen för en proffsbyggd hylla med råge skulle spräcka min budget. Utsikten att ännu en gång, så här långt in i medelåldern, vara hänvisad till det stora möbelvaruhuset och simplast möjligaste Billy-hyllor fyllde mig med fasa. Återstod
möjligheten att snickra hyllorna själv. Det kan väl inte vara så svårt?
Det visade sig att det var det. Bland alla tänkbara komplikationer fanns risken för felmätning med någon millimeter där nere – ett misstag jag visste att jag skulle begå – med risk för fortplantning uppåt och ett snett och vint slutresultat.
Så låg landet ännu för någon vecka sedan. Böckerna var kvar i sina lådor, fantomsmärtorna växte och ingen utväg syntes. Av respekt för verkligt drabbade tvekar jag inför ordet ångest, men alltihop fick mig att må illa.
Då kom vändningen.
I dag är väggen helt täckt med hyllor och böcker, från golvet ända upp till taket. Skinnbanden med Shakespeare och Selma Lagerlöf är placerade högst upp till vänster, därefter fler klassiker sorterade efter färg, sedan pocketar, en särskild avdelning för utländska språk, och så vidare. Även utrymmena ovanför dörrarna är maximalt utnyttjade, med en liten färgexplosion av ännu fler pocketar. Plötsligt har jag för lite böcker – med det nya bygget återstår flera hyllmeter att fylla. Härligt!
Jag ska inte trötta er med detaljer, men det hela löste sig med en idé och några pre-fabricerade Billy-hyllor (ja, jag fick kapitulera i det avseendet), ett gäng lister, skivor från en gammal garderob och ett visst mått av skruvande, spikande och sågande i sagda hyllor. Det var förvånansvärt enkelt och tog bara en helg.
Jag sjunker ner i en strategiskt utplacerad fåtölj med en bok, ett glas mörkt öl och den hemliga insikten att böcker är bättre än människor. Hösten kan börja.
