Den danske pedagogen Bent Hougaard myntade för tio år sedan begreppet curlingföräldrar. Med boken Curlingföräldrar och servicebarn skakade han föräldrarna, han pekade inte bara på brister i barnuppfostran, han pratade drastiskt om en helt frånvarande sådan.
Den nya föräldragenerationen sopade rent framför ungarna, gav dem inget motstånd alls, servade dem dygnet runt.
Det är inte svårt att känna igen sig och drabbas av dåligt samvete.Efter Hougaards bok blev bördan dubbel. Han menade att curlandet uppstod hos föräldrar med konstant dåligt samvete, de lämnade bort barnen under en stor del av dagen, de arbetade för hårt, för mycket, och för att döva detta kompenserade de med att halvt springa ihjäl sig för ungarna.
Som curlingförälder hade man nu som sagt både taskigt samvete för barnen och för att man var en simpel curlare – och en usel barnuppfostrare.
Bent Hougaard har åtskilliga poänger, men är inte föräldrareaktionen rätt naturlig…? Är inte det dåliga samvetet för barnen en rätt sund reaktion – liksom kompensationen.
Jag gillar att i viss mån, till en viss gräns, sopa framför mina barn. Är skämma bort lika med curling?
Jag står med andra föräldrar på träningar och matcher, vi skrockar och skrattar ofta om vårt curlande, ibland förbannar vi oss själva – de flesta tycks gilla att vara en sådan förälder.
Vi gillar att köra till träningar, ogillar att missa en match.
Jag tror att min pappa såg mig spela fotboll en enda gång, och den matchen spelade vi femtio meter från vårt radhus. Jag såg pappa komma en bit in på första halvlek – han gick i paus.
Den ryggen glömmer jag aldrig.
Jag hämtar inte ett glas vatten till min pojke för att han kräver det, jag gör det gladeligen om jag inte har annat för mig – för att han är min pojke och för att han är törstig. Han är vare sig lat, passiv eller sönderklemad. Och jag har aldrig haft dåligt samvete för att han ibland haft långa dagar på (ett skitbra) dagis, och när vi är tillsammans vill jag att vi är – tillsammans! Öser jag kärlek över honom blir han glad och lycklig, köper jag för mycket grejer, för dyrt, för ofta är det alltid han som säger att “det kanske är lite onödigt, pappa”…? Curlingbarnen ser curlingföräldrarna, inte sällan irriteras de över att bli passiviserade – och säger ifrån. Jag tror aldrig barn varit klokare än idag.
Massor av olyckliga barn skulle må bra av att curlas ett tag. Hellre en sopande förälder än en sopa till förälder.
Av Johan Croneman
