Man känner igen en storstadsbo på hundra meters avstånd – särskilt om sommaren. Han rör sig på ett speciellt sätt, med en alldeles särskild säkerhet – och särskilt när han är på semester ute i provinserna.
Anna Kinberg Batra kommer att för evigt dras med uttalandet om att stockholmare är smartare än andra, det är givetvis nonsens – hade hon däremot sagt att stockholmare TROR att de är smartare än alla andra, ja då hade hon varit något på spåret. Alla storstadsbor tror att de är lite smartare än lantisarna. Och när de kommer ut på landet måste de visa detta på något vis, och det gör de som sagt genom att ta så mycket plats som möjligt. Man vill också gärna höras högt och tydligt – i affären eller i den lilla restaurangen: “Vi är här nu!” Jag var på jobb i Vetlanda för några år sedan, vi beställde käk på ortens pizzeria. Ägaren kom fram och småpratade: “Ni är inte härifrån va.?!” “Hörs det så tydligt”, sade jag. “Nej”, sade han, “det märktes på hur ni beställde pizza. Det är bara folk från storstan som ställer hundra frågor om råvarorna, och vill byta ut en ingrediens mot en annan. De flesta här kommer in, beställer, betalar, äter, basta. “Vi skrattade gott alla tre. Det är också ett sätt att pinka revir: “Så här gör vi i stan. “En kompis från Ståkkholm besökte oss i Skåne. Grannbonden slog sig i slang med kompisen, och frågade: “Och var kommer du ifrån?” “Jag e från stan.” “Jahadu, Ängelholm..? “Stockholmare och storstadsbor blir inte särskilt väl sedda – med all rätt.
I våras hade vi en kultursidesdebatt om stad och land, den handlade mest om tolkningsföreträde. Är det bara folk från till exempel Östersund som kan få tillstånd (?!) till att berätta om och beskriva den egna staden? I det aktuella fallet hade en stockholmsjournalist åkt norrut och berättat om vad han såg, utifrån var han stod, och var han kom ifrån. Östersundsborna gillade inte det tilltaget. Jag blev själv rätt förbannad när Janne Josefsson och en journalist från just Östersund, under förra årets valrörelse, traskade omkring på Södermalm och spred värsta fördomarna. I politiskt skumma syften. Motsättningarna mellan stad och land har absolut varit större i svensk historia, men just nu är läget ovanligt spänt. Mycket handlar om klass, pengar och resurser – men det finns också många falska sanningar som vi blir lurade av. Vi ÄR ju nämligen också rätt olika, och det får vi acceptera: Olika sätt att leva och tänka, olika sätt att se på resurserna – totalt diametrala livsstilsval.
Är det egentligen särskilt konstigt att vi inte alltid förstår varandra?
Av Johan Croneman
