Elin Ek

"Låt oss värna om plättarna i kvarteret"

Elin Ek
Elin Ek

När jag var liten fanns det en grusplan utanför vårt höghus, på planen stod ett träplank med ett fotbollsmål uppmålat. Hit kunde man gå även om ingen kompis var hemma, för mot planket kunde man skjuta en fotboll själv. Hörde man dunset från planket spejade man ut genom fönstret för att se vem det var som sköt och kutade ut. Det var vår motsvarighet till Björn Borgs legendariska garageport, där vi spelade timma ut och timma in till mörkret föll. Ibland kom en pappa förbi och spelade en stund, ibland fick man sätta sig och gunga en stund för de stora killarna sköt för hårda skott. Det var den självklara samlingspunkten och alla fick vara med, killar och tjejer i olika åldrar.

I mitt nuvarande bostadsområde finns en idrottsplats med fotbollsplan. Det finns nu planer på att bygga in den. Planerna andas generositet, att ungdomar på skolan i närheten och fotbollsklubben nu ska få en idrottshall, men jag ser bara utestängande.

Varför ska man spela fotboll inne i stället för ute i friska luften? Hur många matcher har vi inte sett från engelska ligan när eliten klafsar runt i både ösregn och snöslask, men inte går de in för det!
Men det finns fler skäl till att jag önskar att de låter planen vara under öppen himmel, med endast ett glesflätat gunnebo-stängsel mellan oss.
En lördagmorgon så njuter jag av att promenera förbi och se hur huttrande föräldrar står med kaffetermosmuggar i händerna och tjoar på sina nioåriga fotbollstjejer.
Det här är också mina ungars första – och kanske enda – kontakt med fotboll på en stor plan, förutom på tv. Det är här vi stannar till en stund en sommarkväll och ser på när barn i alla åldrar fintar varandra och skjuter på mål. 
Det här är kanske det offentliga rummets mest sprudlande hörn.

Men kanske det viktigaste av allt. I staketet längst ner på planen finns ett hål. I det här hålet kryper ungar in med ett gäng kompisar och en boll, någon lägger sig och vilar, andra börjar skojbrottas, man ryker ihop och man blir sams, man fostras helt enkelt.
För en unge i Stockholmsområdet kostar det ca 1 300 kr att vara med i ett fotbollslag, då ingår ett startpaket med kläder och boll som man måste ha. Det är inte dyrare än någon annan aktivitet, men var ska barnen spela som inte har de pengarna?
Fotboll beskrivs som en demokratisport, den spelas i de fattigaste länderna av barfota barn, men de har i alla fall en jordplätt kvar att spela på.
Låt oss värna om plättarna i kvarteret!
Vid mitt föräldrahem är planket sen länge rivet och grusplanen blivit parkeringsplatser och något stoj på gatan har jag inte hört sen dess.

Av Elin Ek

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top