Linda SKugge

"Aldrig har milt rosa känts så rätt"

Linda SKugge

I min gamla väldigt gulnande bok Saker under huden från 1998 finns ett kapitel som heter En mild rosa. Texten skildrar en mardröm som jag ofta drömde som ung.
 “Förgäves försöker jag torka bort allt smink på min farbror och faster. Jag har en stor näsduk som jag gnider hårt med i deras ansikten. ‘En mild rosa färg blir bättre’, säger jag om och om igen. ‘Inte rött, en mild rosa.'”
Jag vet inte hur många gånger jag fick höra det som ung tonåring. En mild rosa, uttalat rååå-sa. En mild rååå-sa blir bättre. De (släktingar) tyckte att jag använde för skrikiga färger på nagellacket. Allt annat än en mild rosa för en tonåring var otänkbart. Naturligtvis gavs aldrig någon förklaring till varför. Det bara var så.

Men – de hade fel! Jag kände instinktivt redan då att de hade så fullständigt fel och nu när jag är över fyrtio så vet jag med all säkerhet att de var helt fel ute. Det är ju ungdomar som kan och framför allt ska använda illiga skrikfärger och experimentera med precis allt, både i färg och form och beteende och ord- och klädval.
De ska med fördel just överdriva, leka och testa sig fram. Dessutom är det ett sunt friskhetstecken med en ung tjej som använder antifärger för att det är hennes jobb att protestera och testa gränser. En ung tjej som använder en mild rosa som en liten tant gör mig både orolig och väldigt illa till mods. Om en ung tjej alldeles tillfreds nöjer sig med en mild rosa så bör man börja felsöka och det illa kvickt.

För vad känns mest sunt, en ung tjej som vill vara till lags och söt och tycker att en mild rosa är det enda vettiga alternativet eller en som testar gränser och protesterar mot allt som uppenbart är fult fejk fel i världen? Som inte är intresserad av att vara söt? Och som vägrar en mild rosa?
Problemet är inte att unga tjejer vill sminka sig, problemet är att de tror att de måste behaga. Själva grundproblemet är en mild rosa.
Eftersom jag inte hade någon som kunde ge mig de rätta verktygen för punk så tydde jag mig till Suzanne Brøgger med hennes “långa violetta dödskoncentrerade naglar” och “harblodsfärgade” klänning och jag tyckte att hennes “kom ihåg att vara oförskämd! Ingen bör tycka om dig!” från boken Ja kändes helrätt. Exakt så ska jag bli, tänkte jag med ett pillemariskt leende och… snorgröna naglar.
Nu efter fyrtio så är däremot en mild rosa himla trevligt. Jag njuter i fulla drag över mina nagellack i olika nyanser av en mild rosa.
Vem vet, hade jag inte utmanat alla gränser som ung och vägrat en mild rosa så hade jag säkert inte i dag tyckt att jag som tant är vacker helt utan smink.

 

Av Linda Skugge

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top