För ett par år sedan åkte jag på solsemester till Korsika. Jag hann bara sitta i två och en halv timme under parasollet innan jag kände rastlösheten komma krypandes. Det här med att ligga på stranden och bara göra ingenting, är helt enkelt inte för mig…
Lyckligtvis fanns det en rad andra aktiviteter att roa sig med på den franska ön. Jag är en gammal stalltjej som i princip red mig genom hela barndomen, så när reseledaren lockade med en ridtur nappade jag snabbt. Snart satt jag på ett ivrigt halvblod och galopperade längs strandbrynet medan varma vindar fläktade mot kinden. Vi travade genom prunkande vingårdar och stannade för att dricka vid en bäck, och den starka lyckokänslan var ständigt närvarande. De där fyra glada timmarna i sadeln kom att bli de absolut bästa under hela den sommaren, och med den insikten fälldes ett avgörande beslut: Jag skulle återuppta min passion för ridning.
I nya fackboken Tillbaka i stallet av Anna Kågström kallas vi för “återvändare”, vi som börjat rida igen som vuxna. Oj, vad jag har väntat på denna bok. Förutom att den bjuder på handfasta tips och bra guidning är den som en trygg hand att hålla i när det är dags att sitta upp i sadeln efter många års uppehåll. Och det behöver man, för jösses så vingligt och högt det känns i början… och ska det verkligen gå så snabbt i traven?
Det jag gillar mest med Tillbaka i stallet är hur den också lyfter fram fördelarna med att rida som vuxen. Visst, man kanske inte är lika orädd som när man var åtta – men man är utan tvekan bättre rustad för att hantera såväl ett 500 kilos-djur som en snorkig ridlärare.
Av Tara Moshizi
