Lättskötta krukväxten Cyklamen - en piggelinkick i mörkret

Cyklamen är en färgstark skönhet att förälska sig i. Blommorna står och vajar som busiga tonåringar, men är inte alls lika svårskötta krukväxter.

En piggelinkick så här års är cyklamen och nya varianter dyker ständigt upp, den ena läckrare än den andra. Färgerna spänner numera från vitaste vitt över blekskärt, babyrosa, laxrosa, cerise och julrött till djupaste purpur och vinrött.

Som om det inte vore nog finns den också med eller utan ögon, kanter och fransar. Även bladverket är värt beundran; mörkt grönt och vackert marmorerat i ljusa tunna strimmor eller breda kanter.

Cyklamen är plantan vars blomma lite knasigt hänger upp och ner med blicken i golvet. Ungefär som tonåringens kompis man möter första gången och tänker: ”Hallååå… Se mig i ögonen när du hälsar!”. Ändå har en cyklamen i blom inget att blygas för. Den ger ju en sån ögonfröjd med sina blommor som står och vajar på korta skaft, som ett gäng nyfikna tonårsfjärilar utflugna en bit från den trygga moderplantan för att kolla vad som är på gång.

Hela den mörka årstiden kan vi glädjas åt cyklamens ivriga blomning. Den har rykte om sig att vara svårskött, men om du tänker på att vattna den på fatet kan du klara den länge. Övervattning är största hotet. Den trivs både inne i ett ljust rum och på den inglasade balkongen och i uterummet. Blomman bangar inte för lite kyla och kan faktiskt klara några nätter i ett par minusgrader.

Namnet Cyklamen persicum kommer från grekiska kyklaminos som betyder grisbröd. Det sägs att grisarna tyckte om de runda knölarna och när de åt dem blev det god smak på fläsket. Även latinska ordet för rundel, cyclos, ligger bakom namnet och persicum betyder persisk.

Blomman tillhör viveväxterna och har sitt ursprung i Grekland och Mellanöstern där sommaren är het och torr och vintern kall och regnig. Den är i vilt tillstånd ganska liten och växer i klippskrevor.
Cyklamen har förädlats sedan 1870-talet och den storblommiga har efterhand förlorat sin doft. Minicyklamen däremot, som korsats fram med den ursprungliga vilda arten, är svagt väldoftande. Tur är det. För man vill inget hellre än att snusa den i knoppen – även om den redan blivit tonåring…

SÅ SKÖTER DU DIN CYKLAMEN

• Blomman är känslig för vatten på rotknöl, blad och knoppar, som lätt ruttnar. Ett knep är att plantera om den i lerkruka direkt när du har tagit hem den från affären så minskar risken för övervattning.

• Strunta helt i att vattna uppifrån, en skvätt på fatet eller i ytterkrukan är bäst. Eller ställ krukan i ljummet vatten några minuter. Häll bort överskottsvatten efter en stund.

• Blomman vill egentligen ha det ganska svalt, runt 16 grader och gärna lägre på natten. Men vår rumstemperatur duger gott om den får stå ljust och utan direkt sol.

• Ge näring en gång i veckan så länge den blommar. Ta svagare dos än till andra blommor, annars ökar bara bladverket.

• Ta bort vissna blommor och blad ända nere från knölen. Skaftets brottyta saftar sig och blir lätt en grogrund för mjöldagg. Snurra skaftet och ryck till.

• Dra ner på vatten och näring när plantan blommat över, låt den torka ut mellan varven. Sluta vattna helt i början av sommaren och låt bladen vissna ner. Efter ett par månaders vila börjar du vattna igen.

• När knölen skjuter skott ska den planteras om. Se till att halva knölen är ovan jord, annars ruttnar den. Börja ge näring någon månad senare och snart blommar den igen!!

4 SKÄL ATT ÄLSKA CYKLAMEN

Vad är det bästa med cyklamen? Vi frågade Marie Hansson, trädgårdshistoriker och författare till bland annat ”Våra krukväxter” (Prisma):

1. Den är en väldigt bra snittblomma!
2. Man kan ha den inne i rummet, inte i mörkaste hörnet men på rumsbordet till exempel. Den tål ju skugga bra och får den för mycket sol blir den lite tråkig.
3. Den är fin att samplantera med andra växter. Murgröna passar bra, båda vill ha lite vatten och har samma färg på bladverket.
4. De små minicyklamen har en sån fin liten doft!

Av: Lotta Palmelius