Pelargonen – en passion för livet

– Det började egentligen med min mormor som älskade pelargoner, berättar trädgårdsmästare Mats Asplund, som under många år arbetat utomlands.
– Bland annat skötte jag trädgårdarna åt prins Mohammed vid det saudiska hovet. Under tiden dog min mormor. När jag flyttade hem insåg jag att hennes krukväxter också försvunnit för gott.
Eftersom de var barndomsminnen för mig, började jag leta efter likadana. Det var då jag insåg hur många olika sorters pelargoner det finns och vilken kulturhistoria de bär på.

I jakten på de försvunna krukväxterna försökte Mats hitta den som hans mormor kallat fjärilspelargon. Så småningom förstod han att det var samma sort som under början av 1900-talet hette tysk pelargon eller Friesdorf. Efter andra världskriget fick den öknamnet Hitler och föll snabbt i vanrykte.
– Ja, vem vill ha en Hitler i fönstret? Numera är den omdöpt till Smålandspelargon och den är både vacker och lättodlad.

Mats Asplund driver företaget Pelargonfönstret tillsammans med sin fru Margareta. I växthuset i Örbyhus i norra Uppland finns inte mindre än 700 olika sorters pelargoner: röda, vita, rosa i alla nyanser, enkla, dubbla och doftande fyller de bänkar och bord. Omkring 300 sorter är till salu, de andra är än så länge privata samlarobjekt. En del är stora som små träd, andra i mer normal storlek.

I den tempererade barnkammaren bakom kulisserna står tusentals små sticklingar, redo för försäljning. För en del udda sorter tecknar sig kunderna på årslånga kölistor. Här finns representanter för alla grupper i pelargonsläktet.
– Det är jag nöjd med. Men visst är det en utmaning att hela tiden hitta nya sorter. Det är ju väldigt kul att komma över någon raritet, säger Mats.

Han visar på ett par pärlor i samlingen: en Springfield Black med nästan svartlila blommor och en Louise, som är en engelsk pelargon av danskt ursprung. Som alla andra pelargonodlare drömmer han om att någon gång få fram en egen varietet.
– Jag har fått fram en hängpelargon med brokiga blad. Men ännu vet jag inte om det är en mutation eller bara ett virus som ligger bakom förändringen. Det får tiden utvisa.

Pelargonens segertåg i Sverige sträcker sig över flera sekler. Redan 1632, samma år som slaget vid Lützen, kom den första med ett handelsfartyg till Europa. Växten väckte förmodligen inget större uppseende trots att den kom ända från Sydafrika. De vitgula blommorna var små och så oansenliga att växten fått det latinska namnet Pelargonium triste – den dystra pelargonen.

De sjömän som hade upplevt den på plats, visste dock att den bar på en hemlighet. När natten kom fyllde denna trista pelargon luften med en underbar kaneldoft. Inte ens Linné kunde på sin tid lista ut varför denna blomma envisades med att bara dofta på natten. I dag vet man att doften lockar till sig pollinerande nattfjärilar och som allting annat i naturen fyller den en funktion.

Under 1700-talet korsades flera andra vilda pelargoner till nya sorter och i mitten av 1800-talet inleddes ett systematiskt förädlingsarbete. Många av de sorter man fick fram då ligger till grund för de pelargoner vi odlar numera. För att kallas gammal svensk sort, måste den ha funnits i minst 50 år. Många har fått namn efter en person eller en ort och nästan alla har en historia att berätta.

Bröllopspelargonen till exempel kommer från en svensk familj där det var tradition att ge bort en pelargon till ett nygift par.
– Och så har vi Mårbackapelargonen. Det finns inga säkra belägg för att den verkligen ska ha funnits på Mårbacka. Däremot har det visat sig att den så kallade Sundbornspelargonen är identisk med Mårbackapelargonen. Eftersom Selma Lagerlöf under en tid arbetade som lärare i Falun och umgicks med Carl Larsson och hans familj, kan man ju tänka sig att hon fått sticklingar.
– Även Lövstapelargonen har kopplingar till litteraturens värld. Den odlades fram av August Strindbergs bror, som var trädgårdsmästare på Lövsta bruk. Det intressanta är att August själv hatade just röda pelargoner. Kanske var det något emot brodern, spekulerar Mats.

Pelargonens anseende har varierat under åren. Från början var det mest präster och herrskapsfolk som ägnade sig åt denna blomma. Genom torpare och daglönare som tog sticklingar spred sig pelargonen ut i stugorna. En del fick en väldig spridning, till exempel Doktor Westerlund eller hälsoblomman som den också kallas.
– I takt med att pelargoner blev vanliga sjönk deras anseende. På 1950-talet ansågs det vara en billig och vulgär blomma och inget som fint folk ville ha hemma. Än i dag finns det äldre människor som aldrig skulle drömma om att ha en pelargon i vardagsrummet. I köket eller utomhus däremot kan det gå an. Som tur är har unga människor inga sådana fördomar mot pelargoner.

Många frågar vilken sorts pelargon Mats tycker att de ska skaffa.
– Jag brukar försöka få dem att tänka på vad de själva tycker är vackert. Skönheten sitter som bekant inte i tingen, utan i betraktarens öga.

Själv har han efter alla år fått några favoriter.
– Jag är väldigt förtjust i Mårbacka. Så tycker jag om smultron- och mjölkpelargoner, för sådana hade mormor. Och så förstås Citronella som doftar citron, Clorina med härliga cerise blommor och Ville de Dresden som är en vit hängpelargon med lila stänk.
– Det är roligt att kunna väcka intresse för pelargoner. Nyligen blev jag uppringd av en dam från Örebro. Hon ville tacka för ett föredrag jag hållit. Efter det hade hennes man rusat i väg och köpt massor av sticklingar. Nu har de ett gemensamt intresse.

Vintervilan viktig

Zonalpelargoner får ofta en mörk hästskoformad zon på bladen. De kan växa året om ifall de får tillräckligt med ljus. Men allra bäst mår de om de får vila under hösten och vintern i ett svalt utrymme. Ju svalare, desto mindre ljus behövs. Om temperaturen bara är 5–6 grader kan de till och med stå i en jordkällare. Ta i så fall av de flesta bladen, men skär inte ner plantan. Bryt bladen vid stammen där det finns ett naturligt brottställe (det hörs ett litet klick).

Ta fram krukorna när vårsolen kommer i februari och skär ner plantorna till 10–15 centimeters höjd. När den bryter nya skott är det dags att plantera om. Dra lite i jordklumpen så att rötterna kommer ut. Använd speciell pelargonjord eller blomjord av bra kvalitet. Blanda gärna i lite grus, lera eller bark. Låt jorden torka ut mellan vattningarna så gynnas blomningen.
Hängpelargoner har läderartade blad där de lagrar vatten och tål därför att jorden torkar ut emellanåt. De bör övervintras ljust och svalt.

Vattna då och då. Klipp ner plantan i februari strax ovanför det ställe där den beskars året före. Använd inte det som skärs bort till sticklingar. Vänta i stället till slutet av sommaren då det vuxit fram nya skott. Toppa sticklingen ett par gånger när den rotat sig så blir den kraftigare.

Engelska pelargoner får aldrig torka ut. De måste ha en sval och ljus viloperiod på mellan 2 och 4 månader för att blomma igen. Temperaturen bör ligga mellan 5 och 12 grader. Vattna regelbundet. Ta fram och rensa bort torra blommor i februari–mars, men skär inte bort några kvistar. Där sitter nämligen blomanlagen. Skär ner i september efter blomningen. Då hinner de nya skotten titta fram före vinterförvaringen.
Under blomningstiden behöver alla pelargoner extra näring. Använd flytande näring för tomat eller rosor, men ta bara hälften av den rekommenderade dosen. Vattna med gödning var eller varannan gång. Är det mycket varmt bör man dra ner på gödningen och ge mer rent vatten.

Så tar du sticklingar

Alla pelargonsticklingar tas under den ljusa årstiden, mars–augusti. Välj ett halvmjukt skott på 5–10 cm som har 3–4 blad. Skär med en vass kniv av skottet precis under det understa bladet och ta sedan bort de två nedersta bladen. Om de kvarvarande bladen är mycket stora, kan man halvera det ena.

Sätt sedan sticklingen direkt i såjord. Blanda gärna i lite Perlite eller små lecakulor för att få in luft. Vattna och sätt en plastpåse över krukan. Lufta då och då. När rötterna bildats och sticklingen börjat växa ska plastpåsen tas bort.

Av: Madeleine Appelgren