Signaler på överdrivet spelande
- Kompisarna försvinner.
- Ljuger allt mer för att kunna spela.
- Struntar i tidigare intressen, och i skolan.
- Går upp eller ner i vikt.
- Blir sur och irriterad om du säger att han spelar för mycket.
- Brister i hygien.
- Toleransökning, mer spelande behövs för att få samma kick som tidigare.
- Vänder på dygnet, t ex under skollov.
Källa: Inger Lundberg, föreståndare, behandlingshemmet Game Over
Albins och Elins bästa tips
- Våga lägga dig i om du uppfattar ditt barns spelande som överdrivet och hjälp till genom att uppmuntra till andra aktiviteter.
- Håll på rutiner, att din tonåring/unga vuxna ska delta i måltider, plocka undan efter sig själv, bädda sängen, hjälpa till med hushållssysslor.
- Kom överens om ett tecken för time out om ni ofta hamnar i bråk om dataspelandet eller andra saker så att ni hinner lugna er på skilda håll innan ni pratar igen.
- Fokusera på och prata om hur du kan hjälpa ditt barn att ersätta timmarna framför datorn, i stället för att låta oron ta över. Utstråla att du tror på ditt barn, att det kommer att lösa sig.
- Låt inte din egen oro, frustration och föreställningar färga hur du bemöter ditt barn. Se till att ha koll på dina egna reaktioner och hantera dem.
Det som börjar som en stunds avkoppling för Albin Bergendorff, 21 år, leder inom loppet av 3,5 år till 24 kilos övervikt, dåligt självförtroende och social fobi. Det handlar inte om alkohol eller någon annan drog.
– Jag var djupt dataspelsberoende, säger han, som tillsammans med sin mamma Elin Karlsson, 46 år, vill berätta om hur han hamnade i speldjävulens klor och hur han tog sig ur fantasivärldens grepp, mest för att hjälpa andra i samma situation.
Vi dricker kaffe på ett hotell i Stockholm medan vi pratar om krisen. De har alltid haft en bra och varm relation, men beskriver att de nu är ännu närmare varandra.
Fick egen dator av skolan
Problemen börjar på gymnasiet.
– Kompisarna från högstadiet spreds åt olika håll och killarna i min nya klass umgicks genom att spela dataspel över nätet, eftersom vi bodde så långt ifrån varandra. Att vi fick egen dator av skolan gjorde det möjligt att spela ofta och länge, förklarar Albin.
Någon timmes speltid efter skolan blir snabbt hela kvällar och helger. I andra ring skolkar Albin ibland för att vara hemma och spela, när hans mamma är på jobbet. Han drar sig undan allt mer och vill helst vara för sig själv. Svarar inte längre i mobilen och stänger ner sitt Facebookkonto, för att få vara i fred.
– Jag kände att jag inte längre nådde fram till Albin, hur jag än försökte. Albin var heller inte alltid så trevlig mot sin syster Louise, som är ett år yngre, när hon ville prata, säger Elin.
Spelförbud var inget alternativ. Elin tänker att det kan få motsatt effekt och att man då i stället smyger med det man gör. Bättre är att ha en dialog där båda kan vara ärliga och säga vad de vill och tycker, anser hon.
På grund av frånvaron blir Albin av med studiebidraget några månader. Mötena med skolan leder bara till en allmän uppmaning om att det vore bra om Albin drog ner på sitt spelande och satsade på skolarbetet i stället, berättar Elin.
– Om jag i frustration stängde av Albins dator, blev han fruktansvärt arg. Albins humör var hemskt när han inte kunde spela. Han är inte våldsam i handling, men kan skrika ganska bra. Det gick bättre att prata när jag själv var lugn än när jag var orolig eller trött, säger Elin.
Sommaren efter att Albin slutat gymnasiet vänder han på dygnet, lämnar bara datorn för att fixa O’boy och mackor, eller för att gå ut och köpa snus, för sparade pengar.
– Promenaden till och från affären tog tjugo minuter, efteråt var jag helt slut, minns han.
– Alla andra var bruna den sommaren, men du var helt likblek, minns Elin.
Elin oroade sig för hur spelandet påverkade sonen, men försökte ha fokus på frågor som: Hur kan vi ändra det här, hur kan jag stärka Albin så att han får lust att göra något annat än att spela dataspel? Vad kan vi ersätta timmarna framför datorn med? Hon tänkte också att Albin behövde stöd utifrån, av andra än henne själv.
Ingick i en testgrupp
Genom sitt företag inom personlig hälsa och utveckling, fick Elin en förfrågan om hon kände till någon yngre person som ville ingå i en testgrupp för att förbättra sin livsstil genom ett långsiktigt livsstilsprogram kallat FIT Body System. Hon kände att det skulle passa Albin perfekt att i en grupp med andra få hjälp med livsstilsförändringar kring kost, hälsa och motion.
– Jag var djupt nere i skiten, allt jag ville var att spela och jag kunde inte se någon framtid för mig själv. Samtidigt ville jag sluta spela och komma ut ur bubblan för att må bättre, men jag visste inte hur och jag var lite rädd för vad som fanns
utanför, säger Albin.
Det visade sig att det i testgruppen både fanns gemenskap, bekräftelse och motivation.
– Jag fick mental peppning från de andra att förändra mitt liv, och en kick av att gå ner i vikt, beskriver Albin.
Tog kontakt med kompisar
I takt med att kilona rasade, fick han mer energi, och upptäckte att han blev rastlös av att sitta still framför datorn och spela. Bit för bit återerövrade han sitt “gamla” jag, och kunde fasa ut dataspelen. Han började ta kontakt med gamla kompisar, tog körkort och började jobba i köket på en förskola.
– Mitt liv är inte helt lagat än, bland annat när det gäller det sociala. Jag är fortfarande lite av en tyst observatör, fast jag i grunden är en väldigt social va-relse, men jag hade inte övat på hur man umgicks på över tre år, säger Albin.
Av Mia Coull
