Jag gillar inte mitt barns partner

10-03-16 11:52
Acceptera ditt vuxna barns val
Icakurirens relationsexpert Ingemar Gens till föräldrarna:
- Kom ihåg, du kan aldrig förändra någon annan. Vilken rätt har du att gå in och ha synpunkter på ditt barns val av partner? Är det verkligen du som har facit?
- Du behöver inte älska din svärdotter/svärson, men du måste respektera henne/honom. I samma ögonblick som du dömer ut henne, dömer ut du din son som valt henne som partner.
- Lägg dig inte i. Man har inte rätt att lägga sig i sina barns relationer. När barnen är 18 år får barnen ta sina egna beslut.
- Det är förbjudet att kritisera barnuppfostran. Om något verkar riktigt fel med barnbarnen, fråga försiktigt i lugn och ro om det är okej att prata om det.
- Tänk på att dina barn och din svärdotter/svärson uppfostrar dina barnbarn enligt dagens modell, inte som när du var ung.
- Håll distans. En mor och far ska hålla distans till sina söner och döttrar.
- Acceptans. Om ditt barn har valt den här personen, så är det bara så. Det är ditt vuxna barns val och måste accepteras.
- Var öppen. Var rak och öppen utan att anklaga i stället för att hålla på och tolka signaler från båda håll.
- Umgås med dina barnbarn. Erbjud dig att vara barnvakt, men var tydlig med att du kanske inte kan ställa upp jämt.
- En kärleksfull gåva. När svärdottern eller svärsonen fyller år, välj med omsorg en personlig present till just henne/honom.
Att kritisera sin svärdotter eller svärson är tabu. Men hur ska man hantera en ny familjemedlem? Icakurirens relationsexpert ger oroliga svärföräldrar svar.
De flesta tycker nog att föräldrarna inte ska lägga sig i sina vuxna barns val av partner. Men hur lätt är det egentligen att komma överens när familjens sammansättning förändras?
Som svärdotter eller svärson gifter man in sig i en hel släkt där alla har sina idéer om hur ett förhållande ska se ut. Som svärmor eller svärfar får man plötsligt en jänta eller grabb med andra vanor som vill tycka till i familjen. Om personkemin inte stämmer och det börjar gnissla i släktrelationen, vad gör man?
Möt två svärföräldrar som berättar om sina erfarenheter.
Svärmor Lena, 54: Han är ett intetsägande mähä
Min dotter Sara, 33, har gjort mycket i sitt liv; bott utomlands, pluggat och länge haft ett fast jobb. Nu står hon på tröskeln till att ta ett kliv vidare och skaffa familj. Problemet är att hennes pojkvän inte kan bestämma sig när han vill ha barn. Han har så svårt att komma till skott.
Visst han är snäll, men väldigt omogen. Vet fortfarande inte vad han vill bli, har inget fast jobb och ett symbiotiskt förhållande till sin mamma.
I början var han bra för min dotter, men med tiden har han blivit ett intetsägande mähä. Både jag och min man är irriterade på hans slashasiga sätt. Min relation till svärsonen har genom åren präglats av välvilja, att ’han nog kommer ifatt’, men nu tvivlar jag.
Jag märker att min dotter inte är helt lycklig i sitt förhållande, hon har berättat för mig att hon sällan blir bekräftad. Själv skickar hon små kärleksfulla meddelanden på telefonsvararen till sin pojkvän, men han kommer sig aldrig för att ge något tillbaka.
Den biologiska klockan tickar på och jag lider av det å min dotters vägnar. Ska hon behöva bära en sorg genom livet att vara barnlös? Fertiliteten är inte oändlig. Samtidigt är jag medveten om att hon har koll på sitt eget liv.
Visst har jag väl skojat med henne någon gång apropå det här med barn. Om hon mått lite illa, slängt ur mig: ’Du kanske är med barn?’. Ja, lite skämtsamt förstås.
Egentligen tror jag att jag oroar mig mer än vad hon gör. Jag fick själv barn tidigt, kanske har det påverkat oss båda.
Ingemar Gens svarar: Utgå från att barnet vet sitt bästa
De flesta föräldrar vill att deras dotter ska träffa en driftig man som tjänar mycket pengar. Slashasar däremot står inte högt i kurs, men ”slashasar” kan vara fantastiska pappor som har tid med sina barn den dag de bestämmer sig för att bilda familj.
Som förälder ska du naturligtvis önska ditt barn all lycka i världen, men du måste låta din dotter skapa sig ett eget liv. Utgå från att ditt barn vet sitt eget bästa och tar rätt beslut. Du kan inte påverka din dotters eventuella graviditet och hon är fullt medveten om sin fertilitet.
Naturligtvis, om din dotter är ledsen och uttrycker sorg ska du trösta, stötta och lyssna.
Svärfar Peter, 59: Min dotter höll på kvävas av tvåsamheten
Min dotter träffade sin pojkvän redan i nian. Till en början tyckte jag att det var tryggt att hon hade en stor och kraftig kille när hon var ute på kvällarna. De bodde ganska mycket hemma hos oss, det var lite jobbigt, men efter gymnasiet flyttade de in i ett hus alldeles intill.
Det tråkiga var att min dotter och hennes kille gradvis passiviserade varandra. Han ville boa in sig med henne och var nöjd med att vara hemma. De satt mycket framför tv:n och hade inte något särskilt umgänge. Gick hon ut var han lite sur och svartsjuk.
Jag upplevde det som ett trist liv. De kvävde varandra. Så där skulle jag inte själv vilja ha det. Jag och min fru var överens om att det inte var någon lyckad kombination.
Min dotter pluggade på universitetet, samtidigt som pojkvännen tog tillfälliga jobb och började en utbildning som han hoppade av.
De växte ifrån varandra både intellektuellt och intressemässigt.
Jag kom så småningom fram till att jag måste sätta mig ner med henne och på ett varsamt sätt säga precis vad jag tänkte. Hade hon då sagt att förhållandet var bra, hade det varit så, men jag kände att jag måste kolla om det fanns något tvivel.
Jag hann aldrig ställa frågan. Deras förhållande tog slut i samband med att min dotter ville plugga vidare och planerade att flytta utomlands. Jag tror att pojkvännen kände sig allt mer efter, att det var besvärande att hon ville vidare.
Jag och min fru höll hela tiden en mycket låg profil, men kanske det ändå märktes vad vi tyckte, hade vi varit översvallande mot honom kanske min dotter hade kämpat längre.
Ingemar Gens svarar: Hon hade säkert inte stått ut
Man måste lita på att ens barn är förnuftiga och tänka att de har kompetens att avgöra själva vad som är bra för dem. Peters dotter hade säkert gjort slut med sin pojkvän oavsett om föräldrarna hade haft synpunkter på det eller inte. Hon hade nog inte stått ut med tråkigheten.
Det är bra att man som förälder har koll och är lyhörd om allt står rätt till. De är viktigt för barnen att känna att ens föräldrar står bakom en oavsett vilket beslut man tar eller vad man hittar på.
Klicka här för att ställa en egen fråga till Icakurirens relationsexpert Ingemar Gens.