Ytlig kontakt sökes

08-03-10 10:24

Vi kan stå på busshållplatsen år efter år utan att säga ett ord till grannen. Ett bra sätt att göra morgonen ännu gråare. Hur gör man för att ta kontakt?

Vi möter varje dag människor vi knappt ägnar en blick. De flesta av oss tycker att det är obehagligt med ytligt prat, så jobbigt att det till och med finns ett svenskt ord för det – kallprat. Jämför med engelskans small talk.

Alltså står vi tätt ihop i hissen eller greppar mot samma äpple i fruktdisken utan att säga ett ord. Och i bussen är det tyst.
– En kollega till mig från Frankrike tolkade det som talförbud, att busschauffören inte fick bli störd, berättar folklivsforskaren Åke Daun, som har skrivit en bok om vårt lynne, ”Svensk mentalitet”.

Hans forskning bekräftar bilden av svenskarna som inbundna och ointresserade av okända. Det finns en förklaring. De flesta av oss var landsbygdsbor för bara ett par generationer sedan. I länder som i flera hundra år har haft stadskultur är det en annan sak, man behöver bara åka till Danmark. Gamla urbana kulturer kännetecknas av att man tycker det är meningsfullt att prata med dem man inte känner.

– Varje folk bär sin kultur på ryggen, hävdar Åke Daun. Det är inte lätt att som enskild individ bryta detta och börja prata med okända, men vi skulle absolut må bättre om vi gjorde det. Socialt umgänge är bra för själen.

Professor Daun har själv provat. Han går nästan dagligen samma sträcka på Folkungagatan på Söder i Stockholm, från hemmet till Ica. Han ser ofta människor han känner igen och en dag bestämde han sig för att ta kontakt. Det blev med en man i hans egen ålder:

”Här har vi gått och tittat på varandra i flera år. Jag tänkte att vi kunde hälsa på varandra.”

– Jo, han sken upp, berättar Åke Daun. Efter det hälsar vi alltid på varandra och växlar några ord. Vi har till och med ätit
lunch ihop.

– Jag ska fortsätta att göra så där, ta kontakt med människor. Det är enklast om de är hyfsat lika mig själv och känns antagligen mindre hotfullt för den jag närmar mig.

Hans hopp till en mer avslappnad inställning till okända står till den yngre generationen, som är mycket mer intresserad och van vid ytliga kontakter. Det finns en urban svensk kafé- och krogkultur där sociala talanger övas. Men någon ny bok med titeln ”Vår nya svenska mentalitet” tror inte Åke Daun är möjlig under sin livstid.

En av dem som jobbar varje dag på att revidera historien om den tillknäppte svensken är kommunikationskonsulten Andrea Swensson.

För tre år sedan startade hon Mingelskolan. Hon anlitas främst av företag och syftet är att lära ut konsten att bygga professionella nätverk. Men verktygen vid alla möten med okända är desamma, i yrkeslivet såväl som på bussen.
– Det handlar om att intressera sig för andra, säger Andrea Swensson. Släpp tanken på vad den andre tänker om dig och ställ i stället in dig på mötet.

Vad kan jag ge dig?
Kontakten går lättare om solen ler, håret är snyggt och du har koll på kalendern. Välj alltså rätt dag för att tilltala grannen på busshållplatsen. Stress är aldrig bra. Om du måste skynda dig missar du de detaljer som gör att samtalet kan gå vidare och ta nya vägar.

Andrea Swensson berättar om ett torrt yrkesmässigt telefonsamtal som utvecklades till något annat.
– Jag ringde en jourhavande rådgivare i juridik och fick svar på de frågor jag hade. Jag skulle just lägga på när något fick mig att reagera på namnet, Siv. Har du gått gymnasiet i Göteborg? Det hade hon och det visade sig att vi till och med hade varit goda vänner under gymnasietiden. Nu hade hon ett annat efternamn. Hade jag haft för bråttom hade jag missat det magiska ögonblicket, säger Andrea.

Ett möte med en ny människa är en övning i att vara i nuet. Ögonkontakt är en bra start. En bra fortsättning är att förlita sig på sin intuition.
– Ha inte någon annan förväntan än ett trevligt möte här och nu, säger Andrea Swensson. Man kan önska varandra en solig dag. Man kan le lite grand eller titta busschauffören i ögonen. Så blir livet lite roligare. nn

Av: Anette Sievers