Ytterdörren rycktes upp och en forcerad mansröst skrek något ohörbart. Jag blev både förvånad och lite stressad, ensam som jag var i stugan. Tack och lov var jag hjälpligt klädd i alla fall, även om jag inte hade tänkt att en främmande karl skulle se mig i mysdressen som är så tveksam i stilen att den degraderats från mysdress hemma till fritidshuset.
Den okända mannen upprepade sitt ärende, och nu förstod jag så mycket som att min båt hade slitit sig, och jag borde skynda dit.
Det blåste starka höstvindar, och senare på eftermiddagen hade jag planerat att ta mig hem. Nu blev det mer bråttom än så. Fort på med vindtät jacka och fram med båtnycklarna.
Nere vid bryggan var det fullt pådrag, flera båtar hade slitit sig från sina förtöjningar. Min båt stod med bredsidan mot bryggan och slog hårt i den med varje ilsken våg.
Här gällde det att agera snabbt, och jag fick hjälp att ta mig ombord.
Hittills var det mest min bror som hade kört båten, även om han med stort tålamod låtit mig “övningsköra” så mycket att jag skulle våga mig ut till ön på egen hand. Åh, vad jag önskade att min bror hade varit där.
Det var gungigt och guppigt, och så fort jag fått igång motorn gällde det att backa ut och snabbt slå om och ta sig full fart framåt, utåt, bort från bryggorna. Nästa manöver var att trotsa vågorna och ta mig in mot vassen, till den lugnare sidan av bryggorna.
Allt det här hade varit fullt tillräckligt för mina nerver, men till det lades också all publik. Det var fullt av folk på bryggan som tydligen ville se hur den där nykomlingen på ön skulle klara av att parkera om båten (eller vad det heter till sjöss…).
I mitt huvud hörde jag suckanden och stönanden, “Vad ska hon i en båt att göra, hon verkar ju helt oerfaren?!”.
Senare den eftermiddagen när jag äntligen la till på landsidan pickade mitt hjärta som Lille Skutts. Jag satte mig i bilen och bara andades och samlade mig. Två saker hade jag lärt mig. Jag måste bli bättre på att manövrera båten, och lära mig grunderna i sjövett. Och att båtfolk är ett hjälpsamt släkte. De stod inte på bryggan främst för att stirra ut mig, utan för att se om de kunde vara till någon hjälp.
I det här numret av Icakuriren följer vi med Amy Wengelin och Lena Sandell med flera på en båtkurs för kvinnor. Dessutom bjuder kocken Viktor Westerlind på härlig midsommarlunch. Med önskan om en skön midsommar till både landkrabbor och sjöbjörnar!
