När vi skulle baka lyfte jag upp honom på köksbänken, och så fick han hjälpa till genom att hålla i decilitermåttet när jag mätte upp havregryn och socker. Bäst tyckte han om att få krama degen med sina tvååringsfingrar. De där små ivriga fingrarna som han körde ner i smöret så fort han fick en chans.
Jag fattade inte hur man kunde vilja äta rent smör. Sådant utmanade ju killarna i min klass varandra med, genom frågor som ”vad får jag om jag äter upp hela smörpaketet?”.
Min bror gjorde det helt frivilligt, och med glädje.
När vi hade bakat färdigt log han lyckligt med smörblankt ansikte, pudrat med både socker och kakao.
Elva års åldersskillnad är mycket när man är barn, numera har vi vuxit i kapp varandra, min yngsta bror och jag.
Det finns ingen annan jag skrattar så mycket med. Ofta kan jag inte ens säga vad det är vi har så roligt åt, det kan vara saker som varken är särskilt fyndiga eller festliga för en utomstående. Kanske är det för att det finns en osynlig länk mellan oss som är flätad av alla barndomsminnen. Där finns relationen till våra föräldrar, där finns alla släktingar, alla mil i bil, alla stugsemestrar och andra stunder som bara vi syskon har delat. Så när vi ses eller pratar i telefon är det som att barndomens alla skratt och kittelstunder svävar runt oss och gör oss tidlösa och nära.
I det här numret träffar vi bröderna Martin och Kristian Luuk, som är aktuella med en föreställning just om syskonskap. Ett tag var de nära att bryta kontakten, nu har de hittat tillbaka till varandra. Men kan man egentligen bryta med ett syskon?
Den gemensamma minnesbanken finns ju där, även om man inte ses. Syskonrelationen är livets längsta relation. Det gör den inte lätt, kanske tvärtom. Ett syskon har man ju ändå, behöver inte vara extra rädd om. Men blir det inte ett hål i hjärtat om man bryter med ett syskon?
För tänk, vilken gåva det är att ha en människa i sin närhet som har sett en hela livet, som man bråkat med, irriterat sig på, tröstat, lekt med, och sprungit ikapp till bilen med. Och som nu, i vuxen ålder fortfarande är där. Jag ser fram emot att gå på bröderna Luuks show med mina bröder.
