Helena Rönnberg

"Egna rum kan se olika ut"

Helena Rönnberg

Utanför pappas hobbyrum låg barnens hobbyrum, och när jag tänker på det idag så känns det som en märklig lyx att vi hade så gott om utrymme hemma. Bara namnet, hobbyrum, förekommer sådant i modulhus? I vårt rum stod en snickarbänk, precis som i pappas, vår bänk var förstås en mindre kopia i barnhöjd.
Där fanns också en gammal tv-möbel från 50-talet som pappa hade tagit ur elektroniken från. I den möbeln fick en person i barnstorlek lagom plats, och när det var dags för föreställning var det bara att dra träluckan åt sidan och spela upp sina pjäser och tv-shower. Bland annat fick min familj njuta av Askungen tolkad med hjälp av dockor med toarullskroppar och huvuden av hopkramade foliebollar klädda i tyg.
I pappas rum doftade det sågspån och elprylar, och här tillbringade han tid med att skruva isär radioapparater och snickra.
Numera har somliga villor läckra spaavdelningar, men jag tror att det där var våra relaxrum. Där utövades varken meditation eller tändes rökelse, vi klev ändå in i våra egna världar. Rum av lek och skapande, av allt man hittar på när man kliver in i fantasin.

I det här numret av Icakuriren visar vi hur man kan göra om det gamla tonårsrummet till ett eget arbetsrum när de unga vuxna flyttar hem­ifrån. Kanske kan det bli ett rum för symaskinen, datorn eller staffliet och målarfärgerna.
Själv har jag gjort det motsatta. Äldsta dottern kom hem igen efter ett antal år som utflugen, och då räckte inte rummen till. Så nu har vi vikt en del av vardagsrummet åt en hörna för henne. Det stora matbordet med plats för många gäster fick ställas ner i källarförrådet, men jag tröstar mig med att det just nu är viktigare att få till en fungerade vardag.

De inre rummen för tankar och frid får man skapa på andra vis. Själv har jag till min egen förvåning märkt att jag så smått har börjat mangla lakan. I föreningens omysiga tvättstuga står jag och viker, sträcker ut och manglar, precis som mamma och mormor stått före mig. Och jag kan nästan höra mammas förmaning från barndomen, “Akta fingrarna!”. Kanske undrar döttrarna om jag fastnat bland spindlar och källarförråd. Men då måste svaret bli att jag bara tagit en kort paus från omvärlden ifred med mina egna tankar.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top