“Jag kan vakna på lördagsmorgonen och längta efter en smörgås med min kaviar”, berättade min jobbarkompis. Hon har i många år ätit samma favoritpålägg, ett viss sorts kaviarmärke.
Som en av fyra har hon blindprovat kaviar till det här numret av Icakuriren, och gissa om hon blev förvånad av resultatet! Det visade sig nämligen att hennes älsklingskaviar, när hon inte visste vilken sort som var vilken, inte alls var hennes favorit. Tvärtom, den var en av dem hon gav lägst betyg.
Självklart är det speciellt att smaka en matvara taget ur sitt sammanhang. Det upptäckte jag själv för några år sedan när jag fick vara med våra smaktestare och prova matjessill. Jag hade tjatat mig in på en extraplats, sillälskare som jag är.
Men det kan jag säga, att matjessill utan allt det andra till är inte alls samma sak. En optimal upplevelse innehåller färskpotatis, gräddfil och gräslök. Allra helst ska sillen dessutom ätas på uteplatsen vid stugan, inte i Icakurirens provkök, med bara vatten till. Efter fem sorters sill började jag känna mig färdig. Då var det lika många sorter kvar.
Nej, våra rutinerade provsmakare diskuterade med liv och lust smaknyanser, doft, utseende och konsistens. Själv kände jag mig mer som ett barn på en vuxenmiddag. Från början är det roligt att sitta med, spännande, intressant; Oj, är det så här det går till runt matbordet! Men efter ett tag verkar de aldrig sluta prata, man har svårt att hänga med i samtalen, har för länge sedan blivit mätt och vill bara lämna bordet och gå och leka.
Så även om jag själv är kaviarälskare satt jag inte med vid detta smaktest. Men jag kan inte låta bli att undra vilken som hade blivit min favorit. Hade jag, precis som min jobbarkompis, behövt omvärdera min smak och älsklingssort?
För uppenbarligen vet vi inte alltid själva vad vi gillar – egentligen. Smaken är en kombination av vad smaklökarna säger, av traditioner, tillbehör och också vem vi äter tillsammans med.
Så kanske ska vi utmana oss själva ibland. Utmana våra egna
sanningar om vad vi tycker om och inte. Provsmaka oss fram lite mer i tillvaron, helt enkelt.
