Det tog ofta lång tid i själva kassan, både att beställa och betala. Och när det jag hade beställt bars ut till bordet hände det att personalen nyfiket stod kvar vid mitt bord. Tittade ner i barnvagnen där yngsta dottern sov. Eller, om vi hade varit förbi förskolan och hämtat storasyster, inledde ett samtal med henne, om allt från hallongrottor till namn på olika släktingar.
Det var inte som på en del krogar, där servitören knäböjer eller slår sig ner vid ens bord när de vill verka avslappnade och personliga.
De här samtalen pågick i ett slags mellanrum, pratsugna dröjde sig personalen kvar, fast de visste att de nog inte borde stå där och störa oss gäster.
Det var det bästa kafé jag visste, och inte bara för att fikabrödet var så gott. Allt var bakat på plats, inga halvfabrikat eller inplastade kakor med obegripligt lång hållbarhet. Det var själva stämningen jag tyckte om, kaféet var en tillåtande plats. Gästerna var lika blandade som utbudet av småkakor. Pensionärer, föräldralediga, skolungdomar och en och annan som såg ut att tillbringa dagen vid en kopp kaffe, i avsaknad av något vettigt hem.
I ett angränsande rum pågick second hand-försäljning, och tillsammans med den butiken utgjorde kaféet en stödverksamhet för utvecklingsstörda vuxna. Människor som knappast skulle få anställning i ett hetsigt innerstadsfik men som här, med lite stöd runt sig, skötte verksamheten med stort engagemang och stolthet.
I det här numret av Icakuriren ger vi plats åt oroliga röster kring den nya momsen på ideell second hand-försäljning. En moms som gör att Röda korset i Umeå nu tvingas lägga ner sin verksamhet. Det i sin tur betyder att över 100 frivilliga, bland dem sjukskrivna och arbetslösa, blir utan meningsfull sysselsättning.
I ett samhälle där allt ska mätas och effektiviteten ökas försvinner därmed miljöer där man får vara lite som man är, och ändå göra nytta.
Vill vi ha det så?
Visst har vi ätit många goda kladdkakor på mitt favoritfik. Men det bästa var att mina barn lärde sig att vi människor är olika, och att det är helt okej, till och med extra trevligt. Småpratet fick vi ju på köpet.
