Annons:

 
Stäng X
 













































































 
 
 

En röd polo i sju års familjetjänst

13-03-01 09:20
close
loading
Helena Rönnberg

Helena Rönnberg, chefredaktör Icakuriren

"För så har vi ju fått det i vårt konsumtionssamhälle. Vi köper nytt, vi inreder, möblerar om, tröttnar, rensar ut, slänger."

Jag växte upp under den praktiska eran. Saker och ting i hemmet skulle i första hand vara funktionellt. Göra nytta. Inget onödigt tjafs någonstans, och långt från inredningshets och ljust och fräscht-hysteri. Leksaker och kläder ärvdes, och när vi barn hade använt dem klart gavs de vidare till kusiner.

På mitt skolfoto i ettan sitter jag, okammad, i kort hår (praktisk frisyr tyckte mamma) och ler med tandgluggar, iklädd en röd polotröja. Två år senare gick min bror i första klass, och vad har han på sig på sitt skolfoto? Jo, samma röda polotröja. Ytterligare fyra år senare var det dags för nästa lillebror att ställa upp sig inför fotografen. Och tror ni inte att han sitter i samma tröja! Visserligen börjar kragen slacka lite, spänsten är inte densamma efter sju års tjänst som barnplagg, men ändå. Vilket hattrick, dyka upp på tre skolbilder i rad! 

Och då vill jag ändå inte påstå att vi var som barnen från Frostmofjället. Vi hade mat, vi hade bostad, vi hade kläder och leksaker. Men man gjorde så då.

Jag undrar hur många familjer i dag som låter barnen ärva på det där viset? Numera verkar det till och med vara så att särskilda finkläder ska införskaffas till skolfotograferingen. (Och visst, det hade ju varit roligt så här efteråt om man hade förevigats i kammat hår och något annat än en sladdrig polo.)

Men man får ändå konstatera att det var kvalitet i prylarna på den tiden. Jag är tveksam till om moderna klädesplagg ens skulle hålla så länge.
För så har vi ju fått det i vårt konsumtionssamhälle. Vi köper nytt, vi inreder, möblerar om, tröttnar, rensar ut, slänger.

Med det följer förstås ett ständigt ökande behov av sopsortering. Det har nästan blivit en sport, eller i alla fall ett helgnöje. Att åka till återvinningsstationen. Rena sig.
Men jag har samma problem varje gång. Hur ska man sortera egentligen? Ska nagellack lämnas på samma ställe som målarfärg? Kan glatt presentpapper som har snöre och mycket tejp på sig hamna bland dagstidningarna? Och hur ska man göra med saker som både består av plast och metall…?

I det här numret av Icakuriren har vi en guide om sopsortering, och går igenom den sortering som gör störst skillnad för miljön.
Förutom det där steget före då. Att inte ständigt köpa på sig en massa onödiga prylar. Tänka lite mer återvinning. Jag kanske helt enkelt ska se tillbaka med stolthet på familjens polotröja.

 

REDAKTIONEN

Helena Rönnberg

Chefredaktör, ansvarig utgivare
Skicka e-post

 
 

Kommentarer

 

# 01 Här ärvs det hej vilt

Vi är en familj med två barn och normal inkomst. Vi har ärvt mycket av barnens kläder från både släkt och vänner. Vissa av kläderna har burits av två äldre kusiner och av deras två kusiner innan dem. Så visst håller kläderna. Och inte märker vi någon skillnad i kvalitet på billiga och dyra kläder. Det känns bra både för plånboken och miljön att inte behöva köpa allting nytt. Ännu bättre känns det att vi kan skicka vidare våra barns kläder till de vänner som har yngre barn. Så vissa kläder kommer nu vara inne på det sjunde barnet.

2013-03-04, 21:27 | Anna

Skriv kommentar

Rubrik:
Namn: