Som ett litet tillägg till de stora våningarna låg köken, som man kom till genom en serveringsgång. Många av dem hade fortfarande ett slags låda med siffror på väggen, ett kommunikationssystem för att tjänstefolket skulle kunna se i vilket rum frun eller herrn i huset behövde hjälp. Jag jobbade inom hemtjänsten i en välbärgad stadsdel, och första gången jag kom hem till vissa av “mina” pensionärer kändes det nästan som att gå på museum.
Storögt tog jag in de fascinerande miljöerna, jag som kom från ett 70-talshem där allt skulle vara praktiskt snarare än vackert, med korkoplast på golven och lättstädade ytor. Här var det högt i tak, rum i fil med med matsalsmöbler och sittgrupper, vackra välarbetade skåp och byråer, stora klockor och prydnadsföremål.
Det var inte ovanligt att lägenhetsinnehavaren hade flyttat in i jungfrukammaren intill köket, vilket gjorde att resten av våningen i princip var oanvänd, och förstärkte museikänslan.
I de här hemmen städade och lagade jag mat, och gjorde då nästa upptäckt: vilka låga köksbänkar! För att inte knäcka ryggen när jag diskade brukade jag stå extra bredbent, så att jag kom lite närmare diskhon. Men hur jag än gjorde, bekvämt var det inte.
Naturligtvis behövde ingen av de manliga arkitekter som ritat de här köken stå och arbeta i dem. För då hade de snabbt insett att arbetsmiljön inte var optimal.
I det här numret av Icakuriren tittar vi på köket genom tiderna. Från bondesamhället, då köket var hemmets hjärta och det rum man levde sina liv i, via städernas framväxt då köken hamnade i skymundan och fram till idag. Nu har köket återigen hamnat i fokus, men inte bara som vardagsrum, utan som det moderna “finrummet”.
Stora, praktiska bänkytor, fläskiga kyl- och frysskåp och en maskinpark för allt från brödbak till juicepressande och espressobryggande. Och ändå lägger vi mindre tid på matlagning än någonsin förut.
Framtidens hemtjänstpersonal, om det nu finns kvar någon sådan, kommer säkert storögt gå runt i våra industriliknande kök och undra vad sjutton vi gjorde med alla våra köksmaskiner, och tänka att det liknar något från ett tekniskt museum. Mycket läsnöje!
