Vi går igenom utställningens alla rum, läser på skyltarna intill konstverken och dockhusen. På konstmuseet Ateneum i Helsingfors visas just nu en stor utställning om Tove Jansson med anledning av att det är 100 år sedan hon föddes.
Mumintrollen har följt mig genom livet, som böcker, julkalender och teaterpjäs på Dramaten. Trots det vet jag inte mycket om Tove Jansson, så det är spännande att få en titt bakom masken på de älskade finska trollen.
I kronologisk ordning får vi lära känna Tove Janssons uppväxt och relation med sina konstnärsföräldrar, hennes politiskt vågade illustrationer som tog ställning mot Hitler och Stalin och får veta att många figurer i Mumindalen inspirerats av hennes vänner.
Vi lämnar utställningen med bilden av en produktiv konstnär som levde i ständigt skapande.
Senare samma dag råkar boken jag läser ta upp det faktum att Tove Jansson var lesbisk.
Jag stannar upp i min läsning, förvånad. Här har vi besökt en utställning om Tove Janssons verk och liv, och ingenting har fått oss att förstå detta faktum.
Självklart behöver inte sexuell läggning lyftas fram när man visar en konstnärs verk. Men i utställningen nämns trots allt några av hennes kärleksrelationer. Med män. Visst, en nära vän nämns också, som hon skapat många av sina miljöer tillsammans med.
Nu inser jag att den vännen i själva verket var Tove Janssons livspartner. Som råkade vara kvinna. Och var man född i Finland 1914 så växte man upp i en tid långt före Priderörelser och samkönade äktenskap, i ett land där homosexualitet var förbjudet fram till 1971.
På Ateneums hemsida ser jag nu att Tove Janssons livspartner presenteras som just det. Så jag hoppas att vi missade någon information på själva utställningen. För det är väl inte mer rumsrent att nämna kärlekspartners av motsatt kön, men inte den person hon delade sitt liv med?
Nu i sommar blev det en stor nyhet när simstjärnan Ian Thorpe “kom ut” som gay. I det här numret av Icakurien berättar hockeylaget Kiruna IF om varför de vill bli Sveriges första hbtq-certifierade idrottsförening och jobba mot fördomar. Låt oss hoppas att uttrycket “komma ut” är något som framtidens människor bara möter på museum.
