När man klivit över skorna på hallmattan så hamnar blicken på den fina gamla skänken som till min glädje får plats i hallen hos mig. Har vi gäster kan jag ställa fram välkomstdryck och några ljus på skänken, och då blir det som om både jag och rummet säger välkommen. Nästan som om Ernst hade varit hos mig och svängt med sitt mys-spö.
Fast så ofta har jag inte den typen av bjudning, det är betydligt oftare vardag hemma hos mig.
Och vardag betyder att skänken inte känns fullt lika inbjudande. Där står mina räkningar och andra viktiga kom ihåg-papper lutade i en gammal servetthållare. Intill den stapeln ligger dagens post (om någon har orkat ta upp den från golvet under brevinkastet), någon putsduk till glasögon och kanske ett par hörlurar till en mobil.
Ernst skulle gråta. Eller, det skulle han nog inte, han skulle gnugga händerna och säga att vi skulle se till att befria skänken från allt som tyngde ner den, och sedan klä den fin som en brud.
Troligen skulle han också be somliga familjemedlemmar att sluta använda skänken som en garderob. För över posten och det andra krafset ligger rätt ofta något plagg, det kan vara en kofta eller halsduk, i skrivande stund ligger där en klänning. Dessutom är det något smittsamt med det där.
Något som ligger på en bänk eller ett bord verkar ropa efter sällskap. Det är som att våra hjärnor får en signal om att “Aha, där ligger en massa jox, det är tydligen tänkt som praktisk avställningsyta”.
I det här numret av Icakuriren tipsar vi om olika sätt att arrangera din husentré. Trädgårdsdesignern Anette Blåberg visar med skisser hur man med enkla medel kan ordna framsidan på tre olika sätt, beroende på smak och behov. Och en inbjudande och genomtänkt husframsida är ungefär som när min lägenhetshall visar sig från sin bästa sida. Istället för att mötas av bråte och stök, känner man sig välkommen hem. Tänk vilken skön känsla. Välkommen till ett nytt nummer av Icakuriren!
