Blir bjuden på middag hos några vänner, och maten är enkel och god, inga skryträtter eller överdrifter på menyn. Det som gör att det känns extra trevligt och genomtänkt är dukningen. Min kompis har en imponerande fingertoppskänsla för det där med färg och form. Vid en vårmiddag har bordet något pastelligt och fräscht över sig, och är det asiatisk mat så hänger temat ihop ända in till ätpinnarna och de färgglada pappersfjärilarna.
Inspirerad av min kompis skulle jag en gång duka med rönnkvistar och rönnbär. Men det som hos henne blev en del av en härlig höstmiddag, verkade hos mig som om jag var på väg till återvinningsstationen med trädgårdsrens och bara hade lagt ut kvistarna tillfälligt på bordet för sortering.
Samma sak en jul, då hon tipsade mig om att ta glittriga stjärnor och strö ut på den vita duken, och bara lägga ut lite ljusslingor längs långbordet. Nja, det lyfte aldrig riktigt. Såg mest ut som om barnen hade hällt ut bottenskrapet från pyssellådan över mormors vita duk.
Kanske krävs det både träning och mod. Att våga gå “all in” och tänka blommigt, grafiskt, kärlek, eller vad man nu väljer för tema.
Jag saknar kanske dukningssjälvförtroende. Eller så skyller jag allt på min uppväxt, för det var nog mer tallrikarna direkt på bordet, i gott sällskap av kastrullerna. Inte lägga upp så mycket på fina fat, ingen soppterrin eller brödassiett.
Morfar var kock, och när han hade röjt runt i köket såg det ut som om en storm dragit fram. Det stormköket var det förstås mormor som fick röja sedan. Kan det ha varit den uppväxten som i sin tur fick min mamma att minimera extrainsatserna i köket? Med fyra barn, i en tidsålder då praktiskt och funktionellt stod högt i kurs, inte skapade man onödig disk genom uppläggningsfat då.
I det här numret av Icakuriren har vi hur som helst dukat upp en massa härligt som vi vill bjuda er på. En underbar festtårta skapad av vår favoritkonditor Mia Öhrn, vi har testat partytält och vår sommelier
Charlotte Sjögren väljer sommarens bästa vinboxar. Självklart tipsar vår pysseldrottning Malin Larsson om fina dukningar.
Mycket läsnöje!
