Magnus Uggla öppnade en dörr

”Dom säger jag skiter i allt, men det skiter jag i!” Textraden är Magnus Ugglas, och den tar mig tillbaka till slutet av 1970-talet. Till ungdomsgården där jag och några skolkompisar lyckats ta oss in med hjälp av falska leg. Lite för unga. Oj, vad spännande, jag har väl aldrig känt mig så stor och så liten på samma gång. ”Jag skiter i morsan och jag skiter i farsan!”.
På dansgolvet sjöng vi med i låten med den beskrivande titeln ”Jag skiter”. Vi kunde vartenda ord.

Det här var något helt nytt för mig. Inte alls som Abba och Ted Gärdestad. Uggla liksom skreksjöng. Han lät kaxig och arg. Han verkade peka finger åt hela vuxenvärlden. Vi skuttade runt på dansgolvet och levde ut en massa känslor som bubblade i kroppen, outtalade krav och oroliga grubblerier över framtiden. Sedan gick vi förstås hem till våra flickrum, läxor och familjemiddagar. Men något hade ändå hänt. Det hade öppnats en dörr.

Låten skapade enligt Wikipedia ett väldigt rabalder. Tydligen krävde dåtidens föräldrar att Magnus Ugglas låtar skulle bannlysas i radio. Jag tänker att det har hänt en del sedan dess. Hans textrader skulle knappast ha väckt så mycket uppståndelse och proteststormar om den kom i dag. Dessutom har väl varenda svensk numera någon gång skrålat med i en Ugglalåt, kanske den om kungarna i baren som framförts i ”Allsång på Skansen”.

För min del var det länge sedan jag lyssnade på Uggla, men jag läser förstås med intresse intervjun med honom i det här numret av Icakuriren. Och hur etablerad och rumsren han än anses i dag, de där gamla arga låtarna kommer för alltid att ha en särskild plats hos mig. Jag hoppas att det långt där inne i mitt hjärta finns kvar en liten skuttande tonåring som är beredd att påminna mig om det viktiga ifall det skulle behövas: Du bestämmer själv över ditt liv. Känn efter – vad vill DU?