Helena Rönnberg

"Min sång rörde mig till tårar"

Helena Rönnberg

Alla föräldrar har väl historier om sina barn som de återkommer till gång på gång, släktskrönor som bevarar gemensamma minnen och skapar samhörighet. Jag minns att jag bad mamma “berätta den där om mormor och att små grytor också har öron” och andra favoriter från hennes egen uppväxt som jag hade hört massvis av gånger, och ändå ville höra igen. Upprepningen var en del av tjusningen, precis som att barn vill att man ska läsa samma sagoböcker om igen, trots att de kan dem utantill.
En av de historier mamma gärna berättar är om den gången när jag som liten sjöng och var så glad, för att
sedan en stund senare plötsligt sitta och gråta. När mamma förvånat frågade vad som hade hänt, jag som verkat så glad nyss, ska jag tydligen ha svarat “Jag gråter för att jag sjunger så vackert”.

Nå, det var ju härligt att jag kunde röra mig själv till tårar, men jag tror egentligen att det handlade mer om själva visan jag sjöng än min sångröst. Min absoluta favorit i boken Nu ska vi sjunga (den med orange omslag) var nämligen Lyckans land. Åh, som jag älskade visan, om flickan som satt på en sten, mager som sticka, men ändå så glad, och förklarade för en förbipasserande pojke hur han skulle hitta vägen till lyckans land. För att komma dit ska man följa solstrålarna, förbi månskäran och till närmsta stjärnans fagra kust. När jag läser om texten i dag inser jag att man tydligen ändå inte riktigt kommer ända fram. Målet är bara nära när man gjort sig allt det där besväret, över solstrålar och himlakroppar.

I det här numret av Icakuriren tittar vi närmare på vad som gör oss lyckliga på riktigt. Ämnet är knappast nytt, vi människor har i alla tider sökt efter vägen till lyckans land. Nu har en ny bok gått igenom forskningen, och konstaterar att det såklart inte är en ny klänning eller den senaste telefonmodellen som skänker bestående glädje. Det ger mer lycka att träna sig på att känna tacksamhet, och att satsa på sina relationer. Så förhoppningsvis struntade visans pojke i att jaga vidare efter lyckans land, och stod kvar som drunknad i flickans skälmska grå ögon. Om hon dessutom sjöng lika vackert som jag – då lär hans lycka varit gjord.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top