Efter några intensiva dagar i Marrakech med dess fascinerande Medina där ormtjusare, eldslukare, akrobater, hennakonstnärer och köpmän bjuder på spännande och färgstarka upplevelser lämnar vi staden bakom oss. Sandalerna är utbytta mot rejäla vandringskängor och vattenflaskorna välfyllda när vi påbörjar vår färd mot Mellanatlas för att vandra i bergen.
– Jag har valt att ha dessa vandringar, eftersom det är den enda möjligheten att få närkontakt med Marockos bergsbefolkning och natur, berättar vår svenska guide, Maria Sebnat-Martin, som skräddarsyr vandringar i Atlasbergen.
– Jag vill visa det Marocko som jag känner till och inte det Marocko som är känt från turistbroschyrerna.
Efter cirka två timmars bilkörning från Marrakech är vi framme vid vår utgångspunkt, byn Cascades d’Ouzoud. Vi har lämnat låglandet bakom oss och på snirklande vägar tagit oss upp i ett betagande bergslandskap. Bitvis kargt, men lika ofta bördigt med ängar, odlingar, röd vallmo, oleander och så de karakteristiska olivträden, mandelträden och stora partier med cederträd, som skänker behaglig skugga. Här och var stöter vi på fåraherdar med sina hjordar, det är ett landskap som präglas av det stora lugnet.
För 30 år sedan låg den lilla byn Cascades d´Ouzoud helt öde. Nu är det ett populärt utflyktsmål tack vare det närliggande och mycket storslagna vattenfallet med samma namn som byn. Några västerländska besökare ser vi inte till. Det är marockanska familjer, som sökt sig upp hit för några timmars avkoppling i denna gröna och svalkande oas.
Vi har prickat in rätt tid för vår vandring. Vattenfallet är som vackrast och mäktigast på våren, då vattnet forsar från de rödaktiga klippornas kant och vräker sig över en rad klippavsatser innan det störtar ner i al-Abids klyfta 100 meter längre ner. I vattendiset som stiger från fallet kan vi beundra den ständiga regnbåge som bildas.
Stigen ner från byn till vattenfallets naturliga bassänger, där den hågade kan ta sig ett uppfriskande dopp, är kantad av fikon- och apbrödsträd. De sistnämnda lär härbärgera mängder med gråbruna berberapor, men trots intensiva spaningar upp mot trädkronorna kan vi inte upptäcka en endaste liten apsvans.
Några andra vilda djur, som vi kan stöta på under vår vandring, undrar vi oroligt.
– Ingen fara, skrattar Maria. Före första världskriget kunde man höra lejon ryta när skymningen föll och natten lade sig över de marockanska Atlasbergen. Men nu är det lugnt. Det sista berberlejonet dödades 1922.
Mellanatlas brukar kallas Marockos Schweiz. Vi förstår varför. Landskapet vi möter under vår vandring längs floden al-Abid bjuder på starka kontraster. Lantlig idyll och bergens storslagenhet. Ibland får vi gå med böjda ryggar när vår vandring tar oss genom grönskande tunnlar, i nästa ögonblick öppnar sig landskapet i små hagar där betande djur strövar omkring.
I många hagar hänger stora fikonfrukter från knotiga och storvuxna träd. Hade det varit längre fram under säsongen hade vi kunnat plocka dem direkt från grenarna och njutit av dem solvarma. Men det är för tidigt på året. De behöver mer tid att mogna.
Terrängen är oerhört kuperad. Upp och ner, ner och upp. Längst ner i klyftan, precis på samma nivå som floden ersätts stigen av stora solvarma stenar, som vi hoppar på. Bruset från al-Abids forsar och strömvirvlar är nästan öronbedövande här. Med skräckblandad förtjusning ser vi hur vattnets framfart gröpt ur berget och skapat tunnlar och små grottor. Mest hisnande blir det när den blå himlen känns så nära att vi skulle kunna ta på den och al-Abid ser ut som en liten slingrande sytråd nere i klyftans botten långt under oss. Då gäller det att se var man sätter sina fötter.
I Mellanatlas lever Marockos ursprungsbefolkning, berberna. De lever i klanliknande samhällen, där stammarna samarbetar vid yttre hot. Detta system har gjort att ingen främmande makt, inte ens landets sultaner, kunde tränga in i bergsområdena förrän en bit in på 1900-talet. Vi befinner oss med andra ord i bled es siba – det vilda landet.
Bergsbefolkningens vandringar mellan de små byarna och terrassodlingarna har skapat de naturligt upptrampade och rödbruna stigar som vi nu går på. Ibland möter vi bergskvinnor som kanske är på väg till en grannby, men största delen av tiden är vi helt ensamma på de slingrande stigarna.
Vi passerar en liten och isolerad by, vars huskroppar i roströd färg klänger utmed bergssluttningen. Hit kan man bara ta sig till fots.
Känslan av att ha förflyttats flera hundra år tillbaka i tiden är oerhört stark när vi går genom byn. Här och var leker barn i gränderna, äldre män sitter i grupper och samtalar och några kvinnor nickar glatt åt oss.
I övrigt tyst och lugnt. Bara några höns som kacklar.
–Vandringar i Atlasbergen ger en möjlighet till närkontakt med berberstammarnas kultur och samhällen, vilka är helt annorlunda än vardagen i städerna, säger Maria. Därför krävs det verkligen att man kommer ut på landsbygden för att få en chans att få uppleva Marockos olika sidor.
Det har gått några timmar sedan vi startade vår vandring, men konstigt nog är vi inte trötta. Kanske fick vi nya krafter när vi tog av oss kängorna och vadade över al-Abid med dess klara och friska vatten. Kanske är det bergterrängens friska luft, som gjort sitt till.
Snart ligger den lilla byn vi just passerat som en siluett bakom oss. Innan den försvinner helt hör vi hur böneutroparen kallar till kvällsbön.
Dagen har övergått i skymning och efter ett par kilometers vandring är vi tillbaka i Cascades d’Ouzoud. Cikadornas karakteristiska ljud och stjärnhimlen som blir allt tydligare får oss att undra om vi trots allt inte har kommit till Tusen och en natt.
FAKTA ATLASBERGEN
Huvudstad: Rabat (sedan 1913).
Språk: Marockansk-arabiska, berber och franska.
Valuta: Dirham (kan endast växlas inom Marocko). 100 dirham motsvarar cirka 82 kronor.
Transport till Marocko: Reguljärflyg direkt till Marrakech med British Airways, Air France och KLM – priser från cirka 4 700 kronor. Charter oktober– april. Alla stora charterbolag åker till Agadir, som ligger 3 1/2 timmes färd från Marrakech. Priser från 3 400 kronor.
Lågprisflyg till Malaga, Spanien, vidare med buss, båt och tåg. Cirkapris 3 400 kronor.
Bäst tid för vandring i Atlasbergen: April-november.
Utrustning: Bekväma kläder samt vandringskängor. Hög solskydds-faktor.
Vana: Ingen erfarenhet av bergs-klättring krävs. Viss grundkondition är en fördel.
Typer av vandringar: Allt från endagsvandringar till flera dagar med övernattning i marockansk familj, enkelt härbärge eller camping.
Prisexempel: En dagsvandring i Marrakech Travel Companys regi kostar från 500 dirham inklusive tran-sporter, guidning samt lunch. Samma researrangör erbjuder paketresor med strövtåg till berberbyar.
I priset 8 600 kronor ingår helpension, övernattningar, all gemensam campingutrustning, lokala guider och mulor, svensktalande guide samt transporter till och från Atlasbergen, transfer tur och retur Marrakech flygplats.
Researrangörer som anordnar vandringar: Marrakech Travel Company, www.mtravel.se
Lokalt i Marrakech finns Atlas Sahara Trek, tel: +212-(0)44-31 39 01 samt Sport Travel, tel: +212-(0)44-43 99 69.
Av: Pia Mattsson
