Vid Afrikas spets

Solen lyser magnesiumvit och skuggorna drar sig in under träd och hus. Jag går genom stadsdelarna Green Point och Vaterkant. Holländska kolonialhus på rad, trädgårdar med bougainvillea och rosenbuskar. Hela tiden ligger den stora bukten, Table Bay, på min vänstra sida.
Sedan jag började läsa historia i skolan har mitt pekfinger och mina tankar hela tiden letat sig ner genom Afrika till den punkt där kontinenten tar slut. Sydafrika. Kapstaden. Namnet har nästan fått en mytisk klang. Oåtkomlig men lockande.

Table Bay är tom förutom några mindre oljetankers. På 1600- och 1700-talen låg här segelfartyg på väg till Indien, sida vid sida med fartyg som kommit därifrån. Fullastade med kryddor som skulle förvandlas till förmögenheter i Europa.
Då var Kapstaden en möjligheternas plats. Hit kom lycksökare från Portugal, franska hugenotter, arabiska handelsmän, holländska kolonialherrar. Det var samtidigt en tid för brutalt förtryck, men här fanns även hamnstadens blandning av kulturer.
Ett resultat av denna folkmix är det traditionella Cape Malay-köket. Holländska rätter som indiska hushållsslavar började krydda med tamarind, svartpeppar, kanel, chilisåser och lime. Världens första crossoverkök.

Nästa kvarter är Bokaap, Kapstadens muslimska kvarter med sina färgstarka hus och moskéer. Här ligger den helt alkoholfria restaurangen Bizmillah som serverar både indiska och Cape Malay-rätter.
Jag testar smoor snoek, en holländsk fiskfrikadell som kryddats med finhackad lök, svartpeppar och chili. Och denning vleis, lammkotletter med saffransris och mandlar. Smörsnoken är fantastisk.

Taffelberget, bakom Bokaaps gula, orange och gröna hus. En av världens mest kända och fotograferade geologiska profiler. Det är faktiskt så mycket större än vad jag trodde det skulle vara.
Även om jag sett det hundra gånger på bild blir jag ändå överväldigad. Det är som om Kapstaden slutar i en vägg som fortsätter halvvägs upp till himlen och sedan en spikrak platå. 1 087 meter över havet.
På andra sidan Taffelberget ligger den botaniska trädgården Kirstenbosch, varifrån man kan hajka upp till toppen genom Skelettklyftan. Visste ni att Kapområdet räknas som ett eget växtrike för att plantorna här är unika i världen?

Jag vänder ryggen till berget och börjar vandra ner mot restaurangtäta kvarteren kring Loop Street och Greenmarket Square. På många byggnader finns långa balkonger med sirliga räcken i gjutjärn, ungefär som på Bourbon Street i New Orleans.
I närheten ligger District Six, ett medelklassområde där folk med olika hudfärg och religion levde tillsammans utan problem. Det tålde dock inte apartheidregimen som skickade in bulldozers och jämnade området med marken.
Jag tänkar på vad Topsy Venter, amatörhistoriker och krögare från Franschook, berättade för mig dagen innan:
– Två saker tog död på den kulturella gryta som bubblade i Kapstaden. Det första var Suezkanalen som öppnades 1869. Det förvandlade Kapstaden till en bortglömd del av brittiska imperiet.
– Det andra var apartheid (som kom 1948, red anm). Det var en fruktansvärd tid. Få människor utanför Sydafrika förstår hur hårt förtrycket var. Då blev vår historia svart och vit, sa Topsy.

Hur är det för de svarta i dag? Apartheid finns fortfarande. Lite förenklat kan man säga att de vita har pengarna och den ekonomiska makten, och bland de svarta finns arbetslöshet, misär, kriminalitet och aids.
På hotellrummets tv ser jag nästan varje kväll hemska bilder. Sluminvånare som slåss vid tömmande sopbilar som vore det hjälpsändningar. En rapport från en mödravårdsklinik i slummen Kayelitsha utanför Kapstaden avslöjar att 27 procent av alla gravida kvinnor som besöker kliniken är hiv-positiva.
Och det talas ständigt om att Syd-afrika har den högsta kriminaliteten i världen och att arbetslösheten ligger på runt 60 procent och ännu högre i de värsta områdena. Hela familjer får leva på en gamlings pension.

En dag tar jag en township tour, en organiserad utflykt ut i den svarta slummen. Det blir en omtumlande färd. Fattiga skjulområden varvas med prydliga kvarter av småhus. Dammiga gatustånd med prydliga supermarkets.
Vi stannar på en shebeen, en illegal krog som efter apartheidregimens fall fick rättigheter. Vi besöker konstnärer, skolor, supermarkets – och stannar hos de allra fattigaste. De som har gett upp och söker sin tröst i sprit och droger. Besöket väcker både olust och förståelse.

Några dagar senare diskuterar jag townships tours med Pernilla Landstedt som driver resebyrån Propel Africa med sin man Per. Hon förstår de kluvna känslorna, men tycker att ett besök i the Cape Flats är ett måste under ett Kapstadenbesök.
– Åker du inte ut till townshipen så förstår du inte hur en stor del av den sydafrikanska befolkningen lever. Och då förstår du inte Sydafrika, säger hon.

Ett leende växer sig större inombords. Allt det som har sagts om Camps Bay stämmer. Det här är en plats som skapats av en Gud som har vaknat inspirerad och sugen på att göra något alldeles extra.
En liten bukt med breda sandstränder, vita villor som vandrar uppför bergssluttningarna upp till The Twelwe Apostles. Atlanten som sträcker ut i evigheten och nere vid strandpromenaden oklanderligt klippta brittiska gräsmattor.
Det ser ut som ett stycke Brighton i Kalifornien.

Jag kör dock vidare mot Godahoppsudden. Många menar att det allra bästa med Kapstaden är dess omgivningar. Vindistriktet Constantia, pingvinernas Simontown och Muizenberg med sina vykortskända badhytter i alla möjliga färger.

Och så självklart Godahoppsudden. Jag kommer fram exakt när ett holländskt bussgäng har nått slutmålet på sin långa Afrikaresa. Det tas bilder och det dricks champagne. Tillsammans vandrar vi alla upp till fyren.
Det blåser hårt. Molnen far över himlen. Det är en fantastisk syn. Goda Hopps Udde.
Bartolomeu Dias var den förste att runda denna udde. Året var 1487. För senare sjöfarare betydde rundningen av udden att det fanns gott hopp om att nå Zanzibar och sedan Indien.

Resfakta Kapstaden

Resa dit: Det går arrangerade resor till Kapstaden. Dels som egen destination eller som del i en vinresa eller som tillägg till charterorten Port Elisabeth. På egen hand: British Airways, South African Airways och KLM, flygbiljetter 6 000-7 000 kronor.

Bo: Hotellen i Kapstaden är mycket billiga. Ett bra guesthouse eller hotell tar cirka 300–400 kronor natten. En favorit är lilla Cape Victoria (tel: +27-21-439 77 21) som är inrett som ett privat hem. För budgetresenärerna finns även hotell för runt 150 kronor.

Mat och restauranger: Det är roligt att äta i Kapstaden, för de låga priserna och för att det finns massor av spännande restauranger. Här finns modernt crossoverkök, Modern Cape, med inslag av både asiatisk och europeisk matlagning, men också det traditionella blandköket, Cape Malay, som uppstod när den härskande holländska eliten bad sina malaysiska slavar att laga holländska rätter. Bästa stället att provsmaka Cape Malay är Bizmillah i Bokaap eller på lyxiga The Cellars Hohenhort Hotels.

Sevärt: Ta kabinbanan eller klättra uppför Taffelberget. Bila till Godahoppsudden. Besök Robben Island, där Mandela ledde motståndet mot apartheid. Tillbringa en dag i Camps Bay, en vacker förort vid Atlantkusten. Gör utflykter till Franschhoek, Paarl och de andra vindistrikten. Kör Garden Route.

Shopping: I Kapstaden finns mängder av roligt hantverk från folkslag från hela södra Afrika. Zulus, xhosas, ndebeles, swazis med flera. Det mesta är mycket billigt, vilket även gäller sydafrikanska viner och kläder tillverkade i landet. Loppmarknaden Green Point är en stor upplevelse – låga priser, hyfsad kvalitet och en god geografilektion.

Praktisk information: De flesta åker till Kapstaden under vintersäsongen (december–februari), då det är sommar där. Vädret påminner om Medelhavets med några riktiga värmeböljor då temperaturen kan ligga över 30 grader. Mars–april är aningen behagligare. Då är det även lättare att hitta lediga hotellrum.
Kriminaliteten är hög i Sydafrika, speciellt i och runt Johannesburg. I Kapstaden är det betydligt bättre, men det är klokt att undvika kvällspromenader i Downtown. Järnvägsstationen anses som ett högriskområde. Att besöka den svarta slummen på egen hand är rent ut sagt dumt.

För mer information: Sydafrikas ambassad i Stockholm,
tel 08–24 39 50.
Broschyrer, tel 08–30 26 26. (Då hamnar man hos South African Tourism callcenter i Holland).

Av: Anders Falkirk