Foto: Johan Almblad
Foto: Johan Almblad
Foto: Johan Almblad
Läs även
• Långresenyheter från Las Vegas till Koh Tao
– Yes, we have cobra today. Och så håvar mannen upp en ilsken tsss-väsande orm med sin krokförsedda pinne.
– Är det den där ni vill ha? Eller kanske den här?
Snabbt föser han ner spottkobra nummer ett i lådan och tar upp en annan, dubbelt så stor. Snart är dess huvud skilt från kroppen. Munnen tuggar fortfarande och kroppen ringlar sig runt servitörbödelns arm.
– Varsågod, drick blodet.
Kobra är en delikatess i Vietnam, bra för potensen som så mycket annat, men för turisterna på restaurangen Tri Ky i Saigon blir ormen mest en skräckblandad adrenalinkick och ett bevis på att här kan allt hända.
Saigon höjer pulsen och mullrar, myllrar, masserar alla sinnen. På Saigons gator ser alla mopedförare ut som banditer alternativt Michael Jackson med halsdukar lindade kring ansiktet mot avgaserna.
Trafiken spelar upp en symfoni av tutor (som betyder här kommer jag, bara så att du vet) och det är inte ovanligt med tre, fyra, fem personer på en moped. Eller varför inte ett kylskåp eller ett par grisar?
– Vietnameserna fraktar allt på sina mopeder, berättar den danske guiden Morten Stausholm.
– Många frågar om alla kommer att skaffa bil när de börjar få det bättre ekonomiskt, men det tror inte jag. Vietnameserna älskar sina mopeder.
Denna förälskelse i puttrande tvåtaktare kan ställa till vissa problem för turister som önskar ta sig över gatan. Fordon från alla väderstreck i ett aldrig sinande Niagarafall. Men det gör inget. Gå bara bestämt och långsamt över vägen. Alla väjer.
Vietnameser är ett vänligt folk. Drygt två miljoner bekänner sig till den lokala tron Cao dai, där man tagit det bästa från all världens religioner, kört ner dem i en mixer och bakat ihop dem till en egen tro.
Huvudbudskapet är att alla anhängare ska tro på kärlek och fred och se någonting positivt i allt. Fint, speciellt i ett land som är så hårt sargat av krig. Två miljoner vietnameser dog under kriget. Tre miljoner skadades. 160_ 000 barn blev föräldralösa. Ändå har överlevarna förlåtit.
– Vietnameser är inget bittert folk. Man vill gå vidare, inte skylla på någon, säger Morten Stausholm.
1982 öppnade de legendariska Cu Chi-krigstunnlarna för turister och i dag besöker upp till 7_000 personer tunnelsystemet varje dag för att försöka förstå. På riktigt känns det först när man har tagit trappan ner i en av tunnlarna för att vandra en kort bit i systemet.
Det är bastuvarmt, klaustrotrångt och det går knappt att föreställa sig att 16 000 vietnameser hade sin värld i ett 250 kilometer långt och välfungerande system här nere under marken medan kriget pågick ovan jord.
– Många amerikaner kommer tillbaka för att minnas sin egen historia, säger guiden Hoang, vars pappa var tvungen att fly under kriget.
Han berättar med stadig röst, blir tyst en stund.
– Men många av dem tycker inte om museet.
Hoang syftar på War Remnants museum, krigsmuseet i Saigon. Napalm, tortyr, död. En dollar i inträde för en historia som vi helst vill glömma men som vi måste minnas.
Det känns som en ynnest att få smälta dåtiden på en paradisstrand. Välj ön Phu Quoc om du vill ha det extremt lugnt utan stora spår av världen utanför. Välj Phan Thiet om du tycker om de restaurangkantade promenaderna i stil med lugnare grekiska och spanska turistorter.
På Phu Quoc är vi vitingar fortfarande exotiska. Ön har potential – och stränderna stretchar sig långa och tomma längs hela östsidan.
Och även om Phan Thiet har funnits som turistort ett tag är byns barn förundrade över de långa vita. De tar sig på sina egna näsor, pekar på våra, skrattar. En gammal tant fnissar, klappar sig på magen, säger “big” och pekar på oss.
Överallt i Vietnam får morgontidiga belöningar. I Phu Quoc är morgonmarknaden i byn Doung Dong som allra mest surrande vid sju. Där ligger äggplantorna som lila batonger i skinande pyramider, där bär en kvinna en korg fylld av skrikcerisa kottliknande drakfrukter, där ligger tonfiskarna i ordentliga silverglittrande rader. Snart ska allt vara sålt och gatan tom. Tills nästa dag.
Då vaknar vi till ännu en exotisk morgon i ett Vietnam där allt kan hända.
RESFAKTA SÖDRA VIETNAM
Språk Vietnamesiska.
Tidsskillnad Plus sex timmar, under svensk vinter.
Valuta Vietnamesiska dong (VND). 100 000 VND är cirka 50 kronor. Ta med amerikanska dollar som reskassa.
Visum
Behövs inte för svenska medborgare om du inte stannar i landet längre än 15 dagar.
Klimat
I genomsnitt + 30 grader året runt, men bäst (svalast och minst regn) vädermässigt är november till och med april.
Att äta
Ett vietnamesiskt ordspråk lyder “vi äter allt som finns i havet utom u-båtar, allt som finns på marken utom människor och allt som finns i luften utom flygplan”.
Det är bara sant i norra (och i viss mån) centrala delen av Vietnam. Där äter man såväl hund som katt som råttor. I södra Vietnam äter man färska vårrullar fyllda med sallad (Cha gio), nudelrätter och skaldjur.
Nationalrätten är den klara nudelsoppan Pho (uttalas Fö). Kobra är en delikatess. En stor kobra kostar ungefär 800 000 dong (cirka 400 kronor), men då ingår såväl hjärta som blodet att dricka.
Att bo
Ett rum på ett enkelt guest house (Nha Khach) kostar några futtiga dollar). Lyxhotellen kostar från 100 dollar per natt och uppåt. Mest klassiskt är Rex, där krigskorrespondenterna träffades under kriget. Centralt.
Att köpa
Det mesta är billigt, speciellt tyger och glasögon. Passa på att shoppa allt i Saigon, på landsbygden är det en gnutta dyrare.
En kopia av en märkeströja kostar cirka 50 kronor, oäkta solglasögon på marknaden Ben Tanh i Saigon cirka 35 kronor, en kopierad dvd sju kronor. En traditionell konformad vietnamesisk hatt kostar 10 000 dong. Pruta minst 25 procent på allt som inte har prislapp.
Sevärt
I Saigon bör man inte missa en utflykt till Cu Chi-tunnlarna, där 16 000 människor levde under Vietnamkriget. En kort hukande promenad genom en liten del av systemet ger ett skakande minne för livet.
Ta sig fram
Taxi. Grundpriset är 15_000 dong (sju kronor) och räcker i ungefär två kilometer. I Saigon och Phan Thiet kan man också åka cyclo, cykeltaxi. Gör upp om priset i förväg. En flygbiljett mellan Saigon och ön Phu Quoc kostar cirka 80 dollar.
Ta sig dit
Direktcharter med Ving och Apollo. Reguljärt bland annat med Thai Airways via Bangkok eller Air France via Paris.
Varning!
Se upp för ficktjuvar, speciellt på marknader. Undvik sena kvällar på discon, där kan det vara farligt att vara turist.
