Mellan dröm och verklighet- Thereses novellblogg

Lilla spaderdam i kortlekslandet

tess — Tue, 07 Aug 2012 14:12:28 GMT

Snön dalar ner och på en mur i parken sitter lilla fröken spaderdam nyss fyllda sju år. Hon håller sig krampaktigt i det kalla spadergallret. Hon är klädd i en blårutig klänning och har inga ytterkläder på dig trots att det är vinter och trots att temperaturen börjar krypa under noll. ”Mamma, mamma!”, ropar hon. Hon ser på solen som är på väg ner. ”Mamma!”Hon har gått vilse ute i den stora parken. Hon var med sin mamma och de lekte och hade så roligt. Men plötsligt var hennes mamma borta eller var det hon som var borta? Parken håller på att tömmas på folk. Både hjärterdam och klöverknekt och alla ruterbarnen har gått hem. Hon kommer få sitta här ensam hela natten. Tårarna börjar rinna nedför kinderna och hon känner den salta smaken i munnen. Hon huttrar i kylan och magen kurrar. ”Mamma!” Rösten är hes nu och låter mest bara som en viskning. Det känns som om hon har suttit här en hel evighet nu.Hon sluter ögonen och lutar huvudet mot det höga gallret. Händerna faller ner i knät. Då plötsligt känner hon hur någon lyfter upp henne. Hon känner en svag doft av parfym och en mjuk kind mot hennes. Långsamt öppnar hon sina ögon.”Mamma! Min mamma!””Älskade unge, jag har letat överallt efter dig! Nu går vi hem och äter middag.” Spaderdam tar sin dotter i handen och långsamt går de hemåt genom den tysta mörka parken.

Stöldgodset

tess — Mon, 06 Aug 2012 14:14:28 GMT

Roger slår irriterat bort några kvistar som envisas med att riva honom i ansiktet i den snåriga skogen. ”Vart fan ska vi gömma bytet? Vilken jäkla snårig skog det går ju knappt att gå här.”Frank viftar irriterat bort myggen.”Det måste vara ett säkert ställe. Där ingen kan hitta det men ett ställe som är enkelt för oss att hitta tillbaka till.” Han klappar till en mygga som har landat på hans kind för att inta kvällsmat. En droppe blod som smakar sött rinner ner i munnen på honom när han drar handen över kinden.”Ska vi gå mot sjön eller ska vi gå längre in i skogen?”, frågar Roger.”Längre in.”, svarar Frank. De går en stund under tystnad. Endast fågelkvitter och ljudet av vinden som viner hörs. Roger höjer handen och pekar på ett gammalt halvmurket träd. ”Där i den ihåliga stammen kanske?”Frank skakar på huvudet.”Nä, för enkelt att hitta. Hellre i en skreva i berget där borta, men vi måste nog ha någon sorts riktmärke eller märka ut det på något sätt så vi kan hitta tillbaka.”De går ännu längre in i skogen. Nu är det ännu mer snårigt, marken är full av rötter som de snavar på och marken känns lite svampig och luktar blöt mossa. Det är mörkt nu och fåglarna har tystnat och vinden har lugnat sig. Det enda som hörs är deras egna fotsteg.Roger tvärstannar.”Där bakom den där stora runda stenen mot berget?” ”Perfekt.”, svarar, Frank. ”Då har vi den där stora granen också som riktmärke.”De gräver med sina bara händer och river bort gräs och mossa tills de får ett lagom stort hål. ”Här ligger diamanterna säkert tills vi kan hämta dom.” Roger sträcker sig efter den lilla påsen men i samma stund dyker en ekorre ner från granen, snappar åt sig påsen med diamanterna och flyr med den i full fart rakt upp bland trädtopparna. ”Vad i helvete…”I samma stund är skogen varken mörk eller tyst längre. Ficklampor riktas mot dem. Hundar skäller. De är omringade av uniformerade poliser. Men det enda de kan tänka på är ekorren som tjattrar glatt med deras byte högt uppe bland träden.

Havet

tess — Sun, 05 Aug 2012 09:34:21 GMT

Vågor salta som tårardånar fram som åskan.Solens skinande strålarvärmer vattnet varsamt.Skimrande som blå safirervilt som skenande häst.Förtjusande, förrädiskt, fantastiskthänsynslöst, hetlevrat, härligt.Havet ger och tarså som människor gör.

Nya jobbet

tess — Sat, 04 Aug 2012 13:07:02 GMT

Mål och hinder ”Är det ledigt här?” Jimmy tittar upp och ser en ung kille med keps och hängande jeans stå bredvid. ”Ja visst slå dig ner bara.” Bussen är full av morgontrötta människor precis som en vanlig vardag klockan åtta då alla är på väg till jobbet. Bara en sak, det är ingen vanlig dag, inte för Jimmy. Han är på väg till sitt nya jobb som låssmed på Låspunkten. Ett nytt liv, en ny karriär ligger framför honom. Äntligen, det känns så bra, utom en sak, den där lilla rösten inne i huvudet, den som säger ”du borde inte ha ljugit”. Men äsch hur svårt kan det vara tänker han. Hur många lås har jag inte dyrkat upp under mitt liv, vem kan vara mer expert på lås än jag? När man tänker efter så har jag kanske ändå inte ljugit. Jag sa ju bara att jag är expert på lås och att dyrka upp lås av alla dess slag och att jag fått stor lön för mödan och det är ju faktiskt sant. Trots att han försöker övertala sig själv att han bara har skarvat lite med sanningen känner han hur svetten lackar i pannan och känner sig lite darrig och blek. Tänk om de kommer att genomskåda honom eller begära utdrag från polisregistret. Han vågar inte ens tänka tanken.”Mår du bra.”, frågar den unga killen som sitter bredvid. Jimmy tittar upp och möter hans blick. ”Jodå men det är första dagen på mitt nya jobb idag.””Ojdå, nervöst?””Ja faktisk, sedan är det ju en annan sak också. Jag skarvade kanske lite med sanningen på jobbintervjun.”Den unga killen skrattar till. ”Ja men det gör väl alla nu för tiden.””Jo men sanningen att säga så har jag aldrig jobbat med det här alls i alla fall inte på det sätt som jag gav sken av. Dessutom är det mitt första hederliga jobb på tjugo år.””Oj då men alla är ju värda en andra chans, det går säkert bra.””Vi får väl se.”, mumlar Jimmy. ”Sundbybergs station!” Oj redan dags att stiga av. Killen reser sig upp.”Lycka till nu” säger han och försvinner i trängslen av människor som ska av bussen. Plötsligt känns allt lite lättare, kanske ska det ändå gå bra trots allt. Med lätta steg kliver Jimmy in genom dörren till Låspunkten. ”Välkommen.”. Ägaren kommer emot honom. ”Kom och häng av dig.””Vill du ha en kopp kaffe? Förresten det här är min son Emil som jobbar extra här.”Jimmy tittar upp och där står den unge mannen från bussen framför honom.

Första kärleken

tess — Sat, 28 Jul 2012 10:45:43 GMT

Fröken öppnar ett fönster i klassrummet för att släppa in lite luft. De blåblommiga gardinerna fladdrar lätt i vinddraget och majsolen gassar för fullt utanför. Det enda som hörs är när någon harklar sig eller vänder blad i sin läsebok. Nu i fyran har vi haft tyst läsning som avslutning på nästan varenda svenskalektion. Jag läser Otto är en noshörning av Ole Lund Kirkegaard som jag har lånat från skolbiblioteket. Fnissande läser jag om hur den hungriga noshörningen som plötsligt fått liv äter på möblerna. Då ser jag ur ögonvrån hur någon tittar på mig. När jag vänder på huvudet ser jag att det är Niklas. Ett tag får jag för mig att det är någon annan han tittar på och inte på mig, men han ser rakt på mig och ler. Snabbt vänder jag blicken ner i boken och känner kinderna hetta. Jag får läsa om samma mening fem gånger utan att förstå vad jag läser. Tittar han fortfarande på mig? Kanske var det bara en tillfällighet? Jag måste bara kolla en gång till. Återigen möts mina ögon av ett stort leende och ett par bruna busiga ögon. Han höjer till och med handen till en liten vinkning. Jag försöker koncentrera mig på boken igen men hjärtat bultar hårt och snabbt nu och det känns som en hel myrstack har flyttat in i min kropp. Vad söt han är! Varför har jag aldrig tänkt på det? Men varför tittar han på mig? Han har ju chans på min kompis Linda. Linda som är sötaste tjejen i klassen. Själv har jag burrigt hår och glasögon. Bokstäverna dansar runt på sidorna nu och händerna känns klibbiga. Flera gånger sneglar jag på Niklas och varje gång våra blickar möts ler han. Bara ingen annan ser det för det skulle vara så pinsamt och vad skulle Linda säga? Men alla andra verkar vara fullt koncentrerade på sina böcker. Jag känner mig konstigt varm också. Ännu varmare än innan trots det öppna fönstret.”Nu får ni plocka undan era böcker!”Frökens röst får mig att vakna upp till verkligheten igen och jag lägger ner boken i bänken.”Slut för idag! Tack för idag!”, säger fröken och börjar sudda griffeltavlan.Vi reser oss upp, tar våra ryggsäckar och ställer upp stolen på bänken. Det blir kö när vi ska gå ut genom den smala dörren till kapprummet.Plötsligt står Niklas bredvid mig. Han snuddar lätt vid min axel.”Vi ses imorgon!”Innan jag hinner svara försvinner han snabbt ut i kapprummet och hem. Värmen från hans hand dröjer sig kvar när jag sätter på mig gympaskorna.”Kommer du?” Linda står i ytterdörren som vanligt och väntar på mig.När jag ser henne får jag så dåligt samvete. Tur att hon inte verkar ha märkt något.”Jag har gjort slut med Niklas.”, säger Linda när vi kommer ut på skolgården. ”Jag har chans på Daniel nu istället.”Egentligen vill jag ta ett glädjeskutt men behärskar mig.”Jasså, har du?”Linda fortsätter prata på men det enda jag kan tänka på när vi går hemåt är ett par leende ögon. Jag längtar redan tills imorgon när vi ska gå till skolan igen!

Grannen

tess — Tue, 10 Jul 2012 16:06:32 GMT

”Jo, skulle du kunna tänka dig att vattna hos mig nästa vecka? Jag ska på semester till Tyskland på söndag.”Hedda slutar gräva i handväskan efter sina nycklar och tittar upp. Där står hennes granne i grå kostym och med portföljen under armen. Hon känner lukten av hans dyra rakvatten.”Det skulle vara till stor hjälp.”, fortsätter han. ”Det skulle räcka med att du vattnar på onsdag. Tack förresten för femtioårspresenten från er grannar. Hyresvärden lämnade den till mig i måndags.”Hedda tänker först säga nej till att vattna men så ångrar hon sig då nyfikenheten tar över. Det skulle ju vara ett ypperligt tillfälle att få se hur han bor och hemmet säger ju så mycket om hur man är som person. Trots att han bott där ett år nu vet hon inget mer om honom än att han är jurist och ensamstående. Hon lutar sig mot sin rullator.”Ja det skulle jag kunna göra.”, svarar hon.”Vänta lite så ska du få nycklarna.”Hedda får nycklarna och går in till sig. På onsdagen beger sig Hedda till grannen för att vattna. Hon har fantiserat om hur det kan se ut där. Han är väldigt korrekt och artig och hon tänker sig ett prydligt men spartanskt hem. Hedda låser upp, går in och möts av stor klädhög i hallen mitt på golvet. Hon har lite svårt att komma förbi med rullatorn. På diskbänken i köket står vattenkannan. Hon fyller den med vatten samtidigt som hon ser sig omkring. Det luktar lite unket och det är fullt av disk kvar i diskhon och smulor över hela köksbordet. Inte riktigt vad hon tänkt sig. Hedda tar vattenkannan och går in i vardagsrummet för att vattna blommorna. Där ligger tidningar slängda huller om buller på soffbordet och en tom pizzakartong ligger på den röda tvåsitssoffan. På fönsterbrädan står en gul miniros, en hibiskus och en julstjärna som har överlevt julen. Hedda fortsätter in i sovrummet. Vid den obäddade sängen står en hög växt med flikiga blad i en stor kruka. Det kan väl inte vara… Hjärtat fryser till is. Hon vet med ens vad det är för växt och hon är säker på sin sak. Det var en sådan hon sett på bild i expressen häromdagen. Cannabis, det måste vara cannabis! Vad ska hon göra nu? Han som är så proper och artig. Inte nog med att hans hem ser ut som en jordbävningszon han är en knarklangare också. Hedda går med bestämda steg till telefonen och slår 112 med darrande hand. Hon berättar sitt ärende, sedan låter hon grannens ytterdörr stå olåst innan hon går tillbaka in till sig.Efter en stund ser hon genom fönstret hur en polisbil stannar utanför huset. Hon vet med sig att hon har gjort rätt. Vad trodde han att hon var för gammal och för dum för att förstå vad det är han odlar där inne? Säkert var det därför han bad henne att vattna istället för någon annan av de yngre grannarna. Hedda känner skadeglädjen i sig. Vad han ska bli förvånad över att hon inte var den han trodde- en gammal blåst kärring. Plötsligt ringer telefonen och hon haltar fram till den. ”Nilsson. Hallå! Vem är det?””Hej, det är Erik din granne. Jag hoppas allt är bra. Jag ville bara säga att du inte ska glömma att vattna min japanska lönn som jag fick i femtioårs present av er grannar och som står i sovrummet.” Japanska lönn? Just ja, det var ju det hyresvärden sa att han hade köpt i present. Då bankar det hårt på Heddas ytterdörr.”Öppna det är polisen!”, hörs en mörk mans röst.