Kersti Byström
Först trillade backspacetangenten (suddknappen) av från laptopen. En ny borde inte kosta många kronor.
– Vi kan inte byta en tangent. Vi måste öppna Macen och byta ut hela tangentbordsmattan. Det kostar flera tusen.
Så mycket var inte backspacen värd.
Några veckor sedan råkade ett halvt glas O’boy sippra ner i tangentbordet. Den vanliga bakgrundsbilden ersattes av ett intensivt fladdrande sken.
Efter tio dagars väntan kom domen från den auktoriserade serviceverkstaden.
– Att reparera Macen kostar 14 096 kronor eftersom logic board 2.26 GHz är helt körd, top case likaså.
Top logic case. Jag var helt bortkollrad.
Reparatören föreslog att jag skulle köpa en ny dator. Pris: 11 795 kronor.
Desperationen steg. Reparatören tröstade per telefon:
– Jag kan försöka att rädda innehållet och föra över innehållet till en time machine (läs extern hårddisk). Det kostar men jag kan göra det gratis. Egentligen ska du betala 850 kronor i undersökningsavgift men jag struntar i det också om du väljer att inte hämta ut datorn.
Tillbaka i butiken ber jag att få titta på min förstörda Mac. Kan inte låta bli att trycka på on/off-knappen.
Upp kommer min vanliga bakgrundsbild utan minsta spår från den stora O’boykatastrofen.
Hur är det möjligt?
– I mycket ovanliga fall kan vätska torka av sig själv, svarar reparatören.
Döljer ilskan och frågar om han råkar ha en tangent över. Tre minuter senare sitter en ny knapp på plats.
Jag betalar serviceavgiften och får en lapp om att vissa kunder kommer att bli kontaktade via e-post för att få ge feedback. Tydligen är det bara vissa. Jag har inte fått något mejl än.
