Det gick undan vid flytten från huset med trädgård till lägenheten med balkong. Det var i april och krukorna fick följa med som de var i brådskan. De flesta hade jorden kvar från föregående sommar och i några fanns till synes livlösa rester av växter. Jag tänkte göra rent, byta jord och plantera lämpliga balkongväxter när det blev varmare.
Det blev inte av, naturligtvis, och tur var det för mina krukor visade sig vara fulla av liv. När värmen kom och solen klättrade allt högre på himlen började det spira i den ena krukan efter den andra. De torra kvistarna i timjankrukorna skickade fram små gröna blad, och ur jorden kom små plantor som till en början var svåra att identifiera.
Men snart kände jag igen dem, mina små vänner från den gamla trädgården som skickat med frön till nya bostället. Mattram, humle, vallmo, ballongblomma och mynta hade jag fått med mig alldeles ovetandes. Sådant som kallas ogräs fanns också med och en del av det fick vara kvar. De perenna växterna kunde jag lyfta ur krukorna och ge ny jord. De självsådda små plantorna hade för späda rötter för en sådan procedur.
Försiktigt fyllde jag i stället på med ny jord och var sedan noga med att ge näring. I en kruka satte jag nya så kallade utplanteringsväxter. Tre vackra exemplar av den lågväxande, rosa varianten av blomstertobak fick plats i största krukan. Där frodades den och var till glädje ända in i november.
Längst in i hörnet på balkongen står den nyplanterade blomstertobaken. Intill står överlevare från trädgården. Enkelblommande mattram, kärleksört, citrontimjan och vanlig timjan, persilja, citronmeliss, vallmo, mynta, fetblad och humle. Humlen kom upp från ett frö men förblev liten. I samma kruka växer fetblad och groblad. I en kruka står en ugglare från trädgårdens körsbärsträd. Den har överlevt i kruka i några år och blir kanske ett körsbärsträd om den får en ny trädgård att växa i.
Största överraskningen var en blå liten anemon (Anemone). Jag hade inga anemoner i trädgården, och någon ny jord hade jag inte fyllt på i just den krukan. Ett litet under, bara.
Den här varianten av mattram (Chrysanthemum parthenium) har enkla, prästkragsliknande blommor. Sprider och förökar sig rikligt där den trivs och blommar vackert hela sommaren.
Vallmoskottet (Papaver) var lätt att känna igen när det visade sig och det var spännande att följa tillväxten på nära håll. Blomknoppen smyger fram ur ett bladveck, växer uppåt först men böjer sig sen ner mot stjälken. När det börjar bli dags att slå ut rätar stjälken på sig igen så att blomman kan öppna sig mot ljuset. En i taget slog sju blommor ut på stjälken. Fruktämnet syns tydligt i blommans mitt. Fruktämnet har blivit kapsel, rund och stinn av frön.
Av: Bibbi Lassas Jonsson
