Göran Ragnerstam tackade nej till Milleniumfilmerna

Han har spelat över 150 roller, varav många knepiga karaktärer. Men skådespelaren Göran Ragnerstam byter gärna genre och är nu aktuell som frejdig far i kärleksdramat Den allvarsamma leken.

Fakta:

Yrke Skådespelare.
Ålder 58 år.
Bor Lägenhet i Göteborg och i Stockholm, sommarhus på Orust.
Familj Hustrun Carina Boberg, skåde-
spelare, barnen Matilda, 29, och Axel, 23.
Utmärkelser Guldbagge 2002 för bästa biroll i Suxxess, Biarritz filmfestivalpris 2001 för Soldater i Månsken, Svenska Akademiens stipendium.
Aktuell På bio i filmen Den allvarsamma leken.

Det är nåt med blicken. Den borrar sig in och dröjer kvar. Göran Ragnerstam laddar sina två bruna gluggar med en intensitet som gör hans karaktärer till små kraftpaket av icke briserade känslor. 

Man skruvar på sig.

Det är också det där lugnet runt människan. En lakonisk replik som liksom bara trillar ur munnen kan förtäta luften och få nerverna i dallring. En mörk kväll vill man inte möta någon av hans rollfigurer, vare sig en fängelsekund eller polis, psykopat eller läkare. Ja, om det inte vore för blicken, skulle man associera Göran Ragnerstam till en snäll teddybjörn, med tanke på den gemytliga nunan och trevligheten han utstrålar när rollen har gått ur kroppen och pupillerna är urladdade.

Han pustar ut i fåtöljen i Dramatens artistloge efter dagens repetitioner av Hamlet

Det är då vi ses, inför vårens premiär av pjäsernas pjäs där han skulle spela Ofelias pappa Polonius. 

Skulle. För bara några veckor efter vårt möte ställdes föreställningen in, strax innan premiären. Regissören Jenny
Andreasson
blev sjuk. Månader av arbete med att traggla repliker, hitta rollen och repetera på scen åkte rakt i sjön till ingen nytta.

– Ja, det är klart att det var jobbigt att inte komma till mål. Men shit happens – och det är faktiskt väldigt sällan sådant händer, säger Göran Ragnerstam över
telefon nu ett halvår senare.

Men helt bortkastat var inte Hamlet-arbetet. Ganska direkt efter nedläggningen fick han istället hoppa in i en roll i Den girige som har spelats här på Dramaten i Stockholm hela våren. Göran Ragnerstam har varit glad över tiden här, över att insupa atmosfären i de historiska väggarna och träffa gamla kollegor.

Inte minst också att ingå i ett sammanhang igen på en teater. För de senaste åren har han ägnat åt film och tv; grabbkomedin Bäst före, fängelsedramat Hinsehäxan och nu senast fantasyserierna Ängelby och Jordskott. Och att filma är något helt annat än teater.

– O, ja! Det är två olika konstarter. På teatern repeterar man från A till Ö och har roligt tillsammans. Film är så flyktigt. Ofta går man in och levererar några repliker i ett par scener, bara, och har
sedan ingen aning om vad andra gör eller hur det klipps.

Detta sagt apropå att han vid vårt möte ännu inte sett filmen som han är med i och som har biopremiär i dagarna; Hjalmar Söderbergs kärlekshistoria Den allvarsamma leken i regi av Pernilla August

Även där är Göran Ragnerstam pappa till en dotter; huvudpersonen Lydia. Han gör målaren Anders Stille till en festglad fyllbult. Störig och frånstötande visserligen, men en godhjärtad far utan dolda avsikter bakom den bladiga nunan.

– Som änkeman har han ju gjort sitt bästa för att uppfostra dottern på egen hand och kämpar för att få ett bra parti till henne, säger skådisen med värme om sin gemytlige rollfigur.

Fast egentligen känns de där luriga karaktärerna som hans specialitet, dem man inte riktigt vet var man har. I Ängelby spelade Göran Ragnerstam byns egensinnige entreprenör som har kontakter på andra sidan döden. I Jordskott blev barn bortförda av mystiska naturkrafter och han var polisen som utredde gåtan – men med en egen skum agenda. 

Ingen trygg bamse att lita på, alltså.

 

 

Göran Ragnerstam tackade nej till Milleniumfilmerna
Göran Ragnerstam är van att kliva in i spännande rollkaraktärer och att se sig själv ur olika vinklar.
Foto: Peter Jönsson

En och annan lite knäpp figur

Jordskott blev omtalad, fick pris och såldes till utlandet. Engelsmännen tycker tv-
serien är spännande och gillar skådespeleriet, berättar Göran Ragnerstam blygsamt. 

– Sedan är det ju detta med skogen och naturen. Lite övernaturligheter och en gnutta nordisk mytologi, det är väl exotiskt på nåt sätt, säger han med ironisk glimt åt framgångsreceptet.

Så nu är du inne på mystik..?

Han skrattar. 

– Nej, det är inte min nya genre, om man säger så. Jag är allätare. Bara det är ett bra manus och att scenerna håller en bra nivå. 

Gåtfullhet måtte i alla fall roa honom. Vi minns en Göran Ragnerstam i tv som den förtegne profileraren i Graven och uppföljaren Morden. Och en hemlighetsfull äkta man åt två fruar i hyllade
Soldater i månsken. Många knepiga karaktärer och psykopattyper har också fått gestalt genom honom, flera i regi av Lars Norén

Vad lockar dig med dessa roller?

Han lutar sig fram i fåtöljen.

– Det är intressant hur folk fastnar för så olika saker man gjort. Du vet, jag har gjort 150 roller, så jag måste tänka efter när någon pratar om en viss typ, skjuter han in, mån om att inte fastna i något fack. Eller för att av faderlig omsorg dra fram alla sina tystlåtna, hyggliga, lågprofilerade figurer ur skuggan.

Så drar han handen sakta över skäggstubben. 

– Men visst, det har väl blivit en och annan figur som är lite knäpp eller så. Det är så att när jag läser texten blir jag intresserad av vad det är för en människotyp: “Varför gör han sådär? Hur tänker han nu? Vad är detta för ett j-la psykfall..?!”. 

Skådisen skrattar och gnuggar nästan händerna av en sådan komplex munsbit att hugga tag i. Han slår ut händerna. 

– Det finns ju motsatsen; att spela någon som bara är snäll. Rakt igenom. Det är inte så kul, det kan man klättra på väggarna av efter ett tag. 

 

Tackade nej till Millenium-filmerna

Efter 35 år i branschen vet Göran Ragnerstam hur han vill göra en karaktär. Han fastnar för manus som är väl skrivna, bra dramaturgiskt uppbyggda och har genomtänkta repliker. En hel del manus innehåller dock alldeles för många ord. När denne rollinnehavare har gått över texten är ofta bara två av sex sidor kvar. 

– Prat, prat, prat, prat…, säger han och stryker förnöjt repliker i luften i ett tänkt manus.

– I stället för att hela tiden prata om det som händer, så kan man bara låta en mening landa mellan två människor så sker ju något i den andre. Man måste våga låta blickarna tala och vänta in tystnaden. 

Där kom den, den ragnerstamska hemligheten!

Vissa roller kräver mer än andra. Det finns gränser för vad Göran Ragnerstam vill använda sig till. Han blev till exempel erbjuden, rentav tjatad på, att göra
Lisbeth Salanders ondskefulle förmyndare i Millenium-filmerna, men tackade
nej. 

Han skakar barskt på huvudet.

– Jag ville inte ägna mitt konstnärskap, mitt hjärta och min intelligens åt en sådan figur. Det kostar på att göra en sån roll och i det läge jag var då som människa, hade jag inte lust att ge min själ åt den snubben. 

Att hantera människans mörka sidor tär. Därför är det hälsosamt för både psyket och yrket att varva mellan genrer, menar han. 

– Ska man orka hålla på länge måste man göra olika grejer.

Göran Ragnerstam har också växlat mellan orter i jobbet. Göteborg är hans hem sedan 30 år men han växte upp i Stockholm, på Södermalm som då var en otrendig arbetarstadsdel och senare i mönsterförorten Vällingby. Mamman var hemmafru, skötte Göran, tvillingbrorsan och deras storebror och jobbade sedan som kontorist. Pappan tog Hermodskurser till ingenjör och blev så småningom chef för Postens verkstäder. Så värst mycket teater var det väl inte tal om hemma, men pappan hade en teatral ådra och spexade gärna. Det räckte för att skapa suget hos Göran. Suget att agera, gestalta, spela Allan och klassen hade första parkett på Roliga timmen. 

 

Träffade sin fru i “Romeo & Julia”

I högstadiet gjorde han film, gick sedan teaterskola och satte upp rockoperan Tommy. Som 17-åring for han till USA och pluggade i ett år, allt från fotboll och idrott till talarkonst och körsång. Och amerikansk historia. 

– Den är ju bara 200 år gammal, så det är väl lagom långt att plugga, tänkte jag.

Sedan blev det teaterkurser på dagtid och ekonomistudier på kvällarna. Han tänkte sig bli gymnasielärare. Eller dataprogrammerare – ironiskt nog, eftersom han i dag inte har någon mejladress och knappt vet hur man knäpper på en dator…

Men när Göran Ragnerstam kom in på scenskolan i Malmö var det ingen som helst tvekan. Sorglöst lämnade 23-åringen ett välbetalt lagerjobb – vi snackar
15 000 kronor i månaden 1980 – för teaterkonsten och tog studielån.

– Att betala på lånet i 30 år spelade absolut ingen roll. Jag fick möjligheten att göra det jag ville göra. 

Göran Ragnerstam fick snart jobb på Göteborgs stadsteater och dit har han återvänt många gånger genom åren. Det var där han och hustrun Carina Boberg möttes 1985.

– Vi träffades i Romeo och Julia!, säger han stolt.

Romantiskt värre. Fast någon överförd dramapassion var det egentligen inte, för hon spelade självaste Julia medan han var Romeos fiende Tybalt.

Göteborgs stadsteater är fortfarande navet i familjen Ragnerstam. Hustrun är anställd skådis där sedan 30 år, sonen Axel har gått som hantverkslärling där men jobbar nu i Jönköping och dottern Matilda är också skådespelare och arbetar på Stockholm stadsteater. 

– Det är kul. Det är ju ett positivt tecken att de velat gå i våra fotspår. Då har man väl varit en bra förebild i alla fall. Jag känner ändå att jag har varit en när-varande förälder. Man har fått fixa och dona för att vara hemma så mycket som möjligt, säger Göran Ragnerstam.

 

Fick en hjärtinfarkt

Makarna har haft huvudansvaret i olika tider, även om han är den som mest pendlat till andra teatrar eller filminspelningar.
I höst blir han dock på hemmaplan. Då börjar inspelningen i Jonsered utanför
Göteborg av tv-serien Vår tid är nu, där vi får följa krögarfamiljen Löwander i glädje och sorg från krigsslutet och framåt. En svensk Downton Abbey som sänds nästa höst. Göran Ragnerstam kan ha ledigt mellan jobben i långa perioder och brukar vara noga med att bara ha en grej åt gången. Utom förra året.

– Då höll jag på med tre saker samtidigt på tre olika orter, det blev lite väl splittrat, suckar han.

Ja, sånt leverne håller inte. Skådespelaren åkte på en hjärtattack för ett tiotal år sedan. I samband med inspelningen av Graven fick han plötsligt känningar i bröstet, men jobbade på ändå. Sommaren därefter, när han skulle dra upp jollen på landet, slogs han till marken av en enorm smärta i bröstet. Det blev ilfärd med grannen in till sjukhuset för att spränga förträngningen i blodkärlet. Nu tänker han mer på hur han lever. Promenerar mycket, har gått ner i vikt och försöker att inte stressa. Men den snart 59-årige aktören är inte inne på att trappa ner på jobbet.

– Nja, jag kommer nog att vara vid teatern livet ut. Men det måste ju inte vara som skådespelare, utan kanske regissör eller nåt annat. 

Han låter orden klinga ut i en konstpaus och ögonen tänds.

– Du vet, det där med teater blir som ett gift.

 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top