Helena Rönnberg: Olika bilder av ensamhet

Mot solnedgången red han, hjälten. Vänligt men bestämt avböjde han uppmärksamhet, smet från byns önskan att fira honom som tack för att han just räddat...

Helena Rönnberg: Olika bilder av ensamhet

Mot solnedgången red han, hjälten. Vänligt men bestämt avböjde han uppmärksamhet, smet från byns önskan att fira honom som tack för att han just räddat dem från rövarbandet som härjat i trakten. På väg igen, mot okända mål, bara han och hästen. 

Jag vet inte hur många gånger jag sett just den typen av slutscen i västernfilmer, eller moderna varianter på samma tema. 

Och vi älskar hjälten och hans oberoende. För det är alltid en han. Manlig ensamhet associeras till frihet, genialitet, mystik och styrka. Det är liksom en av poängerna med den tysta sammanbitna hjälten, att han inte behöver någon annan. Han tvivlar inte på sin egen förmåga, blir aldrig orolig för hur andra uppfattar honom, eller hur han ska orka

Tänk om han skulle vända sig om på hästryggen, mot oss i bio-
publiken, och fråga “Passar jag i den här vita hatten, eller borde jag valt en svart istället?” Eller rentav blotta lite osäkerhet, “Jag sov inte så bra inatt, jag undrar om jag klarar att slåss mot fler bovar i veckan. Ont i knäna har jag också!”. 

Nej, det sista man ser är en trygg manlig ryggtavla. Solid, hård som granit.

Just nu kommer jag bara på en enda film där kvinnorna

“rider mot solnedgången”, men där körde Thelma och Louise sin bil ut över stupet istället, bort från alla jagande poliser. De var tvungna att dö för att bli fria. 

Författaren och etikdoktorn Ann Heberlein skriver i Dagens Nyheter om hur kvinnlig ensamhet skildras: 

“Den ensamma kvinnan är något av en anomali, naturvidrig. Hon är Bridget Jones som hetsäter glass medan hon väntar på Mr Right, hon är Miss Lonely Heart i Hitchcocks “Fönstret åt gården”. 

Den ensamma kvinnan skildras ytterst sällan som ett starkt, självständigt subjekt. Hon använder inte sin ensamhet åt att tänka och skapa. Hon väntar. I allmänhet på en man som ska fylla hennes sköte med sperma och liv med mening.”

I verkligheten är det förstås så att vi alla kan känna oss utanför. Läs del två av Icakurirens serie om ensamhet. Och kom ihåg, inuti varje ensam hjälte finns det en människa som vill höra till. Det är jag helt säker på. 

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top