Frankrike på en karibisk ö

Columbus kom till Martinique på sin sista resa till Nya Världen. Han kallade ön "Det charmigaste landet i världen". Vi kommer dit 500 år senare och kan bara hålla med honom.

Frankrike på en karibisk ö
Grand Rivière, fiskeby på norrsidan av ön.
Frankrike på en karibisk ö
Sylvere Taverny hör man ofta spela på sin saxofon i fiskebyn Grand Rivière.
Frankrike på en karibisk ö
Fiskrätt serverad på restaurangen till Plein Solei Hotel i Pointe Thalemont.
Frankrike på en karibisk ö
Husen är målade i starka, klara färger som här i Trois-Ilets.

När vi landar undrar vi om vi har kommit fel. Har vi hamnat på franska Rivieran? Redan på flygplatsen är allt franskare än till och med i Frankrike.

Efter en café crème och en croissant sitter vi i vår lilla vita hyrbil, fransk förstås, och stavar oss igenom vägskyltarna, lika detaljerade som på A 1:an runt Paris. Fast här åker vi med sockerrörsfält på ena sidan och bananplantager på den andra. Lite senare passerar vi sockret i förädlad form; det finns gott om romdestillerier på ön, de flesta med butik där man kan inhandla såväl vardagsrom på bag-in-box som mer lagrade godsaker.

Solen bränner och vi kör nästan fast i en bananplantage på en väg som mest liknar en leråker.
– Oj, säger ägaren Jean Christophe Yoyo när han ser vår nu chokladbruna bil, och förklarar att nattens slagregn måste ha gått illa åt vägen. Fast den brukar torka upp snabbt, bedyrar han och tröstar med att lunchen strax är serverad på verandan.
– Det blir färsk tonfisk, tillägger han.

Jean Christophe är född på Martinique men studerade i Paris som ung och började sedan arbeta med reklam. För sju år sedan hörde han talas om att ett stycke mark var till salu precis där han alltid hade velat bo, högt och med utsikt över havet. När han kom dit upptäckte han att det redan fanns en huvudbyggnad och tre annex på ägorna.
– Jag har aldrig arbetat med vare sig hotell eller restaurang, förklarar han när vi sitter vid lunchbordet. Men jag kände att det var dags att byta det uppskruvade tempot i Paris mot något annat. Så varför inte?
De tre annexen är nu inredda till tolv gästlägenheter där fransk modern smak är kombinerad med karibiska färger.

Restaurangen, som från början var tänkt enbart för hotellets gäster, är nu dessutom ett populärt utflyktsmål, välkänt för den goda maten.
Precis som i resten av Frankrike är invånarna aktiva och gör gärna olika escapades på helgerna. Vandra i bergen, cykla eller åka till någon äventyrspark. Efter det passar en trerätters lunch med gott vin.

En av äventyrsparkerna, Parcours Aventure, ligger längre söderut på ön. Ägaren var tidigare militär och för att få träningen effektivare byggde han en lustfylld hinderbana där han drillade sina soldater. Numera arbetar sex instruktörer här och hjälper besökarna tillrätta. Alla förses med klättersele och sedan är det bara att kasta sig ut på lianer, balansera på stockar högt upp i luften och gå på vingliga hängbroar över vattendrag.

För drygt hundra år sedan var äventyren på ön av mer påtaglig art, åtminstone för invånarna i staden Saint-Pierre på västkusten, ofta kallad lilla Paris för sin skönhet. Men allt utplånades på bara några minuter den 8 maj 1902 när vulkanen Montagne Pelé fick ett våldsamt utbrott. Man beräknar att 30 000 människor dog när stora, glödande stenar slungades ut tillsammans med giftiga gaser och aska. Bara en person överlevde, Louis Cyparis, som satt häktad i fängelsets fyllecell och som räddades tack vare de tjocka stenmurarna.
På väg tillbaka mot huvudstaden Fort-de-France ligger Jardins de Balata, öns botaniska trädgård. När allt blommar som mest här förstår man lätt varför ursprungsbefolkningen kallade ön Madinina, Blommornas ö. En annan sevärd park är Parc Floral et Culturel inne i huvudstaden. 2 800 olika växtarter har identifierats på Martinique och ett stort antal av dem finns representerade här.

Inte långt därifrån ligger stadens marknad och här är det livligt redan från gryningen.
Köp fisk, exotiska frukter, grönsaker, kryddor eller be en handlare att hugga av toppen på en grön kokosnöt och njut av det livgivande, genomskinliga kokosvattnet, så rikt på mineraler och näringsämnen.

Sedan är du redo för en liten vandring i stan, mycket fransk även den. Inte långt från marknaden ligger den stiliga katedralen Saint-Louis. Fyra kvarter ifrån, på rue de la Liberté, ligger Biblioteque Schoelcher.
Det är uppkallat efter Victor Schoelcher, den franske minister som såg till att slaveriet till sist avskaffades här 1848, vilket var drygt dussinet år senare än på de engelska öarna. Biblioteket, som rymmer Schoelchers privata boksamling, byggdes för världsutställningen i Paris 1889 och monterades sedan ner och skeppades hit.

För shoppingsugna finns även gott om klädbutiker i Fort-de-France, bland annat har Gallerie Lafayette ett rikt utbud.
Trafiken runt staden kan morgon och kväll vara minst sagt hektisk. Så skönt att då lämna stadens larm och i stället åka ut på landet, till de mindre städerna, byarna och, inte minst, stränderna. Mest känd är den långa stranden vid Grand Anse de Salines, längst söderut på ön.
Här träffar vi Natalie Morel, 34 år, från Toulouse i Frankrike. Hon har bott på Martinique i fyra år och säljer badkläder på stranden.
– Fransmän behöver ju inget arbetstillstånd för att arbeta här, säger hon och berättar att det är många som kommer hit för att kanske jobba en vinter och som sedan blir kvar.
– Helt enkelt för att livet är så mycket lättare här, tillägger hon och säljer en blommig bikini till en kvinna från Bordeaux.

Atlantstranden vid Tartane på den tolv kilometer långa halvön Caravelle är minst lika mycket värd ett besök. Här håller många surfare till och vill man inte vara så vågad kan man njuta av alla rödhalsade pelikaner som störtdyker runt fiskebåtarna.

Om man i stället för turistliv söker avskildhet, åker man till Grand Rivière, längst norrut på ön. Men räkna inte med att hinna dit på en kafferast – vägarna är smala och vindlande så snart man kommer bort från de större stråken. Färden slutar vid byns lavasvarta sandstrand. Vi njuter skaldjur och ett glas svalt vitt franskt vin på restaurangen inte långt från kyrkan. Vill man övernatta finns några enkla rum en trappa upp.

Utanför hör vi en saxofon spela klassisk jazz. Den tillhör Sylvere Taverny, 32 år.
Han är från Grand Rivière och har förstått vikten av att njuta av livet. Ibland drömmer han om att åka till Paris för att spela sax på någon jazzklubb.
– Men, å andra sidan, livet här är inte så tokigt heller, tillägger han och börjar jamma på ett eget stycke medan solen sjunker och färgar havet orangerött. Så romantiskt att tankarna går till öns mest berömda äktenskap, det mellan kejsar Napoleon och hans kejsarinna Joséphine Beauharnais. Hon var dotter till en lokal plantageägare på Martinique och åker man till Trois-Ilets kan man besöka resterna av hennes barndomshem.

Bland annat kan man se en förfalskad kröningsscen från 1802 där Napoleons mamma syns bland gästerna. I verkligheten tyckte mamma så illa om svärdottern Joséphine att hon valde att inte närvara. Det påstås också vara på grund av Napoleons ingifta plantagesläktingar som slaveriet dröjde sig kvar så länge på ön; han ville helt enkelt underlätta för dem att kunna ha billig arbetskraft.

Vid Anse dArlet, längre ut på samma halvö, svalkar ett bad innan det är dags för middag på Calebasse Café i hamnstaden Le Marin. Ett franskt jazzband har just börjat spela, samtidigt som månen lyser upp palmerna på strandpromenaden.
Och i publiken sitter vår saxofonspelande vän Sylvere från Grand Rivière.
– Det blev inte Paris den här gången, ler han.

Nej, vad ska man åka dit för, när det bästa av Frankrike ändå finns här, tröstar vi.
– Plus denna dryck, säger Sylvere och höjer ett glas mörk rom mot oss.

VULKANER OCH SLAVERI

År 130 f Kr kom fredliga arawaker hit från Sydamerika. De övergav dock ön år 295 e Kr, efter ett vulkanutbrott. Sedan var ön obebodd i hundra år innan de kom tillbaka. Nu fick de sällskap av kariberna, som var betydligt mer barbariska och som lyckades utrota arawakerna. Columbus kom hit 1502. Ön koloniserades 1635 av fransmän som började odla sockerrör.

Afrikanska slavar importerades som arbetskraft. Så småningom uppstod en inhemsk vit överklass, kreoler, som ville bli oberoende vid franska revolutionen. Ön ockuperades tidvis av Storbritannien, men återgick till Frankrike 1814. Slaveriet upphörde slutgiltigt 1848. Sedan 1946 är Martinique ett franskt departement.

Sockerrör, tropiska frukter och turism är de viktigaste näringarna. Industrin är i princip begränsad till romtillverkning.
Administrationen (som till stor del bekostas av moderlandet Frankrike) är viktig för såväl sysselsättning som inkomster.

RESFAKTA MARTINIQUE

Läge: Martinique är beläget i Små Antillerna mellan Dominica och Saint Lucia.

Storlek: 65 km lång och 31 km bred.

Klimat: Tropiskt med en medeltemperatur på 26 grader. Regnet faller främst under juli–december.

Invånare: 395 000.

Befolkning: Blandad, med en majoritet av afrikanskt ursprung.

Språk: Franska och franskbaserad kreol. Samt en del engelska.

Valuta: Euro. Prisläget är ungefär jämförbart med Norge. Dock kan man leva betydligt billigare om man äter på enklare restauranger och bor på mindre hotell.

Huvudstad: Fort-de-France, ca 100 000 invånare.

Bästa stränder: Grande Anse des Salines på södra delen av ön ligger i en vidsträckt bukt och har vit sand och vykortspalmer i överflöd. På östkusten ligger Presquile Caravelle, en 12 km långsmal landtunga där den ena stranden avlöser den andra.

Sevärdheter: Vulkanmuseet i Saint Pierre. Söder om staden ligger ett litet museum, där konstnären Paul Gaugin bodde innan han flyttade till Tahiti. Grand Rivière, längst norr ut är en autentisk och charmig fiskeby med svart lavastrand. Le musée de la banane, bananmuseum, och Plantation Saint James, rommusem, med järnväg genom sockerrörsfälten är värda ett besök.

Resa dit: Flyg med bl a Air France via Paris. T o r från ca 8 000 kr. Svenska Västindienspecialisten har hotell i den lilla byn Les Trois-Ilets, www.vastindienspecialisten.com

Bästa tid att besöka ön: Högsäsongen är från december till april. Då är vädret jämnast. Lika soligt, lika få regndagar och ännu färre turister är det i maj-juni.

Hemsidor: http://martiniquetourism.com eller www.martinique.org

Av: Annica Triberg

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top