Grattis chartern – 60 år!

Den första Mallorcaresan var 16 dagar lång, men samma program skulle, enligt broschyren, ha tagit 34 dagar om man hade åkt buss hela vägen.
Resan kostade 1 095 kronor, vilket är cirka 15 000 kronor i dagens penningvärde.
– Det gjordes fyra mellanlandningar, både för att hämta upp passagerare och för att fylla på bränsle. Till slut landade planet i Palma de Mallorca – på en bana tillverkad av stålmattor och trampat jordgolv, säger Thomas von Seth, som har skrivit boken “Charterhistoria”.
– Passagerarna var uppklädda till tänderna – herrarna i kostym, skjorta och slips, och kvinnorna i dräkt eller blus och kjol, säger Thomas von Seth.

Busskungen från Örebro

Arrangör var “Svensk Buss-resetjänst”, och “pappa” till pionjärflygningen var Knut Oskar Gustavson, som också gick under namnet “busskungen från Örebro”.
– Far hade organiserat busscharter i Europa, men tyckte att transporterna var väl långa. Han sökte efter snabbare sätt att frakta resenärer till Sydeuropa. Far var personligen nere på Mallorca för att få fatt i reseledare och skaffa husrum till gästerna, berättar dottern Karin Brandell.
Hon var själv inte med på de allra första flygningarna, men hon jobbade som “air guide” i några år när chartern ännu var i sin linda.
– Jag hälsade välkommen och berättade hur flygresan skulle gå till. Resenärerna hade förstås aldrig flugit förut, det kunde hända att de inte visste vad som var fram och bak på planet, säger Karin Brandell.
– Direkt när vi kom upp i luften bjöd vi på nybakat wienerbröd, en mazarin och en kopp kokkaffe. Sen mellanlandade vi i Bulltofta. Uppe i luften igen serverades en halv grillad kyckling, och en fräsch sallad, paketerat i en specialtillverkad tårtliknande kartong.
I charterns linda var det inte vem som helst som hade råd att resa, men så småningom sjönk priserna och chartern blev tillgänglig för allt fler. Det var vanligt att tidningar – både dagstidningar och magasin – arrangerade resor för sina läsare. Gösta Ekholm, redaktör på Icakuriren, var en stark anhängare av charterresor, och Icakuriren och Fritidsresor inledde ett mångårigt samarbete under namnet “Fritidsresor/ICA-kurirens Resor”.
– Alla deltagarna på läsarresorna utrustades med svenskt kaffe. När de klev ombord på planet låg det en Icakasse med en burk Luxuskaffe och en förpackning med Melittapåsar på sätet, säger Thomas von Seth.

Grisfester och sangria

Under 70-talet var charter synonymt med grisfester, rödbrända skinn och sangria. Göran Willis, författare, journalist och K-spanare, skildrar i boken Charter till solen hur utlandsresan blev ett folknöje.
– Man måste komma ihåg att livet här hemma såg helt annorlunda ut på 70-talet. Det fanns knappt några uteserveringar i Sverige på den tiden. Vi drack inte vin. Vi hade ingen erfarenhet av internationellt kök. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att en resa till Sydeuropa var något väldigt exotiskt.
– Reseledaren var som en mamma. Hon mötte upp redan på flygplatsen, och följde med till grisfester och på utflykter. Hon varnade för ficktjuvar, och hörde sig för om hur folk mådde. Hon var en stor trygghet för svenskar som aldrig hade varit utomlands.
Det var inte ovanligt att oroliga resenärer packade väskorna fulla med svensk mat – kaviar, messmör, sill, kryddost, hårt bröd. Och historien om kvinnan som försökte checka in 15 liter vatten på Bromma flygplats är faktiskt inte en skröna. Hon litade inte på vattenkvaliteten på Gran Canaria. Priset blev 150 kronor i övervikt, vilket motsvarar ungefär det tiodubbla idag.

Ett billigt folknöje

– Så småningom utvecklades charterresan till ett billigt folknöje, såväl för dem som önskade se fornlämningar, pittoreska bergsbyar och droppstensgrottor från buss, som de mer sinnligt lagdas begär efter sol, sand, sangria och sex – charterturismens fyra “S”, säger Göran Willis.
Grisfesterna i San Fernando, nära San Augustin på Gran Canaria, hos “Gris-Antonio” var legendariska, och som allra mest populära på 70-talet.
– Det ingick obegränsat med vin och sangria. “Gris-Antonio” själv uppträdde och sjöng. “Gris-Antonio” är med i Guinness rekordbok, för att han har kysst flest svenska kvinnor i världen, säger Göran Willis.
Vykort som har skickats från charterresenärer hem till släkt och vänner i Sverige har varit en guldgruva när
Göran Gillis djupdykt i charterhistorien. Han har letat gamla semesterhälsningar i vykortslådor på loppisar runt om i Sverige.
– Jag har hittat många roliga formuleringar, till exempel: “Idag regnar det och är 14 grader, men med lite god vilja och en å annan Cuba Libre kan det bli mucho fino ändå”.
Göran Willis tycker att vi har chartern att tacka för att vi – numera – är sådana världsvana globetrotters.
– I vissa läger har man sett ner på chartern, pratat om den med förakt. Men faktum är att det är tack vare chartern som vi har lärt oss att resa. Biljetterna var tidvis osannolikt billiga. På 60-talet kunde man åka till Benidorm för 195 kronor. Människor som annars inte skulle ha kommit ut i världen fick en chans att resa tack vare chartern, säger  Göran Willis.

Av Anna Wahlgren