Alaska – den sista utposten

Det är en helt vindstilla dag i bergen söder om Anchorage i Alaska. Flödande sol, en salt doft från havet och anande höstfärger. Jag är ute på en heldagsvandring i Chugach Mountains, tillsammans med guiden Jack Bonney.
Det tar knappa timmen att köra från Anchorage längs vidunderligt vackra Seward Highway för att nå Bird Ridge Trail, en av många vandringsleder som finns strax utanför den gamla guldgrävarstaden.
Utmed Seward Highway kan du dessutom smidigt parkera bilen och fiska vid några av Alaskas många laxälvar.
– Det är det här som gör Anchorage så speciell som stad. Äventyren finns verkligen in-om nära räckhåll, säger Jack där vi står på en klippa och blickar ut över fjorden, med Kenai-halvön och dess ståtliga berg i fonden.
Högt ovan oss svävar två väldiga örnar – “bald-headed eagles”, och längre ner i dalen skymtar en ståtlig “moose” mellan gran och tall. En bjässe med stor krona. Jack berättar att han ofta stöter på älg när han cyklar till och från jobbet i Anchorage.
– Och att få skåda björn på nära håll är rätt vanligt, i synnerhet när laxen leker och simmar upp i älvarna.
Jovisst är björn lika med vardag för Alaskaborna, där det är mer regel än undantag att ha med sig pepparsprej i ryggsäcken vid varje form av utflykt, berättar han, där vi tar oss allt högre upp längs den vidsträckta bergskammen.
– Det finns närmare 300 svartbjörnar och ett 30-tal grizzlys som regelbundet rör sig i stans utkanter. Så visst ger det en extra dimension att ge sig ut på vandring.

Vildmarksupplevelser

Alaska kallas för “The last frontier” – den sista vildmarken. För drygt hundra år sedan var det guld som lockade mängder av lycksökare både hit upp och till den kanadensiska sidan i Klondike.
Guldletarna finns fortfarande, men de flesta som besöker delstaten idag är turister som söker vildmarksupplevelser. Under sommarhalvåret är det framförallt vandring, cykel, paddling och fiske som lockar, i kombination med flygfärder över vidsträckta glaciärer och bergstoppar samt båtturer längs fjordarna.
Den naturliga utgångspunkten är hamnstaden Anchorage, med sina drygt 200 000 invånare. I år firar staden 100-årsjubileum och en av grundarna var svensken Oscar Anderson, som anlände till “tältstaden” som 18:e invånare år 1915. Hans gamla hus finns fortfarande kvar och är numera museum. Anchorage är en märklig uppenbarelse – en blandning av gammal träbebyggelse med idel betongkolosser av modernare snitt, som rymmer både affärsgallerior, hotell och parkeringshus. Men den har en brutal charm, med Chugachbergen och
havet som närmsta grannar.

Nordamerikas högsta berg

Efter ett par dagar i Anchorage är det läge att dra vidare norrut med bil längs Glenn och Parks Highway. Det tar drygt tre timmar i sakta mak att nå Talkeetna – porten till Denali nationalpark.
Den gamla utposten mot bergskedjan Alaska Range och det mer än 6 000 meter höga Mount McKinley (Denali), har alltid lockat äventyrare. Byn, med närmare 900 invånare, är utgångspunkten för klättringsexpeditionerna upp på Nordamerikas högsta berg. Även tågen från Anchorage och Fairbanks gör ett stopp vid byn.
– Talkeetna är behagligast om hösten, säger Trisha Costello på populära The Roadhouse, som i mer än 80 års tid erbjudit logi och mat åt guldgrävare, trappers, järnvägsbyggare, klättrare och turister.
Det är första veckan i september, med både morgonfrost och en klar himmel som varslar om sol och högtryck.
– En perfekt dag för en flygtur, säger Trisha samtidigt som hon serverar mig renkorv, äggröra och de klassiska surdegspannkakorna med blåbär och hallon.
Och visst blir det en kanondag. Några minuters promenadväg bort ligger den lilla flygplatsen där de små planen står prydligt parkerade.
Piloten Warren Woods, vars morfars far kom från Sverige, hör till en av de mer erfarna och jobbar för K2 Aviation.
Under sommaren har han transporterat flera klättringsexpeditioner till Mount Mc-Kinleys basläger.
– Jag ledsnar aldrig på bergen i nationalparken, att få glida mellan topparna och utför glaciärerna. Och med ett sådant här litet plan kan jag ju ta er riktigt nära.
Under turen får vi passagerare ta del av flera starka ögonblick, där Warren till en början pekar ut både björn, vildren och älg i våtmarkerna utanför Talkeetna.
– Det här är den hittills bästa dagen för säsongen att skåda Mount McKinley, säger han och pekar mot den mäktiga toppen som vi närmar oss allt mer.
Efter att ha rundat berget och kollat in flera andra spektakulära toppar, landar Warren sedan på ett snötäckt isfält så att vi får tillfälle att andas in den höga luften och ta bildbevis på att vi faktiskt varit här. Väl tillbaka i Talkeetna är det riktigt varmt. Från tio minus uppe på snöfältet till 15 plusgrader i byn. Det är lördag och folk sitter på uteserveringarna och njuter. Nere vid floden har äventyrarna Greg Rozycki och Matt Ackley från Kalifornien just anlänt, efter en åtta dagar lång vandring och flodfärd.

– Nu är vi rejält trötta, och längtar efter några kalla öl, säger de båda med ett skratt.
Under gårdagen stötte de på en grizzlyhona med två ungar, som gjorde att de fick kasta sig ut i gummibåten för att finna en ny plats att campa på för kvällen.
– Hon var tio meter ifrån oss som närmast och gjorde försök att simma efter oss, pustar Matt och skakar på huvudet.

Kajakpaddling i fjordarna

Aftonen övergår till kväll, och många letar sig till Fairview Inn – det gamla slitna hotellet från 1923, som lockar med både mat, öl och livemusik under helgerna.
Denna afton är det klassisk country som gäller. Fyra grånande gentlemän som spelar själfulla melodier fram till långt efter midnatt.
Imorgon fortsätter Alaskaresan söderut, mot Whittier och havet vid Prins Williams sund. Här väntar några dagar av kajakpaddling i fjordarna, med mäktiga glaciärer och stor chans att skåda val på nära håll. Men först en stadig frukost hos Trisha på The Roadhouse, så att jag står mig under dagen…

Av Cenneth Sparby