Seychellerna – en guide till paradiset

Lagunen skiftar i turkosa nyanser, vattnet är behagligt tempererat. I ena blickfånget: vackert skulpterade granitklippor och vajande kokospalmer. I det andra: spegelblankt hav. 

En kajakpaddlare rör sig sakta längs kusten. Ett förälskat par har bara ögonen för varandra. Det råder ett lojt eftermiddagslugn här på den superhyllade stranden Anse Source d’Argent på ön La Digue. 

Det är en plats som jag har sett många gånger på bild, men så lär den också vara världens mest fotograferade strand. Anse Source d’Argent har dessutom varit filmkuliss i åtskilliga reklamfilmer, och inspelningsplats i flera långfilmer, däribland Robinson Crusoe och Cast Away. Att den prestigefyllda fototidskriften National Geographic nyligen utnämnde stranden till “världens vackraste” är alltså logiskt. 

Ett tyskt par ligger bakom en klippa och solar: 

– Det här är det tropiska paradis som vi har dagdrömt om hela vintern. Anse Source d’Argent är en av anledningarna till att vi reste till just Seychellerna, säger Isabelle Ahren. 

– Snorklingen är bra här, igår såg vi en havssköldpadda. Men egentligen behöver man inte ens sätta på snorkelutrustningen. Vattnet är så klart att man med blotta ögat kan se färgglada fiskar simma omkring, säger Thomas Ellmer. 

 

Kändistätt på öarna

Geografiskt hör Seychellerna till Afrika, men det är knappast för att uppleva “Afrika” som man reser hit. Här finns inget intensivt gatuliv, knappt några försäljare, marknader eller gatuhundar, och definitivt ingen hets. 

Här finns heller inga ur-invånare. Först att sätta sin fot på Seychellerna var några franska nybyggare som seglade hit i slutet av 1700-talet. Sen dess har människor från världens alla hörn slagit sig ner i öriket, vilket syns i ansiktena på dagens befolkning – de har ofta drag från flera olika folkgrupper. 

De 115 glest utspridda paradisöar som utgör Seychellerna har länge varit ett kärleksnäste och en tillflyktsort för rika och berömda. På senare år har Seychellerna dessutom fått sin beskärda del av kunglig glans. Först åkte prins William och Kate Middleton hit på bröllopsresa. På ön Desroches njöt de av lyxliv för 50 000 kronor natten. 

Sen gjorde prinsessan Madeleine och hennes make Chris O’Neill samma sak. Att de valde Seychellerna som bröllopsresmål bidrog till att svenskarna fick upp ögonen för det lilla öriket. Vings informationschef Magdalena Öhrn pratade om “en riktig Madde-effekt”, och om bokningsrekord. 

Och ja, Seychellerna är ett exklusivt resmål, men alla hotell är inte femstjärniga, och alla hotellnätter kostar inte femsiffriga belopp – per natt. Seychellerna har blivit folkligare och mer lättillgängligt, och hit går det numera att åka charter.

Österrikiska paret Verena Umgeher och Johannes Gökler har dock organiserat sin resa på egen hand:

– Vi bor på ett enkelt, men superhärligt, hotell. Vi har hyrt cyklar och tar oss runt till olika stränder. Till vardags jobbar vi mycket som kirurg respektive översättare och därför tycker vi om att ligga på en strand och bara läsa romaner. Vi har nog aldrig sett så fina stränder som på Seychellerna. Jämfört med Mauritius är Seychellerna mycket vackrare, säger Johannes Gökler.

Seychellerna passar dem som söker lyx och bekvämlighet, som vill fira en bröllopsdag eller en jämn födelsedag. Men också dem som vill leva bohemiskt och enkelt, och på egen hand hoppa runt mellan öarna, konstaterar Nicole Saint Ange. 

Hon är delvis uppvuxen i ö-riket, och jobbar numera – som de flesta andra av Seychellernas ynka 89 000 invånare – med turism. Hennes bästa tips är att försöka se flera öar under en resa. 

– Kommer man till Seychellerna och stannar på en ö så har man knappast sett Seychelerna. En ideal semester är att hoppa runt mellan öarna, de är nämligen så himla olika till sin karaktär. Jag tycker att man åtminstone ska besöka de tre största: Praslin – för de vackra stränderna. La Digue – för charmen och enkelheten. Och Mahé – för att det är huvudön, och för att flest människor bor här. Det är också de tre öar dit det är enklast och billigast att resa. Mindre öar saknar ofta moderniteter som bilvägar och affärer, men inger å andra sidan en riktig Robinson Crusoe – känsla.

Fantastisk strand

Jag inleder min rundresa i ö-riket på ön Praslin. Flygresan från huvudön Mahé, där den internationella flygplatsen ligger, till Praslin tar bara en kvart, och är vanligtvis vansinnigt vacker (se till att få fönsterplats), men just idag spöregnar och blåser det. Passagerarna applåderar lättat när planet efter en svajig flygning når marken. 

– Vilket väder, det ser ju inte alls ut som på bilderna, konstaterar min franska medpassagerare.

Seychellerna ligger nästan mitt på ekvatorn, och medeltemperaturen är i princip 30 grader – året om. Det kan dock vara på sin plats att studera vädertabeller och regnmängder mer ingående inför en Seychellernaresa. Minst regn är det faktiskt under de svenska sommarmånaderna. 

Praslin är trots vädret ändå en glad överraskning. Här finns en av världens finaste stränder, Anse Lazio. Men lika stort avtryck gör besöket i nationalparken Vallée de Mai, som är upp-
tagen på Unescos världsarvslista. Här finns bland annat den fridlysta Coco de Mer-nöten, som kan väga upp till 30 kilo. 

– En gång i tiden var många övertygade om att detta var Edens lustgård. Att Coco de Mer-palmen var kunskapens träd och nöten “den förbjudna frukten”, säger Karina Dorizo, naturguide och pekar mot den mytomspunna nöten. 

Mycket riktigt – nöten ser ut som ett kvinnosköte, och hanhänget som en gigantisk penis. Nöten har blivit en symbol för Seychellerna och kan köpas som nyckelring, bokmärke och tavla i varje souvenirbutik. 

Karina Dorizo vill med sina naturvandringar slå hål på myten att Seychellerna bara handlar om paradisstränder:

– Här finns en helt unik natur, med naturreservat både över och under ytan. Det är ett drömland för den som är
natur- och fågelintresserad. Här kan man besöka fågel-reservat, vandra i molnskogar, snorkla med valhajar och titta på jättesköldpaddor. På atollen Aldabra finns fler jättesköldpaddor än på Galapagos.

Guide Michelin-kockar

På Praslin ligger också den vackra resorten Lémuria. Här är estetiskt och tillrättalagt, och här luktar starkt av frangipani, den vackra blomma som främst för tankarna till Hawaii. 

Hit kommer framför allt
“honeymooners”, som personalen kallar dem, golfare, och par och väninnor som vill fira en jämn födelsedag. Vissa stannar bara några dagar, andra i veckor. Här kan man checka in i ett ganska ordinärt rum till ett okej pris, men här finns också presidentsviten inklusive all tänkbar lyx. Hit väntas snart Simon Mignolet, Liverpools målvakt, skvallrar portiern. Presidentsviten kostar 150 000 kronor per dygn, men då ingår egen kock och två butlers. 

På hotellet trivs dessutom skådespelarna Catherine Den-euve, Gerard Depardieu och Jean Reno – som, enligt uppgift, alla är återkommande gäster. Och till hotellköket flygs nya Guide Michelin-kockar var tredje månad, för att “personalen behöver inspiration”. Just nu är danske Christian Pedersen kökschef. 

– Jag gillar det enkla, kreolska köket. Det är fräscht, nyttigt, varierat – och fyllt av sötma. Jag har aldrig använt så mycket mango, papaya och lime i matlagningen som här. På Seychellerna växer nio olika sorters mango, och det är alltid någon som är i säsong. På hotellet gör vi slut på 160 kilo mango på en vecka. Vanliga kryddor är vanilj, kokos, kanel och curry-blad. Och fisk är stapelvara. Red snapper är min favorit. 

Jag lämnar undersköna Praslin och tar båten till en om möjligt ännu vackrare ö: La Digue, som brukar kallas Mahés och Praslins “lillasyster”. Naturligt snygg, skönt tillbakalutad och med massor av charm. En riktig barfotaö, som många rankar högst på Seychellerna. Här råder ett slags lugn som känns igen från öar världen över, och här tycks tiden nästan ha stått stilla. På den bilfria ön tar man sig helst fram på cykel – eller till och med oxkärra. Här finns inga privata bilar, däremot många mytomspunna stränder. Och glöm cykellås – på La Digue låser ingen sin hoj. Jag möter ett gäng fransmän som ska ha picknick på stranden.
Cykelkorgen är fylld av tropiska frukter, grillspett och kalla flaskor av det lokala ölet Seybrew. Jag skulle gärna slå följe, men har bokat en båtresa till Mahé – Seychellernas gröna huvudö. 

 

En bit av paradiset

Victoria är världens minsta huvudstad, som ändå innehåller ett par sevärdheter i form av en matmarknad och Big Ben i miniatyrformat. Jag bockar snabbt av Victorias “måsten”, sen hoppar jag in i en buss för att ta mig tillbaka till hotellet. Vi kastar oss ut för åksjukeframkallande serpentinvägar. Här är grönt, kuperat och rasande vackert. 

Resan avslutas på bästa, tänkbara sätt. Med en sagolik snorkeltur bland papegojfiskar, clownfiskar och inte mindre än sju ståtliga stingrockor. 

Och jag tänker att Seychellerna nog måste vara en bit av paradiset.