Moa Blomqvist har virkat sig minst tre varv runt jorden: ”Jag finns i varje maska”

De senaste 23 åren har Moa Blomqvist virkat sig minst tre varv runt jorden. Men garnnystanet har sannerligen inte varit utan knutar, utan det är en berörande historia Moa nystar upp i sin bok, om uttrycket tillåts. Idag är hon en framgångsrik garnkonstnär med tusentals följare och egen butik. I januari lanserade hon också en egen virkbok, som jag kan lova att nästan ingen i handarbetsvärlden har sett tidigare. Du blir häpen, glad och överraskad vid varje bladvändning. Men den går också att läsa som en sorts resa i Moas eget mående.

– Mitt skapande bottnar i en önskan om att bli förstådd. I boken bearbetar jag allt som gjort ont och allt som varit gott, en maska i taget, förklarar Moa.

”Virka för livet” börjar med ett mönster kallat ”Tall Dark Stranger”, inspirerat av Moas mammas röda bröllopsklänning, ”det är ju på nåt vis starten på mitt liv”. Resultatet är en kort röd v-ringad tröja med fantastiska puffärmar.

Virkmönster som representerar olika tider i livet

Du bläddrar vidare till ”Hotel Room Service”, en illgrön väska som sammanfattar Moas tids som världsflackande fotomodell, du ler åt ”Let´s boogie”, en rosa balaklava som på olika vägar hamnade i kinesiska Vogue med en upplaga på 1,6 miljoner. Men hjärtat kramas också hårt av ”Knife Rain”, en t-shirt med minnen från nionde klass när alla svåra känslor stormade och Moa mådde väldigt dåligt.

– Alla de här mönstren är oerhört viktiga för mig. Jag har fått sålla i de känslor jag har känt genom livet för att välja ut dem. Det finns så mycket av mig själv i vartenda ett av dem, säger hon.

Började virka hos mormor

Att Moa en gång började virka, tackar hon sin mormor för. Hon är uppvuxen i ett generationsboende i Borås och hängde mycket hos sin fantasifulla mormor som lät henne testa på allt möjligt, inte bara att virka, utan också att sy, bygga och måla. Men redan som barn kände Moa att hon inte riktigt passade in i den vanliga mallen.

– Mamma förstod tidigt att det var något fel på mig. Jag var bara sex år när jag fick min första diagnos, säger hon.

---

TESTA ”FAKE KNIT”: Virka Moa Blomqvists mössa ”Egghead”

---

Moa beskriver utanförskapet skickligt i förordet: ”Min hjärna är liksom inställd på en annan frekvens än hos andra människor. Det har gjort mig till en fyrkantig kloss i samhällets obarmhärtigt runda hål”.

–Och jag vet att många vill höra en berättelse om att när jag fick en virknål i handen så förändrades livet, men riktigt så enkelt är det inte, förklarar Moa.

Istället fick Moa börja leta efter ett sammanhang där hon kunde passa in, tills hon insåg att hon fick skapa det själv.

– Min hjärna kan beskrivas som en åtta-filig motorväg i rusningstrafik. Men när jag får jobba med händerna, hittar jag ett fokus, ett lugn. Motorvägen krymper ner till en ödslig grusväg, säger Moa.

Upptäckte ”fake knit”

Det är så hon pratar, orden sprutar ur henne i ett högt tempo och metaforerna är många. Du inser snabbt att du samtalar med en 32-åring med ett kreativt sinne på högsta varv.

Virkningen blev hennes följeslagare under uppväxten och Moa blev allt skickligare. Snart upptäckte hon något som kallas ”fake knit”, alltså falsk stickning. Där använder du samma teknik som vid regelrätt virkning, men på ett lite annorlunda sätt. Det tycks vara ett underbart sätt att virka på, där du kan skapa de mest fantastiska garnvariationer, ungefär så långt ifrån de egen-virkade grytlapparna som du kan komma.

– Nu blir alla stickarna arga på mig, men ”fake knit” ger en mycket större bredd på slutresultatet än vad stickningen kan erbjuda. Det är lätt att se när något är stickat, men det är mycket svårare att avgöra om det är virkat, säger Moa, som kan sägas vara en pionjär för ”fake knit” i Sverige. 

En egenvirkad tröja blev startskottet

Nu är vi framme vid  2019 och Moa lägger upp en bild på en tröja på sociala medier. Nästa dag vaknade hon upp med fler tusen gillamarkeringar och nästan alla frågade efter en beskrivning på tröjan.

Resan hade börjat.

– Mitt mål har aldrig varit att tjäna pengar på min hobby, jag ville göra saker för att det är kul. Men när jag insåg att jag kunde använda virkningen, inte bara för att göra en tröja utan också för att beskriva mina känslor, då började det hända saker.

– Nu har det rullat på så fort att det är svårt att sätta ord på det.   

 Moa har fått diagnosen tvångssyndrom, men hon är inte helt förtjust i när den psykiska ohälsan framstår som en superkraft.

– Jag tycker det är en märklig beskrivning som jag inte alls kan relatera till. 

– Grovt förenklat kan jag kanske säga att mitt mående har lett mig dit jag är idag. Jag hade inte varit så duktig på det jag gör, om jag om inte mått som jag mått.

Livnär sig på sin virkning

För Moa är det viktigt att man pratar om psykisk hälsa som en sjukdom som går att leva med.

– När jag var yngre hörde jag bara om dem som det antingen gått åt helvete för, eller som kommit ut hela på andra sidan. ”Men jag då?” tänkte jag. ”Var är jag? Jag blir ju inte bättre, är det kört för mig då?”

– Jag har inte alls kommit över någonting, men jag har lärt mig att hantera mitt mående.

De många åren i terapi har varit avgörande.

– Jag kan leva på min virkning för att jag jobbat med mig själv i 20 år och gått i orimligt mycket terapi.

– Idag lever jag ett gott och spännande liv – trots att jag inte mår bra.

Boken ”Virka för livet”

I januari lanserades boken och förutom instagramkontot driver Moa också den omtyckta garnbutiken Honse I Varberg. (En förkortning av ”Hook and needle” och så se, för Sverige.) 

Moa är sambo med Kristian, och i hushållet finns också hundens Pods, en miniatyrbullterrier som precis brutit benet benet. Det finns ett fint plagg i boken, en väst kallad  ”You Are Home” som Moa gjorde när hon blev störtförälskad i Kristian.

– Ja, vårt första möte var precis så, som att komma hem.

Många roliga projekt och resor väntar i framtiden, säger hon, ”tråkigt kommer jag i varje fall inte att ha”. 

Så hur mår du idag?

– Jag är ganska glad och tar lätt på livet, men jag mår också inte superbra. Jag mår skit, men är glad, om jag nu ska sammanfatta.