Katarina Wilk bröts ner psykiskt av mannen hon träffat: ”Ingen går säker för de här människorna”

Så här i retrospektiv är det helt obegripligt för Katarina Wilk: Hur hon, en grundtrygg och högfungerande person, kunde hamna i klorna på en manipulativ partner. 

– Nu när jag ser tillbaka på det kan jag undra jag vad fasen jag höll på med, medger Katarina misstroget när vi ses i hennes lägenhet. 

Då Katarina träffade mannen som bokstavligen lyckades förvrida huvudet på henne hade hon nyligen klivit ur en 25-årig relation med pappan till sina två vuxna söner. Uppbrottet var vänskapligt och livet som singel kändes rikt och stabilt. Det enda som saknades för att göra tillvaron komplett var en ny kärlek. Efter några fruktlösa dejter med olika män blev Katarina via en dejtingsajt hopmatchad med en man, här kallad Per, som umgåtts i samma kretsar som hon när de var yngre. 

– Jag blev väldigt glad eftersom jag alltid hade tyckt att Per var oerhört attraktiv. Dessutom kändes det tryggt att vi redan kände varandra litegrann. Vanligtvis vet man ju ingenting om personen som man ska gå på en första dejt med. 

Sms dygnet runt

Attraktionen var omedelbar och ömsesidig. Pers stora skyndsamhet överrumplade dock Katarina en aning.

– Han skickade sms till mig dygnet runt. Till en början kände jag mig smickrad över att han ville ha så mycket kontakt, men snart resulterade det ständiga messandet mellan oss i sömnbrist. Det var som att Per ville fånga in mig så snabbt som möjligt. Eftersom jag är frankofil började han ganska snart prata om att han ville köpa ett hus i Frankrike tillsammans med mig. Han skickade mig annonser på olika hus och ­möbelförslag. 

I dag vet Katarina att de tidiga anspelningarna om en gemensam framtid är en dejtingstrategi som ofta används av människor med narcissistiska tendenser och kallas för ”future faking”, eller på svenska framtidsförfalskning. Med facit i hand kan hon se att Per även uppfyllde en uppsjö andra kriterier som ofta är kännetecknande för manipulativa personer. Exempelvis tillskriver hon honom ett starkt drag av självöverskattning. 

– Han tyckte att han var överlägsen alla andra och uppträdde väldigt arrogant gentemot andra människor. Och så hade han svar på allt. Vad jag än frågade Per om kunde han erbjuda en lösning. Sakta men säkert blev det så att jag rådfrågade honom om allting. Skulle jag släppa en ny bok då var det han som skulle tycka till om omslagsskisserna, och skulle jag fotograferas var det han som skulle välja vilka kläder jag skulle bära. Det var som att min egen vilja urlakades och överfördes till honom, konstaterar Katarina.

Pratade illa om vänner och kollegor

Visst hade det funnits tydliga varningssignaler redan i inledningsskedet av relationen, men nykär som Katarina var fäste hon inget avseende vid dem.

– Om jag hade litat på min intuition hade jag aldrig varit där jag är i dag. Det första som jag uppfattade som lite konstigt var att Per talade illa om våra gemensamma vänner. För egen del skulle jag aldrig i hela mitt liv komma på tanken att baktala vänner som jag känt hela livet och haft en nära relation till. 

---

LÄS ÄVEN: Psykologen om dold narcissism: ”En mer subtil form av självupptagenhet”

---

Vännerna var inte de enda som drabbades av Pers vassa tunga. Även släktingar och kollegor svartmålades av honom.

– Han fick sig själv att framstå som ett offer i alla situationer. Alla var dumma mot honom. Några månader in i relationen berättade Per att han led av posttraumatiskt stressyndrom efter en toxisk relation han haft med en kvinna som han utmålade som galen. Han pratade konstant om hur illa hon gjort honom. På grund av hans tidigare relationsbekymmer fick jag på inga villkor tala om för våra gemensamma kompisar att vi umgicks. Per var rädd för att personer i hans omgivning skulle reagera negativt på att han träffat en ny kvinna så snabbt. 

”Jag trodde att jag kunde älska honom frisk”

Katarina hörsammade Pers önskan om att hemlighålla deras relation. Hennes beskyddarinstinkt svämmade över alla bräddar. 

– Jag kände en sådan jäkla empati för den här killen som sa sig lida av PTSD och hela tiden utsattes för olika oförrätter, såväl privat som på sin arbetsplats. Jag trodde att jag kunde älska honom frisk, förklarar hon. 

Efter att Katarina och Per av en slump sprungit på några av sina gemensamma vänner på stan blev det svårare att dölja relationen. Ställd mot väggen av en väninna medgav Katarina att hon och Per träffades, mot löfte om att väninnan inte skulle sprida förtroendet vidare.

– När jag talade om för Per att jag bekänt för min väninna att vi hade en kärleksrelation blev han helt galen. Först skrev han långa sms om hur djupt jag svikit honom, ­sedan bestraffade han mig med tyst­nad i flera dagar. 

Mitt under konflikten drabbades Katarina av en kritisk infektion.

– Jag messade Per för att berätta att jag låg på sjukhus och tänkte att man ringer väl upp när det är något så allvarligt. Men under de tolv dagar som jag blev kvar på sjukhuset hörde han bara av sig via sms. Varken då eller efter att jag kommit hem gjorde han någon ansats till att vilja träffa mig. Det var jag som fick ta initiativet till en lunch. När vi väl sågs beklagade sig Per över att han mådde dåligt. Min hälsa verkade han däremot inte bekymra sig nämnvärt över.

Försvann iväg

Under förevändning att han behövde landa i sig själv efter allt som hänt försvann Per i väg till sitt sommarställe. Några dagar senare mottog Katarina ett oväntat meddelande från honom. ”Jag vill bara att du ska veta att vi aldrig har haft någon relation. Den har bara existerat i din hjärna”, stod det i sms:et. I nästa sms poängterade Per att det var viktigt för honom att ändå hålla kontakten med Katarina eftersom hon var hans allra bästa vän. Fastän varningslarmet vid det laget ljöd högt i hennes inre lät Katarina sig övertygas om att fortsätta relationen med Per på vänskapsbasis.

– Hela min hjärna var helt upptagen av den här mannen. Eftersom jag var så van vid att konsultera honom om allt rådfrågade jag honom till och med om bokmanuset som jag hade börjat skriva på – som egentligen handlade om honom! Hur sjukt var inte det? utbrister hon med avsmak. 

Vändpunkten kom när Katarina för första gången vågade sig på att berätta om den dysfunktionella relationen för en nära vän som är psykolog. Vännen konstaterade omgående att Katarina var fast i något som hon inte kunde komma ur på egen hand och hänvisade henne till en psykiater.

Psykiatern sa att han hade narcissistiska tendenser

– När psykiatern hade hört min historia sa han: ”Eftersom jag inte har träffat personen ifråga kan jag inte ställa någon säker diagnos på honom, men efter allt som du har berättat skulle jag vilja säga att det finns vissa narcissistiska tendenser hos den här mannen samt en viss grad av psykopati. Vad det gäller dig behöver du komma till rätta med den kognitiva dissonansen som ofta uppstår när man utsätts för manipulation.”

Psykiatern var den enda som visste om att Katarina fortfarande hade kontakt med Per. Först när Per föreslog att hon skulle skriva in en ny karaktär med samma yrke som hans nya flickvän i sitt bokmanus förstod hon att det var dags att kapa banden för gott. På psykiaterns inrådan skrev hon ett brev riktat till honom.

– Jag beskrev alla sjuka saker han gjort som en normal människa aldrig skulle göra. Tanken med brevet var egentligen inte att jag skulle låta Per läsa det, men jag valde ändå att skicka i väg det. Det var skönt att få delge honom allt som jag ville ha sagt. Efter det har han aldrig mer hört av sig.

I efterdyningarna av relationen färdigställde Katarina relationsthrillern ”De förblindade” som bygger på hennes egna erfarenheter av att ha en person med det som betecknas som ”dold narcissism” i sin absoluta närhet. 

”Ingen går säker”

– Det jag framför allt vill förmedla med min bok är att ingen går säker för de här människorna. Till och med personer som i likhet med mig är stabila och har stora kunskaper om hur hjärnan fungerar kan råka ut för dem. Länge skuldbelade jag mig själv för att jag hade gått i fällan, men när jag insåg att jag inte hade drabbats av det här för att jag är svag utan att det faktiskt kan hända alla förlät jag mig själv.

Sedan ett år tillbaka har Katarina en ny man i sitt liv. Med ömhet i rösten fastslår hon att kärleken Olof är sin föregångare Pers diametrala motsats.

– Visst var jag rädd för att ge mig in i en ny relation, men jag är så glad att jag kom över den rädslan. Olof har visat mig vad hälsosam och trygg kärlek är.

Fotnot: Per är ett fingerat namn.