Jag brukar säga att to-do-listan är min bästa vän. Mitt bästa verktyg. Den hjälper mig att hålla reda på saker utan att behöva ha allt i huvudet. Att göra en att-göra-lista ger klarhet och struktur och en känsla av att läget är under kontroll. Jag gör det bara när väldigt många olika sorters saker ska uträttas inom en viss tid. Till exempel innan planet lyfter till Madeira.
I listan blandas arbetsrelaterade ärenden med fritidsbetonade saker. Ibland står där någonting kryptiskt. Som cylinderhatt. Det betyder att jag i ett manus hade beskrivit en tårta “hög som en cylinderhatt”. Men det kan den ju inte vara. Så jag måste in och ändra. Det står packa. Och packa upp. De måste göras i en viss ordning. Först måste jag packa upp det sista från en turné i Norrlands inland innan jag kan packa för semesterresan.
På listan står också skriva ut från internetbanken. Det har med bokföring att göra. Men när det gäller arbetskrävande och trista saker som bokföring, delar jag upp to-do:rna i mindre delar som kvitton, kolla moms osv. Jag känner mig så mycket duktigare när jag får bocka av många delpunkter. Det här blir ju riktigt kul!
Där står kolla solkräm. En lustfylld punkt som egentligen är i två led. Om det visar sig att vi har solkräm hemma kan jag stryka den punkten. Om inte, ändrar jag kolla till köp.
Några av sakerna har att göra med sånt som händer när vi kommit hem från vår resa: boka bord för möte, kolla programmet, kolla videokanon. När allt det där väl är avbockat kan jag bara njuta av att vandra på en ö ute i Atlanten.
Nästa punkt är köpa present. Den är hemlig. Därför skriver jag inte att jag ska köpa ett bälte med ett coolt men stiligt spänne till Pauli, min man, som fyller år när vi är på Madeira. Jag skulle ha gjort det redan igår, men i affären upptäckte jag att det är en hel vetenskap; man måste veta hur långt det ska vara. Så igår kväll när Pauli och sonen gick ner för att börja bada bastu, gick jag upp i sovrummet och mätte i smyg längden på hans gamla bälte. Jag hoppas att han också tycker att spännet på det han ska få är coolt men stiligt.
Det står tjugofyra saker på min lista. När jag ögnar igenom den, upplever jag det som ett litet tvärsnitt av hur ett liv kan vara. Att det består av massor med helt olika typer av saker, och att varje kort anteckning egentligen innehåller en hel historia, en bakgrund och en värld. Som en dagbok.
Nu har jag skrivit en krönika. Ja, just det! Krönika borde ju ha stått överst på listan. Så jag skriver in det i efterhand och bockar av. Sådär ja. Duktigt!
