Sara Lövestam: Mon dieu, så de svär!

Hänger du med i de senaste trenderna när det gäller fula ord? Sara Lövestam spanar kring svordomar från förr till idag. Hur har kraftuttrycken förändrats? Känsliga läsare varnas!

Man ska inte säga fula ord.

Jag vet inte vem det var som berättade detta för mig som barn, men jag minns att jag tog det till mig med den vanmakt som ett barn kan uppleva när hela regeln inte är förklarad. Vilka var till exempel de fula orden?

Några kunde jag lista ut själv. Balja till exempel, det låter inte snyggt. Och ord med många k, som kusk eller kräks. Döm om min förvåning när de fula orden visade sig vara några helt andra! Bland annat jävlar, som låter så mjukt och fint med den inledande halvdiftongen och v:et som möter l:et. 

Språkexpert Sara Lövestam

Sara Lövestam

Ålder: 43 år.
Familj: Sambo.
Bor: I Stockholm.
Gör: Språkvetare och författare. Domare i radions Lantzkampen, språkexpert i Nyhetsmorgon i TV4 och språkkrönikör i Svenska Dagbladet.
Fritidssyssla: Bygga, baka och odla.

Det säger så mycket om språkets väsen, att det i varje språk finns ett antal ord som är tabu. De är inte fysiska smällar, och inte brott som stöld eller förskingring. De används inte nödvändigtvis för att attackera någon annan – någon som säger ”fan vad gott” har inte begått en illgärning mot någon annan. Ändå är de stötande, bara för att vi kommit överens om att de är det. 

Svordomar är en färskvara

Svordomar är ofta färskvara. De blomstrar i en eller ett par generationer, men vattnas gärna ur och tappar sin subversiva aura. Den processen liknar i mycket de olika stadierna för slangord: när de som använt orden växer upp, hamnar på höga positioner och plötsligt representerar etablissemanget skapas ett behov av andra ord som kan fylla den rebelliska och obstinata funktionen. 

En svordom kan också sluta vara gångbar av andra orsaker än att den vattnats ur – vissa ord får i stället en starkare laddning i takt med att värderingar i samhället förändras, och tabut förstärks till den grad att ordet inte längre används i samma utsträckning.

Kvinnor lika fula i munnen 

Vilka nya svordomar som träder fram när de gamla tappar mark handlar både om tidsanda, slump och influenser från andra språk. I Sverige var det på medeltiden vanligt att hänvisa till Gud och Jesus i svordomar på ett sätt som idag kan kännas främmande. Även i nutid kan man förstås slänga sig med ett herregud, men knappast de medeltida vår herres fem sår eller Guds blod åt dig. Och nog betraktas det idag som ganska milt att utbrista ”Gud nej” eller ”himmel!”

Under 1700-talet blir det mindre vanligt att missbruka Guds namn, och i stället börjar man svära om djävul och helvete. Då svär fortfarande män och kvinnor ungefär lika mycket – men på 1800-talet händer något. 

Dels blir könsskillnaderna större: det blir extra tabubelagt för kvinnor att svära, vilket kan hänga ihop med flera förändringar i både samhället och i synen på kön. 

Ansågs alltmer fult att svära på 1800-talet

Dels börjar det på 1800-talet anses alltmer fult att svära. Man talar ibland om att 1800-talet innebar en allmän ”moralisk åtstramning”, och i detta ingick en strävan mot ett vårdat språk. Vad fick då detta för konsekvenser för språkbruket? Slutade man svära? Nej, för det ingår i språkets konstitution att lagom tabubelagda ord används vid behov. I stället skedde en förskjutning, så att gamla svordomar upplevdes som alltför grova och nya, lämpligare svordomar uppstod (eller gamla, mildare uttryck fick svordomsstatus). Detta följs i början av 1900-talet upp med mängder av kreativa halvsvordomar som järnspikar och fy farao. En genre som verkligen inte slutat blomstra: idag kan man höra sådant som ”häll vete på golvet!”, ”dra åt Hälsingland” eller ”fy fåglarna”. Och när min sambo slår tån i soffbordet utbrister hon alltid de tre tunnelbanestationerna hon växte upp vid: ”Fittja Alby Hallunda!”

Könsord som svordomar vanligt

Idag kan man se två stora skeenden när det gäller svordomar. Det ena är att könsord tagit över stafettpinnen från de diaboliska orden. Framför allt är det fitta och hora som används flitigt på skolgårdar men anses alltför grova för att höras i tv-rutan (där fan och jävlar numera sägs), men också varianter och kombinationer av orden knulla och mamma. Roten till sådana uttryck finner man framför allt i kulturer där familjens heder hänger på kvinnans sexuella avhållsamhet och där moderskapet är heligt. Jag minns att jag första gången jag hörde ”jag ska knulla din mamma” konfunderat tänkte ”jaså, det var lite väl intim information, men min mamma ligger väl med vem hon vill”.

Engelska svordomar idag – franska förr

Det andra är att engelska svordomar börjat användas alltmer i svenska språket. Det följer ett vanligt mönster: svordomar tas gärna från de språk som för tillfället står för det största inflytandet utifrån. Under 1700-talet, då franskans inflytande var stort, drog man gärna till med ett mon dieu. Idag är det framför allt fuck och shit som används i svenskan – och eftersom det är svordomar från ett annat språk använder vi dem ganska vårdslöst! 

Svära på andra språk

Ord har helt enkelt inte samma starka laddning på ett andraspråk. När nyzeeländske komikern Al Pitcher använder sin standardfras ”fi fan” i sin stå-upp i Sverige skrattar publiken både för att det illustrerar en utomståendes intryck av det svenska och för att det bryter mot ett tabu – men det är ett tabu som Al Pitcher inte själv känner i sin ryggrad, precis som en svensk sällan känner lika starkt för fuck och shit som någon med engelska som modersmål gör.

Effekten blir att shit är en mildare svordom i svenskan än i engelskan. I den familjevänliga musiktävlingen Melodifestivalen sjunger musikduon Samir & Viktor ”vi ska fucka loss”, medan samma ord ersätts av ett pip i amerikanska tv-sändningar. Och de engelska svordomarnas mildhet kan faktiskt göra att de svenska framstår som starkare. Medan jävlar försvagas av fitta förstärks det samtidigt av fuck, kan man säga (särskilt gärna säger man det om man vill ta de förbjudna orden i sin mun i ett socialt accepterat sammanhang).

Några av er har läst den här texten med ett leende. Andra har nästan mått illa av att läsa så många fula ord. Ska man ge något allmänt råd, så är det kanske att ha just detta i åtanke. Svordomar påverkar oss olika, bland annat för att vi själva använder dem i olika hög grad. 

”Eländes elände”

Glenn Hysén får lätt in fyra svordomar i en vanlig, spontan mening, medan jag bara hört min 93-åriga mormor svära en gång någonsin (hon följde upp med ett rejält fnitter). Det värsta mina föräldrar sade under min uppväxt var ”eländes elände” – då visste man att det var allvar.

Kanske var det därför jag, när någon informerade mig om att det fanns fula ord som man inte skulle säga, stod frågande inför vilka de kunde vara. 

Och ganska länge undvek ordet ”kusk”.

Bli prenumerant

Icakuriren är din självklara vän i vardagen. Veckans måltider, stöket i hallen, och människors livserfarenheter ligger oss varmt om hjärtat.
Som prenumerant på Icakuriren läser du tidningen gratis i appen FLIPP. Du kan börja läsa tidningen i FLIPP direkt efter ditt köp.

Börja prenumerera på Icakuriren idag.

Scroll to Top